Vad nu då mp!

De eviga förespråkarna för fria skolor drar nu öronen åt sig. Det som var så fint med några små nischade skolor har nu blivit riskkapitalisternas skattesmitarcirkus.

En av grundbultarna i miljöpartiets politik håller på att inte längre vara så vacker. När stordriften införs då blir det inte längre möjligt för partiet att tala om valfriheten för en mycket exklusiv grupp. De som tror att värden är annorlunda än den egentligen är. Går det att göra vinster så kommer vinster att göras. Något som partiet trotts svårt tankemotstånd upptäckt.

Sedan har vi importen av människor till Sverige. Befolkningen ökar snabbt, ja så snabbt har den aldrig tidigare ökat. Miljöpartiet förordar fri invandring men bortser från vad detta har för konsekvens. Fram till första världskriget rådde fri invandring till Sverige. Något som Socialdemokraterna i Malmö 1904 uppmärksammade och krävde "Sverige åt svenskarna",  slagord som andra grupper återanvänt. En av undertecknarna av uppropet blev senare socialdemokratisk minister. Nu har Sverige i 90 år haft en "reglerad" invandring. Detta är partiet missnöjt med utan kräver fri invandring. En stillsam fråga hur ska de olika välfärdssystemen kunna bibehållas med en sådan åsikt? Hur mycket ska pensionerna sänkas för att alla inflyttade ska få lika bra? Redan idag saknas bostäder för den unga generation som är född i Sverige och det kommer att saknas än fler med en ökad invandring. Hur hänger det ihop med partiets ungdomsstöd?

Så om partiet sent om sidor kan inse att de har fel i en fråga kan det då förväntas att de kommer att upptäcka att de har fel i ytterligare frågor?

Hur blir det då med partiets framgångsgloria?

Reinfeldt och ”etniska svenskar”.

Statsminister Fredrik Reinfeldt vet mer än statistikerna om hur det är för ”etniska svenskar”.

Han säger

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

För alliansen en särskild statistik över välmående "Etiska Svenskar"?

Är det därför som det görs besparingar på personer i utanförskap som de vore icke "etiska svenskar"?

Är arbetslinjen att vara svensk och att ha ett arbete?

Något får statsministern förklara efter Jimmy Åkessons konstaterande att statsministern nu verkligen ser det SD sagt länge.

Partiopinionen svajar!

Enligt Sifos väljarbarometer i maj 2012 är Sverigedemokraterna med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti. Uppgången på 1,9 procentenheter sedan april är mer än felmarginalen.
Invandrarfrågorna som var dominerande när partiet röstades in i riksdagen är nu mindre centra för dem som nu säger att de stöder SD, enligt Sifo.

SD större än tre allianspartier och Vänsterpartiet! 
Något värt att analysera.

Kristdemokraterna hamnar åter under riksdagsspärren. Partiet har fortsatt att föra fram underlivsfrågorna och andra ingrepp i personers självständiga handlande vilket inte har uppskattats av det verkliga folket.
Folkpartiet har dalat med ständig snålblåst kring skola, kärnkraft och EMU. Ingen av dessa frågor har en god klang.
Centerpartiet försöker med olika styrningar och skattelättnader få fart på ekonomin till synes helt utan verkan. Sänkta löner för unga ger inte det stöd som kan förväntas. Sedan har Annie Lööf visat sig okunnig och utan svar i en rad frågor.
För Vänsterpartiet blev det en uppgång med Jonas men sedan när det gäller lösningar på verkliga frågor har medvinden avtagit till ett stampande kring 5%.

Den trend som gäller är tydlig i att små partier äts upp av de större. Undantagen är  Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som i politisk mening saknar ett större parti att konkurrera med.

Miljöpartiet kan i många frågor liknas med en "mager socialdemokrati". En rad frågor liknar Socialdemokraternas medan det finns betydande inslag av borgerliga värderingar. Något som leder till att MP varken är det ena eller andra fast i svensk block-politik betraktas de som röda.

Sverigedemokraterna saknar motsvarighet och för en egen politik. Att vara mot invandring, globaliseringen och EU är frågor som växer sig allt starkare då andra partier släpper dem. I Europa växer även den typen av partier vilket visar på hur instabil det fredsprojekten kan vara. Den misslyckade integrationen kommer inte att försvinna, resurskamp mellan etablerade i Sverige och ökad invandring i tider av ekonomisk stagnation kommer snarare att göra ämnet tydligare och enklare att argumentera i. Sverigedemokraterna har i många frågor stöttat alliansen och i ett fåtal frågor de röd-gröna.

Vad kommer att hända i det svenska partisystemet. Broder 4% kommer inte räcka till om flera allianspartier ligger kring eller under 4% spärren till Riksdagen. För V kan kamrat 4% utebli då Socialdemokraterna är på väg mot revansch. Miljöpartiet rider vidare på sin framgångsvåg då de ännu inte behövt ta ansvar för något betydande förutom den allt mer kritiserade och i många kommuner misslyckade friskolereformen.

Kvar står då SD! Det partiet har enligt alla de andra inta haft inflytande på något. Det kan vara något som befolkningen kommer att uppleva som helt legitimt att lägga en betydelselös (protest)röst på det partiet. Samtidigt kan konstateras att allt fler anser att partiet ska betraktas som ett vanligt parti och att det de säger ska granskas före att allt avfärdas med att de är rasister. Den enkla retoriken från många vänstersympatiserande journalister kommer inte att hålla vid nästa val och möjligheten är att SD ungår granskning och får ökat stöd.


Lisa P

Cirkeln öppen!

Nu har de två rödaste partierna tagit ställning för att delta i partiledardebatten i Agenda. De tänker närvarande trots att placeringen av partierna inte har ändrats sedan i höstas när både Håkan Juholt (S) och Lars Ohly (V) vägrade närvara då de inte ville stå på samma sida som Sverigedemokraterna. Nu när det helt enkelt får stå i en halvcirkel utan ett stort gap emellan S och alliansen så går det bättre. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan nu känna sig mer tillhörande med alliansens fyra partier än med nykomlingen SD.

När det gäller MP så är de lite sura för att de nu inte längre får lika stor talartid som de röd-grönas enda representant i debatten. Något som lägger sordin på de annars pratglada och gröna som kan vara både det ena och det andra.

För SD är det uppenbart att de i sin huvudfråga kommer att finna att de har rätt i analysen att fler inflyttade till landet ger fler i utanförskap och med försörjning från det allmänna skattekollektivet.

Inom alliansen  blir frågan om de tre små partierna i den kommer att hålla för pressen från 4% spärren som de dansar kring. Då kan det vara ett minus att stå bredvid det stora nya arbetarpartiet som på senare tid tappat fart i sin politik då de efter valet upptäckt att de ät i ett minoritetsstyre som i stort räddas av SD i en rad frågor. Sedan har MP i några frågor gett alliansen sitt stöd medan S envist hävdar att de påverkat alliansens förslag till det bättre och därför stöttat dem.

Nu blir det en debatt mellan samtliga riksdagspartier och de nya ledarna får visa upp sig med vad de vill.

Kärnkraften stängs i Japan

Japan stänger sin sista fungerande kärnkraftsreaktor  lördagen 5 maj 2012.

Landet blir då befriat från kärnkraft ett år efter katastroferna vid kärnkraftverket i Fukushima.

Stängningen betyder att energihungriga Japan för första gången sedan 1970 kommer att fungera utan kärnkraft. Den 7 maj väntas reaktorn stängas helt nedkyld.

Hur kan Japan göra så?

Japan som utvecklat de jordbävningssäkra reaktorerna. Reaktorer som nu inte anses vara säkra.

Vad har vi att vänta om kärnkraften i Sverige? Fortsatt uppgradering och tänjande på marginalerna. Tyvärr kommer inte förnuftet att råda före det att en allvarlig olycka händer. Kärnkraften är till sin konstruktion farlig för allt levande men farligast är de som förespråkar mer av denna energi som kan vara den egna bödeln.

Sverige kan som Japan klara sig utan kärnkraft.  Det är dags att ta det beslutet.