Ministerkommittén och Rysskramare (S)

Socialdemokraternas agerande i ministerkommittén och Europarådet är helt oacceptabelt och upprepar 1940-talets ryggradslösa politik mot Sovjetunionen. Genom att rösta för regelförändringar som  leder till att sanktionspolitiken mot Ryssland kraftigt försvagas. Nu ställs frågan som kräver svar om huruvida Socialdemokraterna tänker hålla gränsen mot den nye despoten i Ryssland eller inte.

ᛏänker Socialdemokratin fortsätta att glida undan och med LO stöd hävda att goda handelsförbindelser är viktigare än mänsklig- och internationell rätt.

Det är bara att för Ryssland att ockupera nya områden i länder som despoten i Moskva finner lämpligt. Andra världskriget i gott minne hur demokratierna gav vika för diktaturer är tyvärr på väg att återupprepas. Det blev accepterat att despoten tog ett stycke här och andra där. Så kan vi inte ha!

Diplomati bygger på värden. ᛏyvärr har Socialdemokraterna och Miljöpartiet kraftigt nedgraderat demokratiska värden att ger en regim som angriper andra länder stärkt legitimitet för de handlingar den utför.

Sverige får ny Statsministerkandidat!

Socialdemokraterna går framåt i väljarbarometrarna redan innan Håkan Juholt föreslogs bli ny partiledare. Hoppet har tänds om en ny statsministerkandidat.

Det är tydligt att partiet lever på hoppet. Nu när de tre kvinnorna i toppen Mona Sahlin SAP, Jytte Guteland SSU och Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande nu slutar. Ett diffust och spretande ledarskap som förväntas bytas mot ett mer klart och tydligt ledarskap utformat av män.

Uppgiften att låta "stöttorna" vara med i bygget av den nya S-visionen visade sig vara fel för Mona Sahlin. En andra eller tredje chans ges sällan i politiken. Kvinnoförbundet kampanjande för chansen, men den höll inte. Nu fortsätter de med att "bara det blir en kvinna i toppen" kampanjen.

Ungdommen Jytte Guteland, 32 år, SSU, byts ut mot en betydligt yngre ungdom och möjligen en person med bättre verklighetsbild om att det inte är revolution som är dagens viktigaste fråga.

När det gäller LO och Wanja Lundby-Wedin är det en fråga om LO verkligen ska vara en del av partiet eller vara ett fackförbund. Senaste valet rådde stor osäkerhet då LO ställde upp egna valstugor på en rad platser. Arbetaren är därtill inte den största gruppen fackliga medlemmar. Wanja Lundby-Wedin var som ledare för Europafacket med att förorda Lissaabonfördraget som kraftig minskade rätten till kollektivavtal och sedan förnekade tilltaget och försökt bekämpa konsekvenserna av vad hon tyckte var bra med Lissabonfördraget. Ett handlande som helt tagit bort förtroendet för personen.

Med ett klart ledarskap, även om det i Håkan Juholts fal kan kopplas till buskis i stil med Åsa Nisse så har socialdemokratin fått en profil. Möjligen kommer räddaren i nöden inte från Knohult, men ändå från Oskarshamn i Småland. Att byta Per Albins folkhemstanke mot Åsa-Nisses version av folkhemmet av den icke arbetande uppfinnaren och tjuvskytten kan ju föra politiken till den nivå den platsar bäst.

Nu är det upp till bevis om vägvalet blev det rätta!

Mona Tack och adjö! Nu behövs förnyelse.

Att Sahlin kastar in handduken löser inte Socialdemokraternas problem.
Trycket mot Mona Sahlin blev så hård att socialdemokratin byter partiledare efter att de förlorat valet. Med brist på motkandidat så har tydligen många socialdemokrater ansett att uppgiften nu var att få bort Mona Sahlin.

Socialdemokratins nederlag i valet blev tung och syndabocken blir partiledaren. Fast orsakerna ligger mycket djupare. Det är att partiet inte längre saknat en egen färdväg grundad på analys av det samhälle man verkar i. De människor som numera söker sig till arbetarrörelsens olika grenar har idag ingen gemensam grund att stå på mer än att det handlar om en trygg försörjning.

Partiet har inte haft förmåga att ge en bild av vad man vill åstadkomma utan det har handlat om personer som på olika sätt skott sig på politiken. Det lysande undantaget är Thomas Bodström som ansåg sig både arbetsför och för ung för en fet riksdagspension.

Det som kallas facklig politisk samverkan tycks i denna valrörelse handla om att LO-förbunden betalar till partiet för valrörelsen och att LO sätter upp egna valstugor. De viktiga arbetet på arbetsplatser visa på att socialdemokratisk politik har blivit allt mindre närvarande då semester och förmåner är mer lockande än politiskt grovarbete. LO-förbunden fick dras med Wanja Lundby-Wedins självmål i och med hennes och LOs stöd för att strejkrätten i EU ska begränsas.

Den valtaktisk missen att samarbeta med Miljöpartiet och sedan Vänsterpartiet grundlade valets misslyckande. Ett Vänsterparti som knappt överlevt utan Sossarnas stöd och ett Miljöparti som lämnar sin ideologi främst för den tänkta makten ledde till att Socialdemokraterna föll hos väljarna.

Givetvis det finns många faktorer som avgör valutgången. Ingen annan partiledare hade klarat leda socialdemokraterna under de sista fyra åren. Se bara till vilka kandidater det nu finns.
Det bästa partiet hade räckte inte och nu gäller det förnya. Inte enbart på ytan utan i grunden.

Lee Tok

Mona Sahlin i samtal med de 26 distriktsordförandena.

Ett stort parti där en liten gammal skara styr och ställer och ett parti och hon har inte hållit sig till planen! Planen var att vinna valet.

Mona Sahlin har tillsammans med kvinnoförbundet förvirrat partiet i sin iver att få en kvinnlig partiledare och statsminister. Därtill har betongkarriäristerna inom S drivit partiet bort från begreppet arbetarparti. Att betongsossar nu slåss för sina liv handlar inte ett dugg om politik, det handlar om makt! Betongsossarnas politik utformades för att passa till vad man trodde väljarna vill höra, oavsett om det gällde höjd skatt eller ökade bidrag efter en valseger.

Partiet gick helt vilse i pannkakan. Unga politiskt färgblinda som inte kunde skilja på rött och blått tävla med moderaterna om samma väljare. Socialdemokraterna och LO måste återerövra politiken eller gå skilda vägar. Att ta ett steg till självständighet och inte låta LO spela solo fiol är snarast en nödvändigt om Socialdemokraterna skall bli ett trovärdigt alternativ och så länge Mona Sahlin och betongkarriäristerna finns kvar är det omöjligt.

Göran Persson tog sitt ansvar fullt ut och avgick efter en framgångsrik period, där han som partiledare tog partiet till makten. Mona Sahlin hade chansen att förnya och förbättra men istället blev det trams som få trodde på. Vad var en S-röst i sista valet annat en röst i brist på något annat, för vars skulle en traditionell S-väljare vända sig? Till V eller Miljöpartiet! Blått nej…men de som kunde se sig som något annat rösta även på något annat och det avspeglades i valresultatet.

Skall partiet vinna någon respekt ska hela ledningen avgå som en följd av sitt misslyckande.
Arbetarklassen måste återerövra partiet och ta tillbaka makten eller så behöver partiet helt moderniseras och verkligen tala till det som är dagens Sverige. Vägen mot ett arbetarparti slutar vid 10% och vägen till modernisering vid regeringsmakten.
Förnyelse är den enda smärtsamma vägen.

Lee Tok