EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) räds inte den eurokritiska opinionen. Stolt anser ministern att Sverige bör ansluta sig till den föreslagna stabilitetspakten och så småningom till euron.
Enligt SCB:s mätning i november 2011 skulle fyra av fem röst nej till att byta kronan mot euron. Nu var det så att för bara för två år sedan var det en euro som påverkade konjunkturen positivt. Bakläxan är den vi ser nu när ett flertal länder levde högt över sina tillgångar och detta kunde döljas av att andra länder stabiliserade valutan. När sanningen skam fram visar det sig att politiker lovat mer än vad som långsiktigt är möjligt.
Nu vill folkpartiet föra in Sverige på denna osäkra ökenvandring. Birgitta Ohlsson verkar tro att folks vilja att ha stabil ekonomi motiverar en anslutning till euron. Tyvärr är risken uppenbar i Folkpartiets vision att en gemensam valuta öppnar för att göra politiska manipulationer som tillfälligt skulle ge intryck av en god ekonomi men som i slutändan tvingar på våra barn en skuldbörda under en mycket lång tid.
Vad har vanligt folk för nytta av att svenska politiker kan vara med och påverka besluten som fattas av länderna som är med i euron. Möjligen att vi ska öppna börsen ock betala?
Så behöver vi påverka beslut? Sedan är det odemokratiskt och ett utslag av översitteri att Folkpartiet vill att en ny folkomröstning om euron genomförs. Den tidigare folkomröstningen blev fel så då ska svenskarna rösta tills det blir rätt är en diktators gyllene metod.
Det är val 2014 och då kan svenska folket förpassa både KD och Folkpartiet till den politiska bakgården.