Vänsterpartiet uppmanar till ”Sitt ner och kissa”

Vänsterpartiet vill nu i en motion att landstinget i Sörmland ska ta till sig ann verkligheten. Under den korta period Vänsterpartiet satt vid makten byggdes herrtoaletter vid Mälarsjukhuset om till handikapptoaletter. Män fick således välja mellan damtoalett eller handikapptoalett. Vänsterpartiet går nu vidare med sin kamp mot män genom att kräva att de ska ”Sitta ner och kissa” då några herrtoaletter saknas på sjukhuset och kvinnor är trötta på att ringen är uppställt. 

Det är så som man själv är som man tror att andra är lägger grunden för politiken. Det är välkänt att ett flertal politiker har uppenbara problem med alkohol och för att främja folkhälsan och minska skador är det uppenbart att åtgärden att sitta ner sparar pengar inom vården. Vänsterpartiet skriver i sin motion att det bästa för män, rent medicinskt, är att sitta och kissa. Det tömmer urinblåsan lättare vilket minskar mäns prostataproblem och medför ett bättre sexliv för alla. Det är känt sedan länge att alkohol ökar sexlusten men att en sittande ställning vid urinerandet skulle ha samma effekt är mer oklart, men en sanning levererad från Vänsterpartiet i Landstinget Sörmland. Motionen vill ge förvaltningen i uppdrag att utreda införandet av unisextoaletter inom landstinget för de som vill göra sina behov sittande och att det införs markerade toaletter för dem som endast vill stå vid en s.k. pissränna.

Vänstern tar på ett föredömligt sätt upp kvinnors indignation över "pissrännan" som i ett genusperspektiv alltid ställt kvinnor utanför gemenskapen av vulgära och okunniga kommentarer. Vänsterpartiet har naturligtvis rätt ur genusperspektivet men visar på ett förakt mot mäns anatomi. Att män enkelt kan släppa fram sin stråle stående ska i genuslandet lagom förhindras genom regler om att göra det lilla behovet sittande.

Att ett av de sista särdragen mellan män och kvinnor ska raderas ut är utan motsvarighet i Marx teoribildning. Med bildade, kloka och idérika förslag kan den slutliga segern för Vänsterpartiet snart vara här!

Lättare för EU-länder att stänga gränserna

Rädslan för den sedan länge pågående och växande migrationsströmmen till Europa får EU-regeringarna att vilja utöka sina möjligheter att stänga gränserna mot andra medlemsländer. EU-kommissionären Cecilia Malmström förslag kördes sonika över och i besvikelsen över hennes drömda EU varnar hon för ”populistiska strömningar”.

Passunionen Schengen med 26 länder startades 1985 för att ge fri rörlighet över gränserna visar sig vara  ett hastverk som möter inrikespolitiska påtryckningar. Nu vill flera medlemsländer införa möjligheter att införa gränskontroller..

Konflikten om EU:s öppna gränser i passunionen Schengen inleddes 2011 då Frankrikes president Nicolas Sarkozy stängde gränsen mot Italien och skickade tillbaka de tusentals tunisiska migranter som dåvarande premiärministern Silvio Berlusconi ville bli av med.

Flera EU-regeringar protesterade högljutt och krävde EU-kommissionens på förslag om att skärpa Schengenreglerna. Men Cecilia Malmström förslag att begränsa medlemsländernas rätt att stänga gränserna i högst fem dagar spolades.

EU:s justitieministrar beslutade att i en helt annan riktning i ett enhälligt beslut i tre punkter.

1 En regering kan utan förvarning inrätta gränskontroller mot övriga Schengenländer. I första hand i högst tio dagar, men det kan ensidigt förlängas upp till två månader.

2 Om ett land förvarnar övriga medlemsländer minst fyra veckor i förväg, vid till exempel internationella toppmöten, kan gränserna hållas stängda upp till sex månader.

3 Om ett land inte kan bevaka sina yttre gränser kan EU-länderna efter en utvärdering av kommissionen besluta att införa gränskontroller upp till två år.

Cecilia Malmström överväger att överklaga gränskontroller till EU-domstolen för brott mot fördraget. Medan Sveriges justitieminister Beatrice Ask säger att det är ett kliv framåt att regler införs.

Beslutet möts även av starka protester från det folkvalda EU-parlamentet, som till all fasa inte har något att säga till om när det gäller Schengen. Parlamentet hotar i sin maktlöshet att protestera genom att gå till EU-domstolen.

Själva beslutsgången visar att den EU optimistiska liberalen Malmström i sina tankar är långt ifrån de nationella parlamenten och folken när hon utövar sin makt. Att Ask är så positiv till regleringar av friheten är verkligen stridande mot moderaternas tal om valfrihet.

Ny gryning för EU!?

Hurra för EU och den Grekiska demokratin! Behövs mer övertygande argument för att fortsätta att stå utanför valutaunionen? Samma politiska kultur påverkar oss även här i Sverige. EU vill att vi slutar röka och i samma andetag ger de grekerna subventioner att odla tobak. En produkt som ingen efterfrågar.  Men så är det i EU, en stor kompromiss där vi inte vet vad vi den ena dagen möts av för överraskningar.  Här är ett vackert bevis på att EU är det stora fredsprojektet!

När Tysklands förbundskansler Angela Merkel träffar sin brittiske motsvarighet David Cameron handla samtalet om krisen inom eurozonen. Angela Merkel har  uttalat ett uttalat stöd för att den enda långsiktig lösningen är att Europa måste gå i riktning mot ett Europas förenta stater.

Folkpartiet skriker fortsatt just mera EU. Vi har här upprinnelsen till en Qvisling iklädd namn som Hamilton och Björklund. Svenska folkets röst borde gälla, fast det verkar inte gälla i Folkpartiet. Riksdagens partier har gemensamt gång på gång överlämnat allt mer makt till EU utan att folkets röst får höras.

Nu gäller det att fortsatt hålla Sverige så långt som möjligt från en union som knappast har en framtid. Det gick ju inte att hålla samman unionen med Norge. Där delade vi kultur och delvis språk. Hur ska det gå med en union med över 30 språk och kulturer?  
Det går åt skogen, är svaret! Det har all historia visat. 



Eller vad sägs efter detta?

SCB frågade 9000 svenska medborgare!

9 000 svenska medborgare har tillfrågats i SCBs maj undersökning om sympatier för olika partier till riksdagen.
Från ett bottenläge kan 37,3 procent av svenskarna skulle rösta på det socialdemokratiska partiet om det var val idag.
Tanken med de två årliga jätteundersökningarna från SCB, Statistiska Centralbyrån, är att att belysa det aktuella politiska opinionsläget i landet på ett mer realistiskt sätt än de många upprepade snabba telefonutfrågningar som beställs av olika aktörer. Den här undersökningen har närmare 10 gånger fler svarande och kommer närmare verkligheten. Så inför den stora undersökningen på valdagen har alliansen något huvudvärk. Alla fyra partier i alliansen backar, centern fick inget lyft och KD har underlivsfrågorna nötts ut långt under spärren. Ide löshet och handlingsförlamning är kännetecken för verklighetens folks syn på alliansen. Två allianspartier kan straffas ut ur riksdagen och broder 4% kan möjligen inte hjälpa till. Varför ska moderata väljare rösta på de reaktionära KD när M nu vill stå för förnyelse? Verklighetens folk verkar allt mer inse att KDs politik är allt annat än till för det breda folket.
En minoritetsregering kan inte komma med hur många knäppa förslag som helst samtidigt som oppositionen ger bakläxa på allt fler genomförda åtgärder.

Så var det oppositionspartierna. Alla fyra går till val med egna program. Det är nog bra för socialdemokraterna som då slipper förknippas med vänsterns överbudspolitik och miljöpartiets strävan till makten, till vilket pris som helst. Ändå är LOs politisering ett orosmoment. S och LO borde sedan länge bli självständiga aktörer och inte bakbinda varandra.

Så är det SD. Kommer deras paradfråga om den stora invandringen att fortsatt höja partiet. Sveriges snabba befolkningstillväxt och bostadsbrist, ökade brister i skola och arbetsliv talar för att SD fortsatt kommer att ha ett stigande stöd. Någon gång kommer även förbudsstämpeln att kunna uttala stöd för SD och svenskhet att lyftas. Det kan säkert komma en överraskning i EU-valet och inför nästa allmänna val.

Läget talar för att S blir största parti men inte tillräckligt för att få en egen majoritet. Vem blir deras stötta eller partner? Svaret verkar komma efter valdagen.