Olja, världens gissel!

Ryssland har hittat gas- och olja i Antarktis inom Storbritanniens zon, skriver The Telegraph och tillägger att det finns en risk för att borrning påbörjas i det skyddade området. Oljefyndigheten uppskattas till 511 miljarder fat, vilket är tio gånger den mängd som utvunnits ur Nordsjön under de senaste 50 åren. 

 

Det ryska fartyget Aleksander Karpinski, som tillhör det statliga mineralprospekteringsföretaget Rosgeo, opererade länge i området.

 

Antarktis är under internationellt skydd, och enligt ett avtal som undertecknades 1959 får mineraltillgångar inte brytas där. Enligt britterna har dock deras utrikesdepartement intagit en alltför godtrogen syn på ryssarnas planer och det finns en allvarlig fara att de ska börja borra på platsen.
Biträdande minister David Rutley berättade för en parlamentarisk kommitté att det ryska forskningsfartyget fick tillstånd att operera i området eftersom ryssarna förleddes att tro att det bara sysslade med vetenskaplig forskning.

Enligt experter är dock det brittiska utrikesdepartementets uppfattning om ryssarnas intentioner fullständigt naiva. Geopolitikprofessorn och antarktisexperten Kalus Dodds menar att ryssarnas aktiviteter i regionen snarare är en olje- och gasutforskning än av vetenskapligt art, och att allt handlar om  förbereder för att utvinna de fossila resurserna.
 

Länderna i Antarktisfördraget kommer nu uppmärksamma de ryska aktiviteterna. Fördraget som nu gäller ska skyddar Antarktis mot mineralbrytning och är giltigt till 2048.

Ryssland har enligt egen uppfattning inga gränser. Är detta upprinnelsen till en ny konflikt där ryssarna åter kommer att göra som dom vill? När världen börjar koka av den globala uppvärmningen strävar Ryssland efter att öka på uppvärmningen, som om inget hänt. Måhända tycker de att det är kallt i Sibirien! Men vad händer med Ryssland när havet stiger, blir något kvar? Ska vi ha en svensk jämförelse ligger SD klimatförnekelse allt för nära tillhands.

 

EU val 2024!

Det lider mot ett val i EU!

De svenske höjer brösttoner. Ja då tänker jag på de extrema till höger. Då främst SD och uppstickaren Folklistan. Vad analytiker tror är att politiken i EU blir allt mer konservativ när klimatförändrings förnekare och de enkla lösningarnas profeter, blir fler i EU:s parlament.

Vad de två säger är i stort att de ska rulla tillbaka alla förändringar som beslutats under gen nuvarande perioden. Det är ren desinformation och dagdrömmar från extremhögern. För att lyckas förhandla om in gåda förändringar behövs en klar majoritet och att alla länder är med på förändringarna. Så retoriskt blir allt enkelt att betrakta allt som om det skulle gjorts på ett annat sätt, vilket då, kan frågan bli? 

Ska man se realistiskt på extremhögern så är det många viljor som strävar åt olika håll. Hur ska de arbeta sig igenom den hord av byråkrater och förhandlingsgrupper som EU är uppbyggt kring? 

Det är enkelt att tvinga fram sänkningar av fossilpriser, vilket leder till ökade koldioxidutsläpp och leder till ökad temperatur på jordklotet. Förnekar man sambandet blir allt enkelt för extremisterna. Tänker man vidare vad blir konsekvenserna av stigande temperatur? Enligt extremhögern är det bra med låga priser på fossil energi (från Ryssland givetvis) och allt tal om hoten kring att bränna mer som viftas bort.

Enkla lösningar är i mångt och mycket extremhägerns melodi. Det tråkiga är att många faller in i de enkla  sanningar som levereras. Fast enkla sanningar existerar knappast inom politiken, då hade politiker inte behövt. 

Enligt min uppfattning behövs knappast politiker som levererar enkla lösningar och sagoberätterlser om allvarliga och livsavgörande svåra framtids frågor.

9 maj, Sovjets segerdag?

Tyskland kapitulerar i andra världskriget.

Den 2 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna i Italien. 

Den 5 maj kapitulerade de tyska trupperna i nordvästra Tyskland, Holland och Danmark. 

Den 7–8 maj kapitulerade Tyskland på alla övriga fronter. Efter fem år och åtta månader av krig kom det fred till delar av Europa. De delar son sovjetmakten lade under sig fick vänta ytterligare i nästan 50 år på freden.

Stalin blev fly förbannad över att Tyskarna kapitulerat inför västmakternas trupper. Stalin klär upp ett antal tyskar som, i teaterns form, får kapitulera inför sovjetmakten den 9 maj 1945. Därav kommer att i sovjet firas den 9 maj som den stora segerdagen. Nu förvandlad mer som en hyllning åt dagens store ledare Putler, (Putin-Hitler).

Dagen med parader på röda torget och dagen då sovjetmedborgarna lockades med saker som den dagen till ära fanns men annars var saknade (kallad deficit i folkmun). Dagens Ryssland ser allt mer  ut att bli en kopia av det fallna Sovjetunionen. Kvar finns  den tänkta unionen mellan Ryssland och Belarus!

Nu vårdar Ryssland  traditionen, fast veteranerna blir alt färre. Tiden rinner bort allt som minns är offren i Stalins terror mot folken. Nu skapas nya offer inte från svält som var Stalins paradgren utan genom bomber i ett anfallskrig, helt får man tro i Hitlers smak. Ukraina har genomlidit svälten under Stalins terror, inte underligt att de var positivt inställda till tyskarna, som befriare!

Borgerligheten

Frågan om problemen med borgerligheten är komplex och kan variera beroende på olika sammanhang och tolkningar. De som är positiva till att vara röstare på borgerligheten anser sig ha något att vinna på att avskärma sig från de som de anser mindre lyckade individerna. Tankarna går till nazisternas syn att de som är svaga skall utplånas. Ett samhälle där individen är stark gentemot andra är självfallet ett ideal i ett borgerligt samhälle. Här nedan finns några av de vanliga tankarna och kritik som kan riktas mot borgerligheten som politisk system:

    1.    Ökad ojämlikhet och sociala klyftor: Kritiker hävdar att borgerliga politiska åtgärder och politik ofta gynnar de rika och privilegierade medan de missgynnar de fattiga och sårbara i samhället. Detta kan leda till ökade sociala klyftor och ojämlikhet.

    2.    Bristande miljöhänsyn: Borgerliga politiska inriktningar har  anklagats för att inte prioritera miljöfrågor tillräckligt högt och för att motarbeta eller bromsa åtgärder för att bekämpa klimatförändringar och skydda miljön till förmån för ökad tillväxt och ekonomiska styrmedel varvat med sänkt skatt för en elit på inkomstskalan.

    3.    Privatisering av offentliga tjänster: Kritiker hävdar att borgerliga politiker ofta förespråkar privatisering av offentliga tjänster och verksamheter, vilket leder till minskad tillgänglighet för svaga grupper, ökade kostnader och kvalitetsproblem inom viktiga samhällssektorer som vård, utbildning och infrastruktur när vinstintresset är styrande.

    4.    Företagsmakt och korruption: Borgerliga politik har ibland anklagats för att gynna stora företag och näringslivsintressen på bekostnad av allmänhetens intressen. Detta leder till en situation där företagsmakt och ekonomiska intressen har för stor inflytande över politiken på bekostnad av den breda folkliga intressenterna.

    5.    Bristande socialt skyddsnät: Kritiker hävdar att borgerliga politik ofta resulterar i nedskärningar av sociala program. Detta leder till att försämringar i det sociala skyddsnätet och göra det svårare för svaga grupper att klara sig ekonomiskt. De resursstarka gynnas när avgifter och krav på egen finansiering av verksamheter ställs upp. Svaga grupper går miste av viktiga samhällstjänster och ett starkt ideellt föreningsliv.


Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika skalor av borgerlighet och att kritiken mot denna politiska inriktning kan variera. Just nu styrs Sverige av en svag borgerlighet orkestrerad av populisterna Sverigedemokraterna. Samtidigt finns det också de som ser fördelar med en borgerlig politisk inriktning, såsom betoning på individuell frihet, marknadsekonomi, företagsamhet och sänkta skatter. De politiska diskussionerna och debatten om dessa frågor är en viktig del av demokratin och det politiska spelet i vad som anses vara de demokratiska länderna.

Så när vi nu står inför ett stundande EU-val kommer det ideologiska skåpmaten fram och retoriken blir högröstad. I slutändan blir valet denna gång mer en opinionsundersökning och betygsättning av Sveriges regering. Tydligt är att regeringsmakten kostar för Liberalerna och KD som uppenbart riskerar att få lämna EU-parlamentet medan Socialdemokraterna i opposition ser ut att ha en betydande valvinst att se fram emot.

EU-valet förväntas allmänt bli en framgång för extremhögern och huruvida den skall anses som borgerlig eller inte är en fråga som framtiden får utvisa. Klart är dock att extremhögern har svårt att samla sina åsikter om olika frågor.