Lennart Bogg , professor i folkhälsovetenskap, har i Eskilstuna Kuriren ett inlägg om batterifilmstillverkaren Senior Material tillstånd om utsläpp av 900 ton metylenklorid i Eskilstuna. Bogg hänvisar till vad som förgiftat Kinas största sjö Poyangsjön. Kinas största tillverkare av batterifilm har en fabrik någon mil från sjön.
Bogg skriver att ”Utsläppen hamnar i sjön via luftutsläpp som tvättas ur atmosfären vid nederbörd och hamnar i vatten eller på marken.”
Metylenklorid har varit förbjudet sedan 1996 i Sverige. Varför då tillåta abnorma utsläpp? Risken för hälsa och bestående påverkan på miljön är uppenbar.
Den kinesiska regeringen som sett verkningarna av metylenklorid har skärpt tio regelverk som kontrollerar hanteringen och fler skärpningar är på gång.
Inte nog att metylenklorid påverkar hälsan det har en påverkan på klimatet som är 11 gånger större uppvärmnings effekt än samma mängd koldioxid samt, som alla klorerade ämnen, nedbrytande av ozonskiktet.
Bogg skriver att ”Eskilstuna ligger mitt i Mälardalen, hem för en tredjedel av Sveriges befolkning. Mälaren är dricksvattentäkt för mer än två miljoner människor.”
Det är inte bara i Eskilstuna som oro väcks. Våra kommuner kring Stockholm borde reagera. Det är inte enbart PFAS-risken att hantera den möts med utbyggnad av reningsverk nu tillkommer medvetna föroreningar som än mer hotar Mälaren som dricksvatten källa.
Det är underligt att Kemikalieinspektionenden 1.11 2021 gav dispens för det sedan 1996 förbjudna ämnet metylenklorid.
