Mara och oskuld!

Företrädare för alliansen träffas i Maramö!

Folktrons föreställningar om avlidnas själar och naturföreteelsernas andar återfinns i benämningar som älva, mara och näck.

Namnet Marmö kan delas upp i två led mara och mö.

För ”mara” gäller att,

Älvor är ett kollektivt väsen som i skymningen och vid soluppgången kan ses dansa över ängar, öppna fält och mossiga marker. I dag brukar älvorna uppfattas som kvinnliga väsen som det på intet sätt var rådigt att leka med även om de är snälla i vissa barnböcker. Fast där har inte författarna förstått sakens allvar.

Näcken är ett övernaturligt manligt som främst håller till i sjöar i inlandet, kring strömmen i huvudstaden syns den tämligen vanlig. Näcken är en förkroppsligande av farorna förknippade med välstånd och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig sjuka och svaga personer för att pungslå dem, särskilt tydligt framkommer det i boken ”Det sovande folket”.

Mara är, enligt ordboken, kvinnlig plågoande. Benämningar är trollpacka, häxa, eller i form av en elak kvinna, ragata, apa, hagga, satkärring, satmara. I sömnen kan de uppträda som em enkel mardröm eller under sömnen mer utstuderat som en nattmara och kan uppkalla en känsla av kvävning eller en tryckande tyngd över bröstet.

För ”mö” gäller  som en ogift kvinna, ungmö, flicka, fröken orörd kvinna, jungfru och oskuld.

Att mötet med de fyras gäng sker i Maramö kan förmodligen vara något av ett kännetecken för alliansens företrädare känner sig hemma där. De har under de senaste sex åren varigt något av en mara för en betydande del av det svenska folket samtidigt som de har kämpat med att ge sig själva en bild av den oskuldsfulla jungfrun. Inte minst är detta tydligt då de i egenskap av överhet lagstridigt byter skyltarna i Maramö till färger som passar dem.

Vi får säkert anledning att återkomma när det sovande folket vaknat! Troligen sker detta på hösten 2014.