torsdag 8 september 2011

EMU krisen och Borgs nya reformer

Inte ens euro-skeptikerna kunde föreställa sig att det skulle gå så här illa. 

Hur kunde det egentligen gå så här illa? Euro-entusiasterna försöker naturligtvis finna orsaker utanför EMU, som antingen handlar om ren misskötsel eller om att de idag krisdrabbade länderna inte brydde sig om att dämpa den ekonomiska överhettningen i mitten av 00-talet. Europa består av många länder med misskötta och förfuskade offentliga finanser, ineffektiv förvaltning och utbredd korruption.

Ute i Europa har den tyska författningsdomstolen med tvekan accepterat givna stöd för de räddningspaket som hittills presenterats. Tysklands deltagande i räddningsaktionerna för EMU-området strider inte mot tysk lag. Men domstolens besked göra stödet svårare framöver då den bedömer euroobligationer som författningsvidriga.

Ett annat beslut av domstolen hade kunnat leda till att de länder som hålls under armarna av nödlån i huvudsak garanterade av Tyskland, hade tvingats ställa in betalningarna. Att de åtgärder som hittills vidtagits är lagliga betyder inte att det är fritt fram för nya Tyska åtaganden.

Att domstolen godkände tidigare stöd betyder inte att framtida stödpaket kan godkännas. I delstatsvalen tallar medborgarna om sin syn på den politiska ledningen vilket näppeligen är godkänt. Att tyska lån räddat de små länderna undan katastrof räcker nu inte när stora länder är på väg in i bakvattnet den lånefinansierade euro-bubblan. Tysklands deltagande är central för i princip allt EMU tar sig för när länder missköter sin inrikespolitik. Marknadens aktörer är inte bundna av väljarnas gunst och lovar inga skattesänkningar utan ser enbart till vinst och risk. Marknaden styr utifrån förtroende och då kan den italienska räntan röra sig med en procentenhet på en vecka är skarp signal om EMU-projektets skakighet.

Författningsdomstolen slog fast att det tyska parlamentet är förbjudet att etablera permanenta mekanismer för att rädda EMU utan åtgärder ska vara frivilliga beslut. Då blir det i slutändan medborgarna som får ta ställning till hur mycket Tyskland ska hålla länder som inte sköter sin ekonomi flytande med tyska skattemedel.

I Sverige som inte är med i EMU verkar nu ekonomin bromsa in så kraftigt att det endast är de rikaste 4% som kan räkna med skattesänkningar. Precis så många att det nya överklasspartiet klarar sig kvar i Riksdagen! Eller vad är nästa reform?