Ursula von der Leyen, som representerar mitten-högerpartiet European People's Party (EPP), återväljs som EU-kommissionens ordförande för en andra mandatperiod, António Costa, Portugals tidigare premiärminister, som tillhör till socialdemokraternas politiska familj, borde bli Europeiska rådets permanenta ordförande, och Roberta, den nuvarande ordföranden för Europaparlamentet, skulle fortsätta i två och ett halvt år Metsola (EPP), som kommer att ersättas av någon socialist politiker efter avslutad halva mandatperiod. Till EU:s representant för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör gå till liberala gruppen och till Estlands premiärminister Kaja Kallas.
Estlands premiärminister Kallas är intresserad av ett nytt jobb, och som kvinnlig liberal och statschef i Östeuropa skulle hon vara ett närmast idealiskt val för liberaler att välja en efterträdare till Josep Borrell.
Emellertid är posten som utrikespolitisk chef är den mest osäkra av de fyra tjänster som ska tillsättas.
Inför valet till Europaparlamentet var medlemsländer med liten erfarenhet av Rysslands aggressivt skeptiska till Kallas starka anti-Kremlinhållning. Vissa västerländska ledare fruktade att Kallas kunde fokusera enbart på Ryssland och inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt andra regioner, särskilt Mellanöstern och Afrika. Men detta motstånd har sedan dess lagt sig, eftersom Kallas passar perfekt för det aktuella jobbet både geografiskt, politiskt och diplomatiskt.
Det verkar som om det uppstått ett ovanligt och snabbt tidiga samförstånd om fördelningen av de tunga uppdragen redan den 17 juni vid en informell middag för EU-ledarna. Avtalet kommer dock inte att bekräftas officiellt av Högsta rådet förrän den 27-28 juni.
Anledningen till en så snabb och säker överenskommelse är delvis att en av de mest inflytelserika europeiska ledarna, Frankrikes president Emmanuel Macron, har vingklippts, efter att Frankrikes liberaler led nederlag mot extremhögerns Le Pen i valet till Europaparlamentet, och Macrons förhandlingskraft i Bryssel minskat.
Rysslands krig i Ukraina och möjligheten att förre presidenten Donald Trump återvänder till makten i USA, har Europa inte råd med instabilitet i form av utdragna förhandlingar. Det finns fortfarande en oro för att när de europeiska ledare åter samlas att von der Leyen utnämning kommer att krävas fler eftergifter i utbyte mot stöd, till exempel nyckelportföljer i nästa EU-kommission. För ingen tror att regeringschefer och statschefer kommer inte till Bryssel bara för att godkänna det som tidigare sagts.
Även om Europeiska rådet når en snabb överenskommelse om fördelningen av ledarposter, står von der Leyen fortfarande inför ett hinder i EU-parlamentet, som ska rösta om hennes andra femårsperiod den 18 juli. Det behövs 361 ledamöter för att bekräfta en andra femårsperiod. Även om hennes nuvarande EPP, en koalition av socialister och liberaler, har vunnit omkring 400 platser i det nya parlamentet, varnar flera personer för att minst en tiondel kanske inte kommer att rösta på von der Leyen, vilket kan lämna henne utan majoritet. 2019 bekräftades von der Leyen av parlamentet med en majoritet på endast nio röster.
Avgörande kan bli om Kommunister och Miljöpartier väljer att stödja von der Leyen framför att någon ur extremhögern ges inflytande. Giorgia Meloni (ECR) har försökt att spela politiskt rumsren och efter framgångarna i EP-valet för den extrema högern gör hon allt för att få inflytande som den tredje största gruppen. Främst genom försöken till ett närmande till (EPP) och vad det ger i slutändan kan skrivas i stjärnorna. Meloni har svagt förtroende för Kaja Kallas. Charlie
Weimers, Sverigedemokraterna, hotar med att lämna ECR-fraktionen om ungerska Fidesz skulle bli anslutna. Tidigare tillhörde Fidesz (EPP), men kastades ut 2021.
Vi får vänta och se något annat kan vi inte göra!
