Ett yrvaket uppvaknade ur rosensömnen.

Helt plötsligt väcks de styrande av att den lösaktiga invandringspolitiken inte håller. Polisen, lärare sjukvårdspersonal ja stort sätt allt fler grupper får bekräftat vad de redan kände till.

Invandringen är allt mer en öppenhjärtig hjälpverksamheten av frivilligorganisationer.  Den är även en affärsrörelse där det gått att köpa sig försörjning med hjälp av pass som givmilt delas ut av Sverige.  Smugglare och advokater gnugga händerna och tar in miljardbelopp.

Politiskt försöker partier vinna röster på en underlig strutspolitik. Allt politiskt tal om att invandringen är lönsam slogs snabbt i bitar när strömmen ökade. Vad som visa sig i statistiken är att de som kommer har mycket bristfällig utbildning. I Sverige räknas högskola som krav för arbete, vad ska förväntas av personer som är näst intill analfabeter. Verkligheten är oftast en fem till tio års försörjning av nysvensken. Oftast följt av ett livslångt försörjning som slutar med pension utan att individen betalt in någon pensionsrätt. För att politiskt bli av med problemen med kommunernas försörjningsstöd inför särskild pensionsförmån för de som invandrar sent i livet.

2000 ensamkommande  barn i veckan som rest hit och som förväntas återförenas med sin släkt och familj. Alt fler (31) kommuner anmäler sig själva  som lex Sarah fall. Det går inte längre att organisera mottagandet på en säker nivå. Varken lärare skolor och kostbar hem finns i att tillgå något som politiker i riksdagen inte tar hänsyn till utan ställer krav på kommunerna att trolla fram.

Så fick vi en överenskommelse mellan majoriteten av riksdagspartierna. Dock står två partier utanför överenskommelsen att strama åt inflödet Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.  Båda partierna verkar leva i utopins drömmar. V fortsätter att drömma om svängdörrar och SD litar till dubbla lås.

Nåväl: Svensk politik har börjat handla om sakfrågan och inte längre SD och V, och för den delen även centerns inställning till asyl- och lyxsökande. Alltid  något som bryter förlamningen i den politiska virrigheten. Fast behövdes det ett totalt krisläge för att problematiseringen öppet får diskuteras och att frågan slutat avfärdas som rasism.

Extrem asylpolitik

Kritiska röster ska i yttrandefrihetens namn begränsas.

Första halvåret 2014 beviljade Sverige drygt 16 000 uppehållstillstånd till asylsökande samt tog emot 1 000 kvotflyktingar.  Sverige beviljar fyra gånger så många uppehållstillstånd som övriga nordiska länder tillsammans. 2013 gick Sverige förbi Tyskland som det land inom EU där flest asylsökande får stanna. Utöver asylsökande anhöriginvandringen  lika stor. Med den senaste prognosen på  90 000 asylsökande konstaterar vi att mottagandet blir helt utom kontroll.

Våra egna medier är helt okritiska och ägnar sig åt att slå ner kritiska röster. Var och en som ifrågasätter ”volymerna” betraktas omedelbart som rasist.  Vad har hänt med den berömda svenska yttrandefriheten? En livsviktiga frihet har begränsats! Nästa steg är självcensur och risk för att det öppna samhället stängs.

Sverige har av OECD:s utpekats för den sämsta integrationen. I Sverige är endast  2,5 procent av arbetena  till för helt outbildad arbetskraft.  Bland de asylsökande har 60 procent ingen eller endast kortare skolgång eller analfabeter. Hur hänger det ihop med målen om att vi ska arbeta och arbeta allt längre.

En snabbt växande befolkning ökar konkurrensen om arbete och bostäder. Redan nu får ungdomar vänta på arbete och bostad till 30-årsåldern. Samtidigt växer skillnaden inom befolkningar.
 
- Var är byggandet? 
- Var är jobben? 
- Hur ökar analfabeter och outbildade välståndet?