Folkomflyttning och miljökatastrof kunde påverka att de regionala skillnaderna i Europa skulle minska. I verkligheten ser EU-valet knappast på någon nivellering av det politiska landskapet, snarast har regionala skillnader förstärkts.
Konstaterandet görs utifrån det belgiska valet. De uträknade Socialisterna och miljö/vänstern ser ut att gå framåt medan högerpartierna går måttligt framåt. Att flamländska Belgien och de vallonska separatisterna har olika åsikter förstärker givetvis de regionala skillnaderna i belgisk politik.
Högervinden över Europa verkar ha mojnat när folket ska göra sitt val? Knappt har extremhögern sålt skinnet av demokratin medan de tappat färdriktning och de förväntade stora uppskruvade framgångarna uteblir. Retorik, tonläge och trollfabriker förefaller att ha tillmätas en allt för stor betydelse.
Högern vill uppenbart sprida misstro mot samhällslivets alla ingredienser. Högern tror på en stark och centraliserad statsmakt med förmåga att skapa andlig och materiell välfärd byggd på individualism. Tyvärr är detta tänkande endast riktat mot de redan gynnade och välbeställda eliten i samhället. Högerns lösningar är likt nazismen, kommunismen och fascismen, förankrade i att den starkes vilja är lag! Att bygga på sociala, frivilliga och lokala gemenskaper är något för högern otidsenligt. Kritik av socialdemokratin och det stabila samhället har blivit högerns motbild och övertro på politisk och social förnyelse.
Det finns mycket som tyder på att det europeiska valet, för högern, i första hand inte handlar om politik utan om en social renässans och en dröm om enfald, i bemärkelsen ett homogent folk. Hur en sådan utopi ska förverkligas kan då enbart ske med de metoder som nazisterna tillämpade och uppenbart misslyckades med.
Att svenska demokratiska partier tagit SD till sitt hjärta är rimligen utanför förståndets logik.
