Anna Kinberg Batra är inte längre smartare än lantisarna!

Någon gång på 1980 var Anna Kinberg "Batra" en uppstudsig moderat som i sitt självklara framträdande skulle lysa som smart då lantisarna utanför Stockholms tullar inte var smarta nog i hennes tycke. Reaktionen på det blev att hon hamnade i politisk karantän under några år. Men skam den politiker som inte kan återkomma. Ett lysande exempel är Mona Sahlin som med oskyldiga ögon lyckades att dupera svenskarna med att vara mamma, stressad och med riksdagens kontokort. Hon kom igen och blev partiledare. Sedan  visade sig att hon trotts kvinnliga förtecken inte klarade rollen. Ej heller blev senare karriärer som samordnare någon framgångssaga efter att fabricerat ett antal falska intyg.

Anna Kinberg Batra blev alliansens ledare men har på intet sätt fått de fyras gäng att växa.  Enligt väljarnas opinion så rasar moderaterna i februari 2017 med nästan 5% och centerns Annie Lööf rusar som den som en allt tydligare företrädare för alliansen. När Anna Kinberg Batra, närmast i panik, bjöd in sverigedemokraterna till samtal och stöd raserades allt av trovärdighet om att hålla det tredje störta partiet utanför beslutsfattandet.

Sverigedemokraterna sade efter senaste valet att de ska bli det största till nästa val. På den retoriken verkar alla journalister och övriga partiföreträdare som strutsar gömma sig.  Nu ser det ut som den smart Anna Kinberg Batra betett sig som en dum lantis genom att lämna ett öppet mål för just sverigedemokraterna att lyckas.

Vi får hoppas att Anna Kinberg Batra efter att lämnat partiledaruppdraget inte ger sig ut  på nya updrag som för avsatta politiker blir nya utanför ramljuset, fast med tidningarnas blickar på sig.

FÖR ATT VARA SMARTARE ÄN LANTISARNA KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMAS.

(S) utan förare!

Tidigare toppnamn inom socialdemokratin Thage G Peterson, före detta försvarsminister beskriver urvalsprocessen som "på gränsen till katastrof". Förre LO-ordföranden Stig Malm kallar urvalsprocessen för "stalinistisk" och Margareta Winberg, kallar den "dålig".

En sluten process där eliten bakom lyckta dörrar diskuterar efterträdaren till Mona Sahlin. Socialdemokratin är ett parti utan ledning där den före detta partiledaren Göran Persson var den sista ledaren. Det ledde ingenstans att säga att nu var det dags för en kvinnlig stadsminister. För den rollen krävs det en person som kan ta ledningen och ge färdriktningen för det stora partiet. Som läget är nu är Socialdemokraterna ett parti utan ledning och färdriktning.

Normalt i andra föreningar är att om det inte kan skrapas fram en styrelse så läggs föreningen ner. Som tillståndet är nu kan detta vara ett rimligt alternativ på kongressen. För som den ena efter en andre av ombuden yttrar sig så är den nuvarande processen att de inget vet medan tidningarna står för den information som ges.

Mona Tack och adjö! Nu behövs förnyelse.

Att Sahlin kastar in handduken löser inte Socialdemokraternas problem.
Trycket mot Mona Sahlin blev så hård att socialdemokratin byter partiledare efter att de förlorat valet. Med brist på motkandidat så har tydligen många socialdemokrater ansett att uppgiften nu var att få bort Mona Sahlin.

Socialdemokratins nederlag i valet blev tung och syndabocken blir partiledaren. Fast orsakerna ligger mycket djupare. Det är att partiet inte längre saknat en egen färdväg grundad på analys av det samhälle man verkar i. De människor som numera söker sig till arbetarrörelsens olika grenar har idag ingen gemensam grund att stå på mer än att det handlar om en trygg försörjning.

Partiet har inte haft förmåga att ge en bild av vad man vill åstadkomma utan det har handlat om personer som på olika sätt skott sig på politiken. Det lysande undantaget är Thomas Bodström som ansåg sig både arbetsför och för ung för en fet riksdagspension.

Det som kallas facklig politisk samverkan tycks i denna valrörelse handla om att LO-förbunden betalar till partiet för valrörelsen och att LO sätter upp egna valstugor. De viktiga arbetet på arbetsplatser visa på att socialdemokratisk politik har blivit allt mindre närvarande då semester och förmåner är mer lockande än politiskt grovarbete. LO-förbunden fick dras med Wanja Lundby-Wedins självmål i och med hennes och LOs stöd för att strejkrätten i EU ska begränsas.

Den valtaktisk missen att samarbeta med Miljöpartiet och sedan Vänsterpartiet grundlade valets misslyckande. Ett Vänsterparti som knappt överlevt utan Sossarnas stöd och ett Miljöparti som lämnar sin ideologi främst för den tänkta makten ledde till att Socialdemokraterna föll hos väljarna.

Givetvis det finns många faktorer som avgör valutgången. Ingen annan partiledare hade klarat leda socialdemokraterna under de sista fyra åren. Se bara till vilka kandidater det nu finns.
Det bästa partiet hade räckte inte och nu gäller det förnya. Inte enbart på ytan utan i grunden.

Lee Tok

Mona Sahlin i samtal med de 26 distriktsordförandena.

Ett stort parti där en liten gammal skara styr och ställer och ett parti och hon har inte hållit sig till planen! Planen var att vinna valet.

Mona Sahlin har tillsammans med kvinnoförbundet förvirrat partiet i sin iver att få en kvinnlig partiledare och statsminister. Därtill har betongkarriäristerna inom S drivit partiet bort från begreppet arbetarparti. Att betongsossar nu slåss för sina liv handlar inte ett dugg om politik, det handlar om makt! Betongsossarnas politik utformades för att passa till vad man trodde väljarna vill höra, oavsett om det gällde höjd skatt eller ökade bidrag efter en valseger.

Partiet gick helt vilse i pannkakan. Unga politiskt färgblinda som inte kunde skilja på rött och blått tävla med moderaterna om samma väljare. Socialdemokraterna och LO måste återerövra politiken eller gå skilda vägar. Att ta ett steg till självständighet och inte låta LO spela solo fiol är snarast en nödvändigt om Socialdemokraterna skall bli ett trovärdigt alternativ och så länge Mona Sahlin och betongkarriäristerna finns kvar är det omöjligt.

Göran Persson tog sitt ansvar fullt ut och avgick efter en framgångsrik period, där han som partiledare tog partiet till makten. Mona Sahlin hade chansen att förnya och förbättra men istället blev det trams som få trodde på. Vad var en S-röst i sista valet annat en röst i brist på något annat, för vars skulle en traditionell S-väljare vända sig? Till V eller Miljöpartiet! Blått nej…men de som kunde se sig som något annat rösta även på något annat och det avspeglades i valresultatet.

Skall partiet vinna någon respekt ska hela ledningen avgå som en följd av sitt misslyckande.
Arbetarklassen måste återerövra partiet och ta tillbaka makten eller så behöver partiet helt moderniseras och verkligen tala till det som är dagens Sverige. Vägen mot ett arbetarparti slutar vid 10% och vägen till modernisering vid regeringsmakten.
Förnyelse är den enda smärtsamma vägen.

Lee Tok

Maud Olofsson

Maud utsätts för prövning. Internt i centern uppges hon ha förtroende. Svenska folkets förtroende är ett annat fast ungefär som vid senaste valet.

Nu vet vi att dyker under 4% har skett under regeringsperioden. Att förtroendet för en ledare är stort kan ju ha att göra med att resten av partiet inte har så stort förtroende. Då är det lätt att hänga allt på en person. Att personen sedan lyckats med ett antal klavertramp, Vattenfall, SAAB, kärnkraften och några till, verkar inte bekymra medlemmarna. Nu är det så att ingen av de tre uppräknade frågorna är slut. Vattenfall fortsätter satsa på kol och kärnkraft, SAAB visar inga positiva siffror och kärnkraften gör att en tidigare kärntrupp kan lämna partiet. Ett tydligt exempel är Solveig Ternström, som hoppar av efter centerns omvändning i kärnkraftsfrågan.

På marginalen och utan tydliga frågor kommer en liten grupp som lämnar partiet att flytta det under strecket på 4%.

Avgå är naturligtvis vad hon tvingas att göra, det gäller alla politiker som misslyckas. Returbiljett gäller endast för ytterst få, Mona Sahlin fick en men det är det lysande undantaget.

Vind i Spegeln!

När oppinionsinstitutet Speleln levererar sin oktobermätning ha något märkligt hänt.
Treenigheten belägger platserna ett,tre och fem. En klar seger över Blåa laget som får platserna två, sex, sju och en utanför i Spegelns poängtabell. Brundemokraterna tar plats fyra och saknar kompisar.

Vore det val idag anser Spegeln att treenigheten går till en jordskredsseger och får egen majoritet.

Det räcker inte med att det blåa laget räknar med reservplatserna så hjälper det inte. Överströmningen till Brundemokraterna är en viktig förklaring till det blåa lagets kräftgång. Tre av fyra nya i Brundemokraterna kommer från det blåa laget.

Det Blåa måste snabbt inse att man inte utövat tillräcklig tortyr mot sjuka människor. Satsningen på personal som jagar friska sjukskrivna har helt misslyckats. Invandringen till Sverige gör att vi inte har råd med välfärden utan alla blir bidragstagare. I de fall det är någon som kräver att folk ska arbeta så är de givna rasister. Självfallet tillkommer det även bråk, mord, våldtäkter och bränder på köpet så det blåa laget verkar allt mer uträknat utifrån sin förda politik.

Maktsugna ska bli föratagsvänliga och Radikalerna har levererat ett tunt program om mer delning av tillgångarna. Vad treenigheten nu ska ha för regeringsprogram under nästa valperiod kommer det att ges klara linjer om under den kommande helgen när Noa Chlian (SP) mejslar fram det nya undret.

För Tokstad är förhoppningarna stora på en förändring!