Olofsson och hennes alliansvänner våndas kring SAAB!

Lita på att Maud Olofsson och hennes alliansvänner våndas, inte bara för bilbyggarna och underleverantörer. För egen del glädjer de sig säkert över att Saab inte lades ner före valet och att staten inte satte en krona på företaget. Nu är bekymret hur många som ska få halverad inkomst så att de som har arbete kan få en femte skattesänkning? Tyvärr Maud Olofsson, du hann inte avgå före smällen, nu står du där som likvidator.

När nu lönerna inte kan betalas kan vilken borgenär som helst lämna in en konkursansökan till Tingsrätten, det enda kravet är att du har en obetald fordran på företaget.

Nu handlar det endast om när en konkursansökan ligger på Tingsrättens bord. Då blir det upp till rätten att avgöra om Saab är på obestånd och inte kan betala sin räkningar.

Den linje som näringsministern fortsätter att driva att det är företaget och inte staten som har ansvaret blir allt mer parodisk. Det är sedan länge ett faktum att det finns för många tillverkare av bilar och att stora märken gått i graven. Varför har det så länge funnits en tro på att en liten tillverkare ska överleva? Inget talar för att det är möjligt.

Nu kommer det med stor sannolikhet att handla om ett antal konkurser och rekonstruktioner av företag i Västsverige. Den stolta minskning av arbetslösheten som regeringen stolt talar om kommer att få ett kraftigt språng uppåt. Visserligen finns det en del som kan få nytt arbete där deras kompetens efterfrågas. För många blir det dock att glida ut i arbetslöshet.

Frågan vi till sist bör ställa är hur skojarna kring Viktor Muller lyckades med att få banker och regeringar att tro att de skulle lyckas driva företaget med vinst? Historien kring Saab säger något helt motsatt.

Regeringen arbetslinje och näringsministern får nog en tuff period framför sig. Maud Olofsons längtan att ägna mer tid åt privatlivet och att få plocka svamp kan komma tidigare än till partistämman i höst.

Kärnkraften omöjlig!

Kärnkraftdebatten i Sverige blev näst intill omöjlig efter Centerpartiets sidbyte. Signalen till aktörerna blev att regeringen offrade de förnyelsebara alternativ för att fokusera på en ny kärnkraftsutbyggnad. 
Regeringspartierna sätter i debatten ensidigt den miljöfarliga kolkraften mot den riskfyllda kärnkraften. Alliansen hävdar att kärnkraften är enda lösningen på energibehoven. Den opposition i Centerpartiet som tidigare fanns mot kärnkraften är idag bortglömd.

Det farliga med alternativen är att vindkraftssnurror är farliga. Avfallshanteringen av vingarna är olöst, bladen ger skuggeffekter och bullrar. För att inte tala om det skyddsavstånd på 300 m som krävs. Allianspartierna tog under den gångna mandatperioden bort förbudet mot att bygga nya säkra kärnkraftreaktorer. Det har visat sig att nya ”säkra” kärnkraftreaktorer blir väldigt kostsamt. har Kraftverket "Olkilouto" i Finland hittills kostat tre gånger så mycket som det beräknades kosta. Vem har råd att betala vad den elkraften kostar?

Haveriet i Tjernobyl ses av många som en parantes, fast att det har gått 24 år sedan den stora olyckan pågår den även idag och vi påverkas av dess effekter under hundratals år framöver. Se enbart på rennäringen och de förgiftade sjöarna i Hälsingland. Idag föds missbildade barn i en stor del av Ukraina och Kazakstan. En kvardröjande konsekvens är att i orten Semipalatinsk aborteras i två tredjedelar av alla foster bort som följd av strålningen.
I media bedyrar experterna att Sverige inte är som Japan. I riksdagen säger folkpartiets Eva Flyborg:
- Vi kan inte dra några slutsatser för vår egen del, men ödmjukt ta till oss de lärdomar som går att få.
Cecilie Tenfjord-Toftby (M) säger:
- Vi behöver en säker energiförsörjning med stabila och rimliga priser annars riskerar de 200 000 som arbetar i bas­industrin att mista sina jobb.
Lite senare säger hon »kärnkraften är redan säker«.

Sammantaget tycks ingen i riksdagsdebatten ha ändrat åsikt om någonting efter olyckan i Fukushima. Miljöministern påpekar att ingen gick till val på att stänga kärnkraften nu, och undrar varför socialdemokraternas Lars Johansson, som talar för avveckling, varför (S) byggde kärnkraften?
Riksdagsdebatten berör inte den känsliga frågan om de svenska verken inte borde drivas med inhemskt uran? I boken Uranbrytning i Sverige? av Holmstrand/Lindholm (utgiven av Naturskyddsföreningen 2010) finns en talande framtidsbild från södra Storsjön i Jämtland, där ett prospekteringsföretag åskådliggör de arealer för dagbrott och gruvavfall som behövs. Enbart dagbrottet är på cirka 14 kvadratkilo­meter.
I motsats till uranbrytningens konsekvenser finner vi på svar på frågan. Är inte uranbrytning skadligt för människor och miljö?
På http://www.framtidensenergi.nu/artiklar/2009/mars/11-fragor-och-svar-om-karnkraft/
läser vi
”Liksom all annan gruvbrytning sker miljöpåverkan i samband med uranbrytning.  Samtidigt innebär uranbrytning en väsentligt mindre påverkan än t ex kolbrytning. För att utvinna samma mängd energi som det finns i 3 000 kilo stenkol behövs det bara 50 kilo uranmalm. Precis som vissa metaller måste även uran lakas ur malmen. Miljökraven på gruvdrift har skärpts under åren men mer kan göras. Idag finns en internationellt erkänd miljöcertifiering för kärnkraft, som också omfattar uranbrytningen och anrikningen. Det finns heller ingen medicinsk forskning som visar på ett samband mellan låga doser strålning och cancer. I alla studier där förhöjd risk för cancer har misstänks, tros undermåliga arbetsförhållanden, dålig ventilation och bristande information vara orsaker.”

För människor som tar risken att leva med oron för nästa kärnkraftsolycka blir det rimligare att ha perspektivet av att avveckla kärnkraften. Det är i grunden inte en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga utan det handlar om vårt sätt att leva och fördelningen av resurser. Var finns de styrandes information om riskerna med att använda kärnkraft? När blev kärnkraften ett billigt och säkert energislag? Och till sist, vad är vi beredda att offra för kärnkraften?

FAS 3?

Allianspartierna försvarar slaveriet i fas-3

Syftet med fas 3 var att få långtidsarbetslösa till arbetslivet. Systemet har beskrivits i media som hänsynslöst utnyttjande av arbetsgivare där arbetslösa har fastnat i den nymoderna formen av slaveri, fas-3 är arbete utan lön.

Ylva Johansson uppträdde i Riksdagen på ett mycket kraftfullt sätt. Det tråkiga var att regeringen ständigt frågade vad som är oppositionens förslag? Mehmet Kaplan framförde att Riksdagens opposition har en kontrollfunktion av vad regeringen gör men inte har rätten att ställa förslag.
Alliansens företrädare försvarade fas 3 som en form av att komma närmare en ”känsla” att ha ett arbete. På något sätt verkar det som om regeringspartierna yrvaket undrar vad de ska göra.

Eftersom regeringen styr arbetsmarknaden med förordningar och inte av lagar kan inte riksdagen besluta om förändringar i fas 3. Det som kommer att ske är att riksdagen sänder en signal till regeringen att ändra i förordningen kring fas 3. Regeringen är skyldig att följa uppmaningen och redovisa vad man gör för att förändra reglerna. Däremot kan regeringen i snigelfart redovisa förändringsarbetet.
Riksdagens egna utredningar visar att de personer som hamnat i fas-3 blir inlåsta där. Kvar står då frågorna vad regeringen vill och hur långtidsarbetslösheten ska bekämpas och hur de som är arbetslösa ska kunna kompetensutvecklas till arbetsmarknadens behov. För de arbetslösa ligger den verkliga ondskan i att en myndighet som Arbetsförmedlingen kan skrämma de arbetssökande så att de inte vågar uttala sig om verksamheten eller en anordnare.

Det kan konstateras att Socialdemokraterna nu fått en företrädare i Ylva Johansson som på ett tydligt sätt visar vem som står för en förnyad och modern syn på arbetsmarknaden.
Med spänning väntar vi på de skarpa förslagen från (S) och på vad regeringen kommer att förändra.