Hurra Grekland är räddad!

Hurra Grekland är räddad, för en stund i alla fall.

Nu har Tredje AP-fonden, med vd Kerstin Hessius, efterskänkt över 1,5 miljarder kronor av pensionspengarna som är investeringar i Grekiska obligationer. Grekerna svarar med att det är oförskämt då de har som krav att gå i pension vid 50. Svenskarna har deklarerat att de gärna arbetar till 75 så vad ska de med dessa pengar till verkar den allmänna uppfattningen på Atens gator vara.

För att ändå visa sin goda vilja säljer Grekland en 120 hektar stor strandtomt i Kassiopi, på ön Korfu för att få in pengar till den sinande statskassan. Åtgärden är en eftergift för skattesmitande miljadärer som nu kan återköpa sin heder genom att bjuda ett överbud på marken där de sedan kan stängsla in sig i en isolerad värld och slippa kravallerna i Aten.

Till slut visade sig att de extremt högljudda folkpartisterna som i alla väder skriker NATO och EMU nu har fått medvind i sina argument. Svenskarna skänker gladeligen sina pensionspengar till grekerna som tyvärr inte har haft den goda utbildning som den svenska skolan ger och inte lärt sig att räkna och därför inte kan anklagas för att ljuga om sin ekonomi.

Det finns fortfarande mycket pengar i fonderna så det ska räcka till att bistå både Spanien som Italien. Vi ska vara rättvisa och betala tillbaka en del av det som invandrade italienare och spanjorer arbetade upp när Sverige behövde arbetskraft för 60 år sedan.

Det är härligt att få vara givmild!

EMU krisen och Borgs nya reformer

Inte ens euro-skeptikerna kunde föreställa sig att det skulle gå så här illa. 

Hur kunde det egentligen gå så här illa? Euro-entusiasterna försöker naturligtvis finna orsaker utanför EMU, som antingen handlar om ren misskötsel eller om att de idag krisdrabbade länderna inte brydde sig om att dämpa den ekonomiska överhettningen i mitten av 00-talet. Europa består av många länder med misskötta och förfuskade offentliga finanser, ineffektiv förvaltning och utbredd korruption.

Ute i Europa har den tyska författningsdomstolen med tvekan accepterat givna stöd för de räddningspaket som hittills presenterats. Tysklands deltagande i räddningsaktionerna för EMU-området strider inte mot tysk lag. Men domstolens besked göra stödet svårare framöver då den bedömer euroobligationer som författningsvidriga.

Ett annat beslut av domstolen hade kunnat leda till att de länder som hålls under armarna av nödlån i huvudsak garanterade av Tyskland, hade tvingats ställa in betalningarna. Att de åtgärder som hittills vidtagits är lagliga betyder inte att det är fritt fram för nya Tyska åtaganden.

Att domstolen godkände tidigare stöd betyder inte att framtida stödpaket kan godkännas. I delstatsvalen tallar medborgarna om sin syn på den politiska ledningen vilket näppeligen är godkänt. Att tyska lån räddat de små länderna undan katastrof räcker nu inte när stora länder är på väg in i bakvattnet den lånefinansierade euro-bubblan. Tysklands deltagande är central för i princip allt EMU tar sig för när länder missköter sin inrikespolitik. Marknadens aktörer är inte bundna av väljarnas gunst och lovar inga skattesänkningar utan ser enbart till vinst och risk. Marknaden styr utifrån förtroende och då kan den italienska räntan röra sig med en procentenhet på en vecka är skarp signal om EMU-projektets skakighet.

Författningsdomstolen slog fast att det tyska parlamentet är förbjudet att etablera permanenta mekanismer för att rädda EMU utan åtgärder ska vara frivilliga beslut. Då blir det i slutändan medborgarna som får ta ställning till hur mycket Tyskland ska hålla länder som inte sköter sin ekonomi flytande med tyska skattemedel.

I Sverige som inte är med i EMU verkar nu ekonomin bromsa in så kraftigt att det endast är de rikaste 4% som kan räkna med skattesänkningar. Precis så många att det nya överklasspartiet klarar sig kvar i Riksdagen! Eller vad är nästa reform?

EMU kan gå under!

Det är inte enbart Eylafjallagökull som sprider aska över Europa. Ledande ekonomer runtomkring i världen - som till exempel Paul Krugman och Greg Mankiew varnar nu för att hela EMU-projektet kan komma att gå om intet.

Är det rimligt med nödhjälp till en fuskare? Borde inte massdemonstrationerna vara en varningsklocka för alla eurokramare. Här hänger sig många politiker åt en makaber uppvisning i konsten att vara blinda och döva. Reinfeldt skyller på att socialdemokraternia inte säger ett ja till euron medan folkpartiets rabiata företrädare skriker euro ått alla och det nu!

Greklands problem är inte en effekt av EMU-medlemskapet. Grekland och andra EMU-länder har olika problem varav flera är självförvållade. Krisen handlar om att dessa problem delvis förvärrats av EMU-medlemskapets autonomibegränsningar. EMU medlemskapet underlättar inte problemlösandet. Frånvaron av möjligheten att bedriva egen valuta- och penningpolitik gör det näst intill omöjligt att förändra ekonomin med efterfråga och export.

Politiker binder även ris på sin egen rygg när de uttalar att skattesänkningar är en enda utvägen. Reganomics är modell för den svenska allianspolitiken där skattesänkningar och ökat utbud av tjänster är nyckeln. Samtidigt ska allt fler ut i arbete med målet att de offentliga sektorn och behohovet av att skatter ska minska. Regans politik misslyckades då den byggdes på ett galopperande budgetunderskott. Tyvärr är det lättare att som politiker lova utgiftsökningar med reformer/ bidrag än att tala om skatteintäkter för att betala dem.

Politiken med löften är grunden för en valseger! Sedan är det inte så viktigt hur den ska betalas. EMU ska inte enbart betraktas som ett ekonomiskt projekt, utan ska i lika stor utsträckning betraktas som ett politiskt projekt. Den marknadsanpassning som nyliberalismen misslyckades med på 1980-och 1990-talen skulle EMU lyckas med.

Vill vi verkligen ropa ja i Folkpartiets kör till EUs förenade stater genom att avhända oss all ekonomisk och politisk autonomi?
Ska vi tvingas sänka löner och sociala skyddsnät så fort det kärvar i ekonomin?
Är vägen fram ökade klyftor och en nivillering för att kunna bilda en federal överstat?
Var detta det som förespråkarna om ett EU-medlemskap verkligen drömde om?

Det är som sagt inte enbart Eylafjallagökull som sprider aska över Europa. Upplösningen och askpridning som kommer inifrån systemet är farligare än den som kommer utifrån. EMUs ekonomiska modeller som bygger på diskutabla vetenskapsteoretiska antaganden har nu mött verklighetens euroland. Epitetet PIIGS skapades. EMUs största fara ligger i Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien.

Kärnfrågan i EMU är hur länder som går i olika takt kan ha samma valuta utan att vara en politisk union? Kommer EMU området att minska genom uteslutning av länder eller blir steget en politisk union?
Varje dag kan vi se hur konflikterna och problemen med EMU tydliggörs. Nyliberalerna vill med vackra omskrivningar förse Sverige med EMUs tvångströja. Vilka politiska motiv driver nyliberalerna i denna galna riktning mot undergången?

Levande nu men sen?