SD besegrades av sitt hatobjektet Miljöpartiet.
Det blev en historiskt vändning för Sverigedemokraterna. Märkbart var besvikelsen hos SD:s valvaka. Partiet, som hitintills haft framgångar med ökad väljarstöd i varje val. Nu fick SD känna på hur det är att få minskat stöd, möta bakslag och bortförklaringarna haglar.
Som fjärde största partiet i Sverige fick partiet behålla sina tre mandat, varav idag består av två vildar! För SD handlar valet till stor del om mobilisering av rättshaverister och motvallsare.
Partiets behandling av ”Kalla faktas” granskning blev en katastrof. SD:s självbild och kommunikationsavdelningen arrogans blev ett sänke genom falska påståenden och bli ett självspelande piano som dränkte allt annat. Åkessons strid mot vad han kallade en ”gigantisk, inhemsk påverkans operation” så är det tydligt en kopiering av Rysslands metoder som skrämmande riktade mot de mest indoktrinerade partitrogna. SD hade planen att vrida ”hela det vänsterliberala etablissemanget” till en mer mer nationalistiskt traditionellt form. Men strategin med att vara ryssvänliga verkar inte uppskattats av de trogna, som hitintills slaviskt följt partiet i alla väder.
Inte blev det något genomslag på Charlie Weimers utfall i debatten. Charlie Weimers var öppen för att SD skulle kunna samarbeta med ryssvänliga partier på yttersta högerkanten. Partiets misslyckande under den gångna perioden och stoltserade med två vildar av de tre mandaten partiet hade. Det var sexskandal och Folklistan som var orsak.
Hur ska det gå kommande valperiod, blir det på samma sätt att de valda lämnar SD, fem år är en lång tid då mycket kan hända!
Vildar och avhoppare är legio inom SD.
Hur ska väljarna reagera på att det ständigt blir katastrofer inom partiet.
Är det katastrofer som väljarna förväntar sig?
