Sjukhusfabrik eller mobiltelefonläkare?

Sjukhusfabrik, mobiltelefonläkare eller nära omsorg?

Sjukvården har på några få årtionden genomgått stora förändringar. Allt sker med allt högre fart. 
Senast tillskottet är läkaren i mobilen. En helt ny möjlighet och ett sätta att för en liten insats tälja guld ur det skattefinansierade vården. Politiker på olika nivåer verkar inte förstå vad det är för drake de släpper lös att dränerar ekonomin i sjukvården.

Från Sveriges kommuner och landsting (SKL) kommer ständigt signaler om nedläggningar av akutsjukhus och vårdplatser. Både Socialstyrelsen och Läkarförbundet frågar sig om nedläggningar av sjukhus och vårdplatser hotar läkarnas privilegierade ställning. Det behövs mer av mänsklig omtanke och empati utan rätt behandling”. Det löpande bandet och ”sjukhusfabriken” är  kostnadseffektiv men är det det vi  medborgare förväntar.

Läkarnas privilegierade ställning är unik där de som  den enda yrkesgruppen i stort själva bestämmer när de vill arbeta skapar en kostsam ineffektivitet i den normala sjukvårdsdriften. En jourhelg och läkare kompar i en vecka då övrig personal finns på plats medan verksamheten kan vara stillastående.

Landstingspolitiker försöka få effektivitet och genom att skilja planerad och akut verksamhet. Då går det att mer strukturerat schemalägga personalresurserna. 

Det finns dock gränser för hur mycket man kan planera och förkorta vårdtiderna. Tanken att koncentrera verksamhet till ännu större och sjukhus utan att tänka på hur långa sträckor patienten kan transporteras till sjukhus eller mellan sjukhus förskräcker.

De senaste årtiondenas stora förändring är att närsjukvården byggts ut. Det har också blivit vanligt att vårdcentraler företar enklare operationer. Avsikten är givetvis att avlasta akutsjukhusen så att dessa kan koncentrera sig på akut och specialistsjukvården. 

Det politiska beslut att vårdsökande får garantier  att bli behandlad inom viss tid. Det gäller därför för sjukvården att anpassa sig till kötider före patientens behov.

40 akutsjukhus har lagts ner sedan 1980 samtidigt det försvunnit 10.000 vårdplatser. Med bara 2,1 sjukhusplatser per 1.000 innevånare har Sverige minsta antalet sjukhusplatser per capita i EU och ståtar med galopperande  överbeläggningar.

Frågan är om det räcker med specialiserade operationsknivar, avancerade röntgenutrustningar, mediciner och fler ambulanser. Det stora bekymret är att vi i Sverige endast utbildar var tredje läkare som får svensk legitimation. För att klara framtiden behövs en ökad utbildningssatsning där läkarprogrammet, från dagen nivå, behöver mer än fördubblas. 

Tillgängligheten anses ofta brista. Med mobilen och en doktor i andra änden förändras i grunden hanteringen av vårdbesöket. Vore det inte det naturliga att landstingen tar tag i frågan och själva utvecklar förmågan att snabbt nå en läkare i mobilen. Ersättningarna för fem minuters möten bör vara annat än vid ett personligt besök. Men mobilen är knappas en ultimata lösningen för multisjuka och de som är för sjuka att hantera mobilen.

Kostnaderna för allt som kan göras kommer alltid att överstiga kostnaden för vad som görs. Vårdorganisation behöver bli bättre på att se hela människan så att ingen behöver flyta omkring utan att något görs. Kan tomgångskostnaden minskas med korta mobilbesök är en oerhört stor vinst möjlig att uppnå.

Sjukhusfabrik?

Sjukhusfabriker eller nära omsorg?

Sjukvården har på några få årtionden genomgått stora förändringar. Allt sker med allt högre fart och precision. Allt talar för att förändringarna kommer att fortsätta och inte stanna vid dagens förhållanden.

Från Sveriges kommuner och landsting (SKL) kommer nu signaler om att ytterligare nedläggningar av akutsjukhus kan väntas och att ännu fler vårdplatser på de som blir kvar komma att försvinna. Både Socialstyrelsen och Läkarförbundet frågar sig om nedläggningar av sjukhus och vårdplatser hotar läkarnas privilegierade ställning. Det behövs inte minst mer av mänsklig omtanke och empati än att ”patienten inte blir frisk av att ligga i en säng utan av att få rätt behandling”. Föreställningen om det löpande bandet och ”sjukhusfabriken” är möjligen kostnadseffektiv men är det det vi som medborgare förväntar oss.

Läkarnas priviligerade ställning där de som snart den enda yrkesgruppen i stort själva bestämmer när de vill arbeta skapar en kostsam ineffektivitet i den normala sjukvårdsdriften. En jourhelg och läkare "kompar" i en vecka då övrig personal finns på plats medan verksamheten kan vara stillastående.

Landstingspolitiker försöka få effektivitet och genom att skilja planerad och akut verksamhet. Då går det att mer strukturerat schemalägga personalresurserna. Det finns dock gränser för hur mycket man kan planera och förkorta vårdtiderna. Tanken att koncentrera verksamhet till ännu större och sjukhus utan att tänka på hur långa sträckor patienten kan transporteras till sjukhus eller mellan sjukhus förskräcker.

De senaste årtiondenas stora förändring är att närsjukvården byggts ut. Det har också blivit vanligt att vårdcentraler företar enklare operationer. Avsikten är givetvis att avlasta akutsjukhusen så att dessa kan koncentrera sig på akut och specialistsjukvården.

Det är ett politiskt beslut att en patient nu kan få garantier för att bli behandlad inom viss tid. Det gäller därför för sjukvården att bli bättre på att ta hand om dem som inte kan planeras olycksoffer, hjärtpatienter och andra.

39 akutsjukhus har lagts ner sedan 1980. Under samma tid har det försvunnit nästan 10 000 vårdplatser. Med bara 2,1 sjukhusplatser per 1000 innevånare har Sverige minsta antalet sjukhusplatser per capita i EU. Resultatet med överbeläggningar syns tydligt vid kriser som vid en ihållande värmebölja eller köldperiod.

Som förutsättning för en ytterligare minskning av sjukhusplatserna anger SKL att ambulansverksamheten behöver förbättras. Det behövs flera ambulanshelikoptrar, samarbetet mellan landsting/regioner och kommunerna kring hemtagning av färdigbehandlade.

Frågan är om det räcker med specialiserade operationsknivar, avancerade röntgenutrustningar, mediciner och fler ambulanser. Det stora bekymret är att vi i Sverige endast utbildar var tredje läkare som får svensk legitimation. För att klara framtiden behövs en ökad utbildningssatsning där läkarprogrammet, från dagen nivå, behöver mer än fördubblas.

Kostnaderna för allt som kan göras kommer alltid att överstiga kostnaden för vad som görs. Vårdorganisation behöver bli bättre på att se hela människan så att ingen behöver flyta omkring utan att något görs. Kan tomgångskostnaden minskas är en oerhört stor vinst möjlig att uppnå.

Försäkringskassan

En ny tid med ättestupa är här! Det svenska SS!

Svininfluensan når Tokstans sjukhus

Det första fallet av svininfluensa upptäckt på Tokstans sjukhus.

Det är det första fallet på medicinkliniken som observerades på en medel ålders man som redan var sjuk när han smittades. Då han en längre tid haft viruset bedöms att han inte längre vara smittspridare.
Inga anställda på sjuk huset har ännu vaccinerats. Efter förhandlingar med Diskrimineringsombudskvinnan DO har åtgärder vidtagits som att förbjuda besökare att ta med sig svin upp på avdelningen. Att det tog tid beror på den andra utredningen om rasism som pågår skulle hinna längre innan nya ärenden öppnades.

Sjukhuspersonalen skulle vara de första att få vaccin men sedan ändrades detta till att riskgrupperna får förtur. Det främst till till primärvården där många ur riskgrupperna nu får söka sig medan smittspridningen på sjukhuset utreds.
Sjukhuset väntar på sin första vaccinleverans och beskeden är att leveransen ständig försenas pga att alt fler insjuknar hos leverantören.

Enligt Smittskyddsinstitutets senaste uppgifter finns ännu inga fall rapporterade om att vaccinet mot svininfluensa fungerar. Den vetenskapliga undersökningen kommer att publiceras dagen efter Riksdagsvalet 2010. Orsaken är att den inte ska påverka förtroendet för Alliansregeringens brist på underlag för deras beslut kring svininfluensan.

Överläkare Pigg