tisdag 6 april 2021

Olönsam kärnkraft Finlands EPR reaktor

Olkiluoto 3 –  EPR reaktor


Reaktorn i Olkiluoto skulle ståt färdig i början av 2009. Är nu laddad med kärnbränsle och tas  förmodligen i drift april 2023.  En försening på så där blygsamma 14 år!

I Finland fortsätter turerna kring kärnkraftsbygget i Olkiluoto. Yle rapporterar att det finska kärnkraftsbolaget Industrins Kraft, TVO, nu har inlett en rättsprocess mot den franska leverantören Areva, detta enligt Yle för att “se till att det utdragna och farsartade bygget av en tredje reaktor vid kärnkraftverket Olkiluoto verkligen slutförs”.

Yle skriver:
TVO och Areva har redan länge tvistat om Olkiluotobygget. TVO har krävt 2,6 miljarder euro i skadestånd av Areva på grund av förseningarna. Den franska tillverkaren Areva har i sin tur stämt Industrins Kraft på 3,4 miljarder euro. Sedan länge har Simens gett upp projektet.

Finlands statsminister Juha Sipilä har  uttalat sig om bygget och sagt:

– Tidtabellen har försenats obegripligt mycket. Projektet måste nu fås klart säkert och trovärdigt.
------------------
 

Reaktor 3 under uppbyggnad 2009. Källa: Wikipedia

Bygget av Olkiluoto 3 (OL3) påbörjades 2005 med planerad driftstart 2009. Den är en reaktor av typen EPR (European Pressurized Water Reactor). Det finns ytterligare 3 EPR-reaktorer i världen, två stycken i Taishan, Kina som började byggas 2009/2010 och togs i kommersiell drift 2018/2019, samt en i Flamanville, Frankrike, som började byggas 2007, där kommersiell drift 2019 angavs kunna starta 2023.

 
OL3 är en tryckvattenreaktor (PWR) med 4 "loopar" eller cirkulationskretsar till reaktortanken. Termisk effekt är 4 300 MW, elektrisk bruttoeffekt är 1720 MW, och elektrisk nettoeffekt är 1 600 MW. Leverantör är franska kärnkraftskoncernen Areva i samarbete med Siemens. Uppförandet av reaktorn påbörjades den 12 augusti 2005, och planerades då vara färdigt 2009 till en kostnad av cirka 3,2 miljarder EUR. 


Projektet har fördyrats och försenats flera gånger, och tvister har uppstått mellan beställare och leverantör över hur kostnaderna för förseningar och kostnadsökningar ska fördelas. 2018 nåddes en uppgörelse där TVO bedömde sin kostnad till 5,5 miljarder EUR och leverantören tvingats ta betydande delar av kostnadsökningarna.  I februari 2019 meddelades att Finländska strålsäkerhetscentralen Stuk beviljat driftstillstånd för OL3, ett tillstånd som gäller fram till år 2038. I augusti 2020 meddelades att start av kommersiell drift förväntas ske i april 2022.
------------------
 

Branschorganisationen Svensk Energi har i en kalkyl räknat fram en elproduktionskostnad på strax under 50 öre per kWh från Olkiluoto 3, utifrån en kostnad på 50 miljarder kronor, 60 års livslängd och 40 års avskrivning. Som jämförelse anges ny vindkraft ge en produktionskostnad på 60 öre per kWh, men den subventioneras till viss del av elcertifikat för miljövänlig produktion. Under tiden arbetar Areva NP vidare med den nya reaktortypen. En är under byggnad i Manche i Frankrike, ytterligare några har långt framskrida byggplaner, och EPR marknadsförs i stor skala i Europa och USA.
------------------
 

I Energiforsk redovisas en studie ( https://energiforsk.se/program/karnkraft-omvarld-och-teknik/nyheter/marknadsutveckling/hur-mycket-kostar-ny-karnkraft/ ) som visar högkostnadsprojekt som studerats, Olkiluoto 3, Flamanville 3 och Vogtle 3 & 4. Vid sju procent årlig avkastning till finansiärerna – vilket är en vanlig nivå – kommer elen från de här reaktorerna att kosta kring 115 öre per kWh. Den kostnaden bedömer rapportförfattarna vid serieproduktion kunna minska till 75 öre per kWh för nya projekt i väst. Det som krävs är att man tar kontroll över de många kostnadsdrivande faktorerna.
------------------


Lennart Söder Professor i elkraftsystem KTH skriver i https://second-opinion.se/karnkraft-som-byggs-i-europa-betydligt-dyrare/

De fakta vi har nu är dock:

– I dag står kärnkraften inför ekonomiska problem. I Europa beräknas el från de kärnkraftverk som byggs i Finland, Frankrike och UK kosta minst en krona per kWh – mer än dubbelt så mycket som förnybar el. I Kina erbjuds kärnkraftsel för 60–70 öre per kWh, mer än vindkraft kostar i Sverige.

– Ny vindkraft förväntas kosta 36 öre/kWh (från Energimyndigheten) jämfört med för kärnkraft: 51 öre/kWh (Energikommissionens lägre alternativ) till 65 öre/kWh (Energikommissionens uppgift om den kärnkraft som faktiskt byggs nu i Europa). Medelvärde 58 öre/kWh (vilket är en mycket positiv prognos för ny kärnkraft!)

– Om vi antar dessa kostnader, dvs ny vindkraft: 36 öre/kWh och ny kärnkraft: 58 öre/kWh samt en energiproduktion om 70 TWh/år, så ger det en ekonomisk marginal om 22 öre/kWh*70 TWh = 15 miljarder kr/år. Detta innebär en rejäl ekonomisk marginal för vindkraftsalternativet för att hantera olika typer av systemlösningar, inklusive effektfrågan. Och då har vi ändå antagit att ny kärnkraft kan byggas till betydligt lägre kostnad än vad som faktiskt visats hittills.
------------------


Reaktorn i Olkiluoto 3 har
laddas med kärnbränsle i mars 2021. 

------------------

Vad alla som studerat Olkiluoto 3 kommer fram till är att det blir en  dyr historia. Vi har grupper som Miljövänner för kärnkraft som synes arbeta för att vi ska få svindyra elpriser  och samtidigt en miljöskuld av radiativa avfallsprodukter som sträcker sig  minst 100.000 år framåt. Kärnkraften har för allmänt bruk hamnat på bakkälken där vind- och solkraft blir allt billigare medan kärnkraften blir allt dyrare.

Det är inte bara i riksdagen som förvillade människor finns de finns över allt. Folk som ser sig som landskapsvårdare, Kungliga automobil klubben och Miljövänner för kärnkraft som i allt de företar sig späder på klimatkrisen. Vill vi leva i ett energiintensivt samhälle bör vi vara beredda att även ta nackdelar för att rädda klimatet. Tåla vindsnurror, förstå att det behövs färre bilar och att kärnkraft vältrar över en miljöskuld på de som föds långt bort i framtiden.

Det verkar gå omkring en del tokar inget förstått.

Processen med  bygget.

 

söndag 4 april 2021

Är kärnkraften säker, Studsvik tänjer på risker?

I Europa talas om att kärnkraften är en hållbar lösning på klimatförändringen. Dock ses ingen lösning på restprodukterna. Frågan blir ett problem för kommande generationer tusentals år framåt.

När tunnor med radioaktivt avfall från Studsvik som förvarats i Forsmark undersöktes visade sig innehållet vara mer långlivat än som deklarerats. Av 10000 tunnor som sänts till mellanlagret i Forsmark ska 2800 tunnor sändas tillbaka till Studsvik, där det ska byggas ett mellanlager för avfallet.

Svensk kärnbränslehantering, SKB, ska återsända 2 800 tunnor med radioaktivt avfall till Studsvik orsaken är att tunnorna har förvarats felaktigt sedan slutet på 1900-talet. Avfallet är mer långlivat än de specifikationer som gäller vid Forsmark.

Det har sänts cirka 10000 tunnor till Forsmark som hittills förvaras i ett bergrum 50 meter under havsbotten.

Är detta ett svartepetter spel? 
Studsvik är ett vinstdrivande företag där billigaste lösning på problem görs för ekonomisk vinning och tänja på sanningen ger vinster. Varför skulle avfallet från Studsvik annars innehålla farligare ämnen än vad som deklarerats.

De otillåtna långlivade radioaktiva ämnen i tunnorna är en risk som ska minskas med ett mellanlagra bygg på Studsvik. Det blir nya kostnader som tär på vinsten. 
 
Sedan är frågan vad som finns i det Ryska avfallet som är räddningen för vinst för Studsvik?