Att Sahlin kastar in handduken löser inte Socialdemokraternas problem.
Trycket mot Mona Sahlin blev så hård att socialdemokratin byter partiledare efter att de förlorat valet. Med brist på motkandidat så har tydligen många socialdemokrater ansett att uppgiften nu var att få bort Mona Sahlin.
Socialdemokratins nederlag i valet blev tung och syndabocken blir partiledaren. Fast orsakerna ligger mycket djupare. Det är att partiet inte längre saknat en egen färdväg grundad på analys av det samhälle man verkar i. De människor som numera söker sig till arbetarrörelsens olika grenar har idag ingen gemensam grund att stå på mer än att det handlar om en trygg försörjning.
Partiet har inte haft förmåga att ge en bild av vad man vill åstadkomma utan det har handlat om personer som på olika sätt skott sig på politiken. Det lysande undantaget är Thomas Bodström som ansåg sig både arbetsför och för ung för en fet riksdagspension.
Det som kallas facklig politisk samverkan tycks i denna valrörelse handla om att LO-förbunden betalar till partiet för valrörelsen och att LO sätter upp egna valstugor. De viktiga arbetet på arbetsplatser visa på att socialdemokratisk politik har blivit allt mindre närvarande då semester och förmåner är mer lockande än politiskt grovarbete. LO-förbunden fick dras med Wanja Lundby-Wedins självmål i och med hennes och LOs stöd för att strejkrätten i EU ska begränsas.
Den valtaktisk missen att samarbeta med Miljöpartiet och sedan Vänsterpartiet grundlade valets misslyckande. Ett Vänsterparti som knappt överlevt utan Sossarnas stöd och ett Miljöparti som lämnar sin ideologi främst för den tänkta makten ledde till att Socialdemokraterna föll hos väljarna.
Givetvis det finns många faktorer som avgör valutgången. Ingen annan partiledare hade klarat leda socialdemokraterna under de sista fyra åren. Se bara till vilka kandidater det nu finns.
Det bästa partiet hade räckte inte och nu gäller det förnya. Inte enbart på ytan utan i grunden.
Lee Tok
Trycket mot Mona Sahlin blev så hård att socialdemokratin byter partiledare efter att de förlorat valet. Med brist på motkandidat så har tydligen många socialdemokrater ansett att uppgiften nu var att få bort Mona Sahlin.
Socialdemokratins nederlag i valet blev tung och syndabocken blir partiledaren. Fast orsakerna ligger mycket djupare. Det är att partiet inte längre saknat en egen färdväg grundad på analys av det samhälle man verkar i. De människor som numera söker sig till arbetarrörelsens olika grenar har idag ingen gemensam grund att stå på mer än att det handlar om en trygg försörjning.
Partiet har inte haft förmåga att ge en bild av vad man vill åstadkomma utan det har handlat om personer som på olika sätt skott sig på politiken. Det lysande undantaget är Thomas Bodström som ansåg sig både arbetsför och för ung för en fet riksdagspension.
Det som kallas facklig politisk samverkan tycks i denna valrörelse handla om att LO-förbunden betalar till partiet för valrörelsen och att LO sätter upp egna valstugor. De viktiga arbetet på arbetsplatser visa på att socialdemokratisk politik har blivit allt mindre närvarande då semester och förmåner är mer lockande än politiskt grovarbete. LO-förbunden fick dras med Wanja Lundby-Wedins självmål i och med hennes och LOs stöd för att strejkrätten i EU ska begränsas.
Den valtaktisk missen att samarbeta med Miljöpartiet och sedan Vänsterpartiet grundlade valets misslyckande. Ett Vänsterparti som knappt överlevt utan Sossarnas stöd och ett Miljöparti som lämnar sin ideologi främst för den tänkta makten ledde till att Socialdemokraterna föll hos väljarna.
Givetvis det finns många faktorer som avgör valutgången. Ingen annan partiledare hade klarat leda socialdemokraterna under de sista fyra åren. Se bara till vilka kandidater det nu finns.
Det bästa partiet hade räckte inte och nu gäller det förnya. Inte enbart på ytan utan i grunden.
Lee Tok
