Inbördeskriget i Sudan har strider dödat tiotusentals och kastat ut miljoner på flykt. Nu varnar FN:s livsmedelsprogram WFP för att situationen riskerar att urarta i världens största hungerkris. Sudan har varit en svår konflikt att belysa i media. Strålkastarljuset har för tillfället riktas mot GAZA som är farligt men ändå lätt att bevaka. Det som händer i Ukraina är något helt annat än livsmedelskris, det är en militär kris.
Så vart ska vi vända vårat medlidande?
En befolkningstillväxt likt den i GAZA och Sudan och på många andra länder, med kring 6 barn per kvinna, är fullständigt omöjlig. Hela Afrika kommer på sikt att drabbas av överbefolkning och krig om resurserna. Tillväxten av matbehovet sker helt utan samband med vad som är möjligt att odla. Snarare är det så att ytan där mat kan odlas krymper. Konstgödning förutsätter tillgång på fossil energi och höjd koldioxidhalt i luften, ökad uppvärmning, mer torka och oväntade skyfall, med oförutsedda klimatförändringar.
Den ständiga befolkningstillväxten har givetvis en gräns för vad som är möjligt. I Kina var enbarns- politiken rådande, nu minskar befolkningen, men föräldrarna har inte råd med mer än ett barn fast de nu får avla fler. I västvärlden minskar barnafödandet och ett behov av invandring behövs i många utvecklade länder. Invandring ses dock som något negativt.
Så det är en klar skillnad på vem som kan äta sig mätt, ja en miljard är extremt feta. Kommer de att ändra livsstil för att dela med sig åt dem som över producerar barn och som svälter.
Räcker det med medlidande, eller krävs det en global förändring med reglering av barnafödandet?
Finns det någon regim som inte bejakar befolkningstillväxt?
