För Sveriges och Finlands del var det lönlöst att gå med i Nato, hävdar Rysslands president Vladimir Putin. I ryska statsstyrda medier,i Ria och Rossija-1, understryker han att Ryssland är redo för kärnvapenkrig.
Kan retorik eskalera till handling? Historiskt så är bevisen påtagliga. När Sovjet retirerade inför tyskarnas offensiv tog de med sig alt de kom åt till Ryssland. Hela fabriker röks upp från grunden och det som inte hanns med att flytta sprängdes. Så talet om trupper kärnvapen är en fortsättning på historien allt fån tsar-, Sovjettiden till dagens Putintid. Hot och förstörelse mera hot och mer förstörelse är det enda som kommer från Ryssland!
Sverige har en lång tradition ända från 1200 talet att frukta ”ryssen”. Sverige var en expansiv nation som bit för bit utvidgade sitt territorium först i Finland sedan kring Östersjön.
Sveriges och framför allt Finlands Natomedlemskap innebär att Ryssland nu tvingas till upprustning, påstår Putin.
– Vi hade inga trupper där (vid Finlands gräns) – nu kommer de att vara där, säger han.
– Ur ett militärtekniskt perspektiv är vi, så klart redo, säger han.
Just nu pekar dock inte utvecklingen på att kärnvapen ”behöver” användas, menar Putin.
På frågan om Putin övervägt att använda kärnvapen i kriget mot Ukraina svarar han nekande.
– Varför skulle vi ha behov av att använda massförstörelsevapen? Det har aldrig funnits ett sådant behov, säger han.
Ska vi tro på bilder från områden som Ryssland invaderat i Ukraina och som Ukraina återtagit så är bilden av våldtäkter och avrättningar av civilbefolkningen signum för den Ryska framfarten. För ryssarna är endast våld och hot om våld det enda medlet att upprätthålla den Ryska identiteten av "Z, herrefolk".
I Sverige skriker fredsrörelsen om nedrustning. Varför?
Önskar rörelsen att Sverige ska chansa inför risken att våldtas av Ryssland?
Vi hade en dröm på 1990-talet om att Ryssland skulle utvecklas till en demokrati. Nu ser vi att det blivit en blåkopia av det NAZI-Tyskland som steg för steg ville utvidga sitt territorium.
Låt inte en upprepning av eftergiftspolitiken under 1930-talet ske igen.
