Den heliga 4% spärren!

Den heliga 4% spärren och partivalet!

Flera undersökningar och några falla av tyckande blir det klart att tre riksdagspartier balanserar kring 4% och  riskera att förlora sina platser i EU-valet 2024.

Ipsos undersökning från februari/mars  visade att alla svenska partier skulle hamna över fyraprocentsspärren. Men det finns också givetvis andra mätningar som visar på andra möjligheter.
Novus senast mätning spår att L, C och KD ligger strax under spärren, och i Indikators opinion hamnar KD under fyra procent och C och L balanserar på spärren.
Även statsvetare gör prognoser, mer eller mindre vetenskapliga, där de spår att C, L och KD åka ur EU-parlamentet. 

Själv ställer jag mig frågan, vad är det vi röstar på? Blir det någon förändring av att ett eller annat svenskt parti inte sitter med kring grytorna i EU? Svaret torde tveklöst bli ett nej. EU parlamentet styrs av ett blandning av partier från 27 olika länder. Vad vet vi om dem? Sannerligen ytterst lite. Sverige har 8 riksdagspartier och hur många har 27 länder i EU?

I EU-politiken har Sveriges agerande varit relativt avvaktande. Inte heller har vi bryt oss om att hämta de bidrag som går att få för olika projekt. Men det verkar ha varit ett val som Sverige gjort. I många andra EU-länder räkans EU-bidragen med som en förutsättning för att ett projekt ska genomföras, så inte här.

Tillbaka till de 4%. Har det någon betydelse om något parti saknas i EU? Antalet svenska mandat är 21 st oavsett om alla riksdagspartier är med. 21 personer att stå upp för svenska intressen. Blir det sämre för Sverige om de 21 representerar färre partier? Knappast, vad kan 21 partirepresentanter göra bland 730 ledamöter? Det finns ett sakfel med svenskt valsystem, det är partival. Inte val av dugliga personer. I det sammanhanget är folklistan ett undantag. Här är det personer som ställer upp i något som kan kallas personval. Givetvis motarbetat av det svenska valsystemet.

Personligen anser jag att 5% är en rimligare spärr till Riksdag och EU. De så kallade småpartierna skulle bli färre och det blir enklare för medborgarna att förstå de olika partiernas politik. 

Och något viktigt, det skulle räcka med en valsedel, inte hundratals, där man markerar vilken kandidat man föredrar och inte slentrianmässigt lägger sitt val på ett parti och dess utvalda kandidater.

EMU krisen och Borgs nya reformer

Inte ens euro-skeptikerna kunde föreställa sig att det skulle gå så här illa. 

Hur kunde det egentligen gå så här illa? Euro-entusiasterna försöker naturligtvis finna orsaker utanför EMU, som antingen handlar om ren misskötsel eller om att de idag krisdrabbade länderna inte brydde sig om att dämpa den ekonomiska överhettningen i mitten av 00-talet. Europa består av många länder med misskötta och förfuskade offentliga finanser, ineffektiv förvaltning och utbredd korruption.

Ute i Europa har den tyska författningsdomstolen med tvekan accepterat givna stöd för de räddningspaket som hittills presenterats. Tysklands deltagande i räddningsaktionerna för EMU-området strider inte mot tysk lag. Men domstolens besked göra stödet svårare framöver då den bedömer euroobligationer som författningsvidriga.

Ett annat beslut av domstolen hade kunnat leda till att de länder som hålls under armarna av nödlån i huvudsak garanterade av Tyskland, hade tvingats ställa in betalningarna. Att de åtgärder som hittills vidtagits är lagliga betyder inte att det är fritt fram för nya Tyska åtaganden.

Att domstolen godkände tidigare stöd betyder inte att framtida stödpaket kan godkännas. I delstatsvalen tallar medborgarna om sin syn på den politiska ledningen vilket näppeligen är godkänt. Att tyska lån räddat de små länderna undan katastrof räcker nu inte när stora länder är på väg in i bakvattnet den lånefinansierade euro-bubblan. Tysklands deltagande är central för i princip allt EMU tar sig för när länder missköter sin inrikespolitik. Marknadens aktörer är inte bundna av väljarnas gunst och lovar inga skattesänkningar utan ser enbart till vinst och risk. Marknaden styr utifrån förtroende och då kan den italienska räntan röra sig med en procentenhet på en vecka är skarp signal om EMU-projektets skakighet.

Författningsdomstolen slog fast att det tyska parlamentet är förbjudet att etablera permanenta mekanismer för att rädda EMU utan åtgärder ska vara frivilliga beslut. Då blir det i slutändan medborgarna som får ta ställning till hur mycket Tyskland ska hålla länder som inte sköter sin ekonomi flytande med tyska skattemedel.

I Sverige som inte är med i EMU verkar nu ekonomin bromsa in så kraftigt att det endast är de rikaste 4% som kan räkna med skattesänkningar. Precis så många att det nya överklasspartiet klarar sig kvar i Riksdagen! Eller vad är nästa reform?