Helt plötsligt väcks de styrande av att den lösaktiga invandringspolitiken
inte håller. Polisen, lärare sjukvårdspersonal ja stort sätt allt fler
grupper får bekräftat vad de redan kände till.
Invandringen är allt mer en öppenhjärtig hjälpverksamheten av frivilligorganisationer. Den är även en affärsrörelse där det gått att köpa sig
försörjning med hjälp av pass som givmilt delas ut av Sverige.
Smugglare och advokater gnugga händerna och tar in miljardbelopp.
Politiskt försöker partier vinna röster på en underlig strutspolitik. Allt politiskt tal om att invandringen är lönsam slogs snabbt i bitar
när strömmen ökade. Vad som visa sig i statistiken är att de som kommer
har mycket bristfällig utbildning. I Sverige räknas högskola som krav
för arbete, vad ska förväntas av personer som är näst intill
analfabeter. Verkligheten är oftast en fem till tio års försörjning av nysvensken. Oftast följt av ett livslångt försörjning som slutar med pension utan att individen betalt in någon pensionsrätt. För att politiskt bli av med problemen med kommunernas försörjningsstöd inför särskild pensionsförmån för de som invandrar sent i livet.
2000 ensamkommande barn i veckan som rest hit och som förväntas
återförenas med sin släkt och familj. Alt fler (31) kommuner anmäler sig
själva som lex Sarah fall. Det går inte längre att organisera
mottagandet på en säker nivå. Varken lärare skolor och kostbar hem finns i att tillgå något som politiker i riksdagen inte tar hänsyn till utan ställer krav på kommunerna att trolla fram.
Så fick vi en överenskommelse mellan majoriteten av riksdagspartierna. Dock står två partier utanför överenskommelsen att strama åt inflödet
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Båda partierna verkar leva i
utopins drömmar. V fortsätter att drömma om svängdörrar och SD litar till dubbla lås.
Nåväl: Svensk politik har börjat handla om sakfrågan och inte längre SD och V, och för den delen även centerns inställning till asyl- och lyxsökande. Alltid något som bryter förlamningen i den politiska virrigheten. Fast behövdes det ett totalt krisläge för att problematiseringen öppet får diskuteras och att frågan slutat avfärdas som rasism.
