Ledamoten av EU-parlamentet Yana Toom (KE, "Ryssvänliga" Centerpartiet) har besökt S:t Petersburg i Ryssland, där hon besökte den Putinvänliga aktivisten Zoja Paljamari, som utvisats från Estland. Som skäl för resan anger EU- parlamentarikern Yana Toom att hon besökte sin syster i Ryssland.
Yana Toom uppger att hon inte fann något positivt med resan. Hon saknar ryskt pass, som många andra ryssar som vägrar bli estniska medborgare. Toom har träffat Zoja Paljamar, vars estnisk uppehållstillstånd drogs in i juni. Enligt Toomi tog hon med sig medicin till Paljamar som inte vill vända sig till någon rysk läkare. Zoja har en kronisk sjukdom, med en planerad operation i Estland. Men det duger inte utan hon handlar berömmande av Putin.
Orsaken till utvisningen grundas på Paljamar´s positiva uppträdande till ryska myndigheter, det användes samtidigt som ett bevis på henne som Putinist. Centerpartiets ordförande Jüri Ratas har inte godkänner Toomis resa till i Ryssland och har en negativ inställning till saken. Särskilt nu bör estniska politiker, samt ledamöterna av Europaparlamentet, inte åka till Ryssland, anser Ratas.
Centerpartiet är klart populärast av rysktalande. I kommunen i östra Estland och i Tallinn har de en klar majoritet. Synen på Ryssland skiljer sig skarp inom landet. Vissa var kommenderade dit i det forna Sovjet, där ryssar uppträde som herrefolk. Givetvis har inte den demokratiska majoriteten i Estland glömt. Yana Toom´s och Zoja Paljamar´s, uppträdande är inte oförklarligt ur den synvinkeln, fast nu råder en annan syn på Ryssland och det borde de båda förstå.
I Sverige har vi NATO/kurd frågan. Kan Sverige handla som ett land där oppositionella fritt får agera? I förhandlingar om NATO lyfts frågan högt upp på dagordningen. Turkiet som har en ”kurd konflikt” vill styra Sveriges politik och lagstiftning. Något ovant för oss som alltid sedan 1960-talet har vetat bäst. Allra best vet vi om konflikter på lång avstånd. Svårare blir det att hantera konflikter på nära avstånd.
I Estland är det tydligt att handling är det som gäller, även om det hamnar i strid mot Estlands och EU-lag, gäller att utvisa statslösa dissidenter. I Sverige är detta omöjligt. Varför har Sverige blivit en fristad för personer som inte ställer upp på våra regler? Har vi att förvänta oss strängare regler, som att flyktingar på 1940-talet förbjöds att uttrycka politiska åsikter. Och ska en flykting ge upp kampen, därifrån man flytt, och sträva efter att bli en Svensson?
Zoja Paljamar och kurd aktivister har helt motsatta utgångslägen, den ena för- den andra emot en förtryckarregim.
Till sist hur olika grupper hanteras beror på hur de kan framföra sina åsikter. För Sverige är NATO viktigare än en utvisning av en formellt statslös person.
