Sverige har i historisk återblick varit ett av uppfinningar välkänt land. Ericsson, Nobel, Aga, förpackningar och säkerhetsbälte.
Nu när tankar på det fossilfria samhället växer sig allt starkare finns det en grupp som verkar som bromskloss, kommunpolitiker! Inte minst i södra Sverige har de uppträtt som försvarare av det ”kommunala självbestämmandet”. Det ska vara en fri horisont eller så är det något naturvärde som ingen tidigare försvarat som plötsligt dykt upp. Vurm över att fåglar skadas när den gulliga egna katten är en större fågelslaktare. Ja den egna bilen dödar insekter och fåglar i en omfattning som vindkraften inte mäktar med. Till havs klagar fiskare på att de vid parkerna inte kan dammsuga havet med bottentrål.
Ska vi gå in i en ny tid krävs att vi är lyhörda till förändringar. Fast det finns ju alltid de som inte vill något annat än att anse att det är bra som det är. Vi har valt en riksdag som utsett en regering, det får vi ta på oss. Med hur blev det? Det första året har SD retorik, som smittat regeringen, handlat om att det var Socialdemokraterna och Miljöpartiet som förstört allt. Nu ska det arbetet de har utfört rivas. Vi väntar med spänning på vad som kommer istället. Till hösten lovas skarpa åtgärder. Väntans tid är lång men han den borgerliga regeringen med SD som styr från baksätet åstadkommit under det första året av makt, inte annat än lappat och förhalat, och året kan anses som ett förlorat år.
Var ska nu de missnöjda nästa gång rösta på, när SD i praktiken styrt regeringen?
Kommer de borgerliga småpartierna i regeringen att överleva 4% vid nästa val?
Väntans tid blir lång med allt mer sönderfall i samhället.
