Jublet när klimatavtalet klubbades i Baku fastnade snabbt i halsen. Hos vem, kan vän av ordning fråga sig? Pengarna, utsläppen, fossila bränslen – på alla områden används ordet ”katastrof”. Men för stödpartiet till vår regering jublas det. En accelererande uppvärmning av klimatet långt över 1,5°C ses som en välsignelse enligt sverigedemokraterna och något som det går att leva med. Möjligen för oss, men hur länge.
För några är överlevnaden för mänskligheten inte något viktigt. Däremot skattesänkning på det som ökar klimatpåverkan, det är viktigt. Hur många hål i huvudet skall KD-ledaren tappert utropa?
För den som orkar läsa de allt mer alarmerande klimatrapporterna ter sig läget dystert. För inte kan några få göra hela jobbet! Om några blundar och inte vill föredra livsstil. För det är det som saken gäller, livsstilen.
Vi importerar hälften av vår mat! Om tillgången på importerad mat sinar, vad är då att göra? Mer skattesänkning hjälper inte fast det är otroligt nog verkar vara nuvarande regerings enda lösning. Problemet är att pengar inte går att äta. Marknaden reagerar snabbt och den signalerar högre priser. För några blir det svårt att äta som tidigare medan en del har ekonomiska muskler och knappast bryr sig.
Var hamnar vi till sist. Där vi alltid har varit faktiskt, en kamp om resurserna, grunden för krig nu som i historien. Karl Xll misslyckande i flertal förlorade drabbningar var för svensk del slutet på den korta stormaktstiden då vi stal oss till fåtalets välstånd. Att göra som ryssarna duger inte i en värld som kallar sig civiliserad, fast det tycke Romarna också att de var, civiliserade alltså.
Har vi som lever nu något ansvar inför framtiden, där vi inte kommer att deltaga? Det enkla är att gå på som vanligt och strunta i hur det kan tänkas bli framöver. Det verkar vara den lösningen som vår nuvarande regering styr emot, ”katastrof”.
Men politiker har bara ansvar under den period de är valda.
