Skitåren fortsätter

Räkna med att 2012 blir ett skitår säger Riksdagsledamot Fredrik Malm FP i nyårskrönika över 2011.
Vi på redaktionen kan observera att det konstaterande som Fredrik Malm konstaterar att det första skitåret inföll 2008 och att de sedan har fortsatt.

Den berömda arbetslinjen har gjort en tiondel av folket mycket fattiga. Sjuka tvingats till arbete med eller utan ben och under sina sista dagar i livet. Den rikaste tiondelen har däremot blivit enormt mycket rikare vilket givetvis glädjer dem. De lata och sjuka ska givetvis klämmas åt.

Folkpartiet har och kommer att kämpa för att Sverige går med i NATO och byter valuta mot Euro. Det folkliga partiet saknar snart allt stöd från folket. Fast det ska vara motigt att vara liberal lär det sagts.

Så inför 2012 kan vi förvänta oss allt mer handlingskraft för att krama ur det sista ur de slöa arbetslösa och sjuka som inte bidrar till de rikas skattesänkning.

Ja för de som ännu har arbete kvar prognostiseras för ytterligare ett i raden av skitår.

Ett gott nytt SKITÅR till er alla

från ALLISANSEN
Nyår kvinnan

Skitskandal i Bryssel!

Den 8 december vaknade Brysselborna upp till nyheten att företaget Aquiris medvetet hade avbrutit all avloppsrening i Bryssels största reningsverk. Företaget släppte istället under tio dagar ut stinkande ”skit” från EU-anställda, EU-parlamentariker och Brysselbor till vattendraget Zenne. Utsläppet ledde till fiskdöd, allmän förorening och obehag och allvarliga ekologiska konsekvenser längs vattensystemet.

Skitutsläppet ledde till en politisk kris, utredningar har satts igång och flera domstolsprocesser är att vänta. Miljöministern för regionen Bryssel från ekologipartiet Evelyne Huytebroeck fick snabbt flygas hem från Köpenhamn där hon skulle ”rädda klimatet”.

Företaget Aquiris ägs av det franska globala jätteföretaget Veolia Environment. I Sverige är Veoila bl.a. känt för att fram till november 2009 ha drivit tunnelbanan i Stockholm, för att sköta drift och underhåll av vatten och avlopp i Norrtälje kommun samt omfattande busstrafik. Skälet till att Aquiris avbröt reningen var att företaget anklagade myndigheterna i Bryssel för att inte underhålla avloppssystemet tillräckligt, vilket lett till att sand- och jordrester samlats i ledningarna. I själva verket ansåg företaget att det skulle kosta företaget för mycket att åtgärda själva problemet genom att installera pumpar, säkerhetsanordningar mm.

Reningsverket i Bryssel byggdes och drivs på initiativ av en liberal minister efter principen ”företag och det allmänna i samverkan” som på engelska brukar förkortas PPP (private-public-partnership). I praktiken är detta en konkurrensutsättning och privatisering av offentliga tjänster (från reningsverk till äldreomsorg) med hänvisning till det obevisade påståendet att upphandlad privat drift och underhåll per definition alltid är mer effektivt än drift och underhåll i offentlig regi. Det är t.ex. efter samma princip som SL upphandlar lokaltrafiken i Stockholm istället för att driva den i egen regi.

PPP omhuldas särskilt av EU-kommissionen och i Lissabonfördraget kommer trycket på medlemsstaterna att intensifiera upphandling av offentliga tjänster att öka. I artikel 14 görs ”ekonomisk och finansiell” konkurrensutsättning till allmänt påbud i och med att PPP-principen har skrivits in med begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”. I praktiken finns inte längre ”allmän tjänst” i EU:s vokabulär. Detta betyder alltmer mer bortvittrande välfärdsfunktioner till förmån för fundamentalistisk marknadsliberalism, om inte folkmajoriteten i medelsstaterna tar strid för ett återtagande och återreglering av nödvändiga samhällstjänster och ett välfärdssamhället värt namnet.

Storskalig nedskitning har här nått betydligt längre än den bajs som Unsgaard hade att åtgärda. Det visar även på att den välvilliga städerskan kan vara vresig. Med undran ser vi nu fram mot vilka PPP lösningar som kommer att påtvingas oss arma medborgare.

Leekatten Tok