Svält och krig!

Inbördeskriget i Sudan  har strider dödat tiotusentals och kastat ut miljoner på flykt. Nu varnar FN:s livsmedelsprogram WFP för att situationen riskerar att urarta i världens största hungerkris. Sudan har varit en svår konflikt att belysa i media. Strålkastarljuset har för tillfället riktas mot GAZA som är farligt men ändå lätt att bevaka. Det som händer i Ukraina är något helt annat än livsmedelskris, det är en militär kris. 

Så vart ska vi vända vårat medlidande?

En befolkningstillväxt likt den i GAZA och Sudan och på många andra länder, med kring 6 barn per kvinna, är fullständigt omöjlig. Hela Afrika kommer på sikt att drabbas av överbefolkning och krig om resurserna. Tillväxten av matbehovet sker helt utan samband med vad som är möjligt att odla. Snarare är det så att ytan där mat kan odlas krymper. Konstgödning förutsätter tillgång på fossil energi och höjd koldioxidhalt i luften, ökad uppvärmning, mer torka och oväntade skyfall, med oförutsedda klimatförändringar.

Den  ständiga befolkningstillväxten har givetvis en gräns för vad som är möjligt. I Kina var enbarns- politiken rådande, nu minskar befolkningen, men föräldrarna har inte råd med mer än ett barn fast de nu får avla fler. I västvärlden minskar barnafödandet och ett behov av invandring behövs i många utvecklade länder. Invandring ses dock som något negativt.

Så det är en klar skillnad på vem som kan äta sig mätt, ja en miljard är extremt feta. Kommer de att ändra livsstil för att dela med sig åt dem som över producerar barn och som svälter. 

Räcker det med medlidande, eller krävs det en global förändring med reglering av barnafödandet? 

Finns det någon regim som inte bejakar befolkningstillväxt?

Blunda och tro på tilväxten.

2020 var Sverige självförsörjande på tre livsmedel; spannmål, morötter och socker. I stort bedöms Sverige har en självförsörjningsgrad på 50 %. 

Danmark har en självförsörjningsgrad på 130 % trots att de endast har en tredjedel så stor åkerareal som Sverige.  Finlands självförsörjningsgrad är 80 %, Norge på ca 50%.

Vissa har åsikten att  det i Sverige finns plats för 50 miljoner människor. Hur dessa har tänkt att dessa ska försörjas med mat är oklart. Redan idag med 50% självförsörjning behövs ett Sverige i utlandet för vår nuvarande försörjning.

Klimat förändringarna med stigande temperaturer och torka minskar områden där matproduktion är möjlig. Redan nu råder svält i stora delar av världen. FN:s mål att utrota fattigdomen till 2030 verkar svårt att nå. Det vi kan se framför oss är att områden med svält kommer att öka. I väst har vi en stabil befolkning medan i de fattiga länderna fortfarande har en befolkningsexplosion.
Någonstans går gränsen där jordens befolkning kan växa. Klimatförändringar, kriget i Ukraina och flerstädes men även urbaniseringen, asfaltering och husbyggen på odlingsmark, rovdriften på havet fiskar och förorenade av floder, ja listan på negativa företeelser kan göras mycket längre.En annan orsak är att vi tömmer grundvatten lager som bildats under tusen till miljoner år med en fart som är katastrofal. Vad ska hända när tillgången på föda begränsas och vattnet sinar?

Givetvis är det så att de som har resurser och pengar klarar sig en tid. Men inte någon längre tid. Till sist drabbas alla av den rovdrift vi ägnar oss åt.

Ska vi som har resurser sitta stilla och blunda, 40°C kan vi kortvarigt klara med AC. Visserligen har vi en vilde i Riksdagen som inte sett någonting, och en regering som gör allt för att öka på klimatförändringarna. Sänka fossil-bränsleprise med 5-10 kr litern, stoppa vindkraften, minska anslagen till mångfaldsabetet i befolkningen som i naturen.

Det är verkliga utmaningar som finns och det enklaste är ju att blunda, och de flesta verkar göra det. Hoppet finns bland de som protesterar om det skulle hjälpa när tillväxten är det allenarådande budskapet. 

Fast till sist, ingen blir särskilt fet på utdelningar eller pengar om magens hunger ska stillas.

 

Ryssland och det ständiga kriget, Holodomor.

Ukraina är mitt uppe i ett krig i femte månad, är inget resultat uppenbart. Det som är tydligt är hur inget  har förändrats.

Ukrainas öde, om Vladimir Putin segrar, kan ses i dess förflutna, särskilt regionens moderna historia och hur den klarade sig under generationer av repressivt sovjetiskt styre. Eftersom Putin är en produkt av Sovjetunionens sämsta sida, så är kriget i Ukraina det meningslösa arvet från Stalin och sovjet kommunismen.

Putin är en varelse från den gamla sovjetideologin. Systemet där bara kommunistisk misstänksamhet, utan också systemets genomgående korrupta struktur där alla måste tjäna, eller fås att tjäna, staten och partiet.

Hur har systemet levt vidare? KGB har format Putin. KGB var kommunistpartiets hemliga och statssäkerhetsupprätthållande organ. KGB förlitade sig på terror, våld, rädsla och totalitära verktyg nödvändiga för regimens överlevnad.  Lögner, desinformation och bedrägeri var pelarna som stödde regimen fram tills de inte kunde kunde undertrycka folken. Det var överstelöjtnant Putins illusoriska värld, en värld som möjliggörs inte bara bedrägeri utan också enorm militär makt. Tillsammans utgjorde regim, parti, KGB och militär det sovjetiska sättet för politik, vilket var evig krig.

Katastrofen för despoterna inträffade när Sovjetunionen upplöstes 1991. Putin har uttryckt den kollapsen "den största geopolitiska katastrofen" på 1900-talet.

Det finns en lång och sorglig historia av i Ukraina av kolonisering, trots att Ukraina har ett eget rikt kulturarv. Efter Ryssland är Ukraina det största landet på den europeiska kontinenten. Ukraina har utvidgas genom flera despoter beslut, främst av sovjetledare. Förutom Karpaterna i sydväst saknar Ukraina naturliga gränser. Faktum är att Ukraina betyder "gränsland" på både ryska och polska. Under århundradena har delar av Ukraina styrts av Ryssland, Litauen, Polen och Ungern. Men under samma tid förstod ukrainare sig själva som ett folk, med sin egen kulturella identitet, bara inte sin egen stat. Det fanns hoppfulla ögonblick för ukrainsk självständighet, särskilt på 1840-talet, periodvis under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, och en kort tid 1917. Under första världskriget var Ukraina slagfältet mellan Ryssland, Österrike- Ungern, och Tyskland. Före och efter det dominerades Ukraina av Ryssland och andra makter och sedan till stor del av Sovjetunionen. Den förstörelse som Ryssland idag skapar är betydligt större än förstörelse under åren av nazistisk ockupation.

I landet var under sovjeternas fullskaliga ockupation och totalitära förtryck. Det var alltid krig. Det fanns ingen fredstid. Kommunistiska handlingar mot ukrainare uppgick till brott – inklusive vad vi nu kallar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

Sovjet-Ukraina led mycket. Under krigskommunismen förstatligade Vladimir Lenins politik alla företag, rekvirerade spannmål, tog och exporterade mat och orsakade svält. Miljoner ukrainare dog i den sovjetiska statliga hungersnöden i början av 1920-talet. Både landsbygds- och stadsbefolkningen drabbades.

När Ukraina höll på att återhämta sig fördubblade sovjeterna under Josef Stalin, tvångsindustrialisering och kollektivisering, den onda praxisen att fördriva och konfiskera alla individuellt ägda gårdar och omvandla dem till stora, kollektiva, statsägda gårdar. Ett speciellt mål i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet var "kulakerna", som ansågs vara en hotande klass av "rika bönder" men som i verkligheten bara var bönder som gjorde tillräckligt bra för att försörja sina familjer och att sälja överskottsgrödor. Avkulakisering, som kommunisterna kallade denna mordiska politik, innefattade orimliga skatter, strikta spannmålsproduktionskvoter och tvångsdeportering av mer än 100 000 familjer till Sibirien och Kazakstan. Kommunisterna påtvingade Ukrainarna och alla delar av Sovjetunionen denna process.

Många ukrainare motsatte sig kollektiviseringen. Sovjetunionen siktade medvetet på Ukrainas folk, dess rika land och dess spannmål. Kommunisterna gjorde Europas brödkorg till något mycket värre än en korglåda. Sovjetisk politik orsakade ännu en hungersnöd, en mer hemsk än den förra. Stalin brydde sig inte. I själva verket orkestrerade han hungern som ett straff. Svälten kom att bli känt som Holodomor, som från ukrainska översätts som "död av hunger" eller "utrotning av hunger." De tekniska datumen är 1932–1933, men de negativa, effekterna som denna hungersnöd orsakade lever vidare.

Utöver tvångskollektivisering satte sovjetisk politik höga spannmålskvoter som var omöjliga för ukrainska bönder att uppfylla. Som straff tog sovjetiska myndigheter ut böter, konfiskerade spannmålen och tog till och med utsädet. Bönder fick inte lämna sina byar och ukrainare fick inte lämna sitt land. I slutet av 1933 hade mellan 2 miljoner och 5 miljoner ukrainare dött på grund av Stalins kommunistiska svält. Samma statligt påtvingade hungersnöd dödade även människor utanför Ukraina. Kring 2 miljoner dog i Sovjetunionen, särskilt i Kazakstan.

Efter hungersnöden tystades ukrainare på andra sätt. Kommunisterna förnekade existensen av Holodomor. Ukrainare straffades – inklusive att skickas till sovjetiska arbetsläger (Gulag) – om de talade, skrev, sjöng eller målade om det. De fick inte minnas sina döda, sörja, sörja eller ens namnge och räkna dem.

Sovjet blev sedan återigen offer som en del av den stora terrorn senare på 1930-talet. Stalins utrensningar tillskrivs vanligtvis hans personlighetskult och drivkraft efter makt, men de utgjorde också ideologisk krigföring mot hans eget folk. Ukrainare, bland många andra, anklagades falskt och arresterades, torterades, utsattes för visningsrättegångar, avrättades, deporterades och skickades till Gulag. Åter igen som på 1920-talet, attackerade sovjetiseringen den ukrainska kulturen, traditionen och språket.

Andra världskriget tillfogade Ukraina fler brott. Västra Ukraina kom under sovjetiskt styre först efter Tysklands och Sovjetunionens gemensamma invasion av Polen 1939. I den del av Ukraina som Röda armén ockuperade infördes sovjetisering, tillsammans med arresteringar av alla som gjorde motstånd. Mer än 1 miljon människor deporterades till Sibirien och andra platser österut i mitten av 1941.

Sanningen blev ett offer i detta krig, som i så många andra. Många känner till Katyn skogs massakern, där NKVD mördade över 20 000 polacker 1940. I årtionden förnekade sovjeterna deras handlingar och skyllde dödsfallen på nazisterna. De erkände sin medverkan först, med stor motvilja, på 1980-talet.

Fängelsemassakrer i västra Ukraina kom 1941, efter att tyskarna bröt Molotov-Ribbentrop-pakten och invaderade Sovjetunionen. NKVD mördade brutalt mellan 10 000 och 40 000 politiska fångar under loppet av åtta dagar. Cirka 70 procent av offren var ukrainska, 20 procent var polska och resten var judar och medlemmar av andra missgynnade minoritetsgrupper. Vissa hade "befunnits skyldiga" till större brott, medan andra hölls för mindre brott eller bara för förhör. Beroende på fängelset sköts några offer i nacken, medan andra brändes levande i låsta celler. Men allt var systematiskt och många fick utstå brutal tortyr innan de dödades. Liksom med Katynskogsmassakern begick sovjeterna massmord och skyllde på nazisterna.

År 1943 tappade tyskarna mark i Ukraina. Den sovjetiska röda armén återerövrade Kiev och spred förtryck över hela Ukraina. Stalin och hans hemliga polis gick efter alla som de misstänkte för att vara illojala eller för att samarbeta med nazisterna. Dessutom tvångsdeporterade sovjeterna krimtatarerna till Uzbekistan och till andra centralasiatiska republiker 1944.

Under fullständig sovjetisk kontroll blev det inte bättre för ukrainarna efter andra världskriget. Det fanns ingen fredstid för ukrainska medborgare. Förkrigstidens produktionsnivåer inom jordbruket nåddes inte igen förrän på 1960-talet. En tredje hungersnöd – till följd av kommunistisk politik, förskjutningar efter kriget och torka – krävde omkring 1 miljon fler liv 1946–1947. Samtidigt fortsatte kommunisterna att förfölja olika religiösa religioner och tvångslikviderade den ukrainska grekisk-katolska kyrkan som gick under jorden i årtionden.

Brotten – och förnekandet av dem – fortsatte i snabb takt. Detta inkluderade årtionden av förtryck av ukrainska dissidenter, utbildare, intellektuella, präster, författare, konstnärer och nationalister - alla "statens fiender" som inte ville vara kommunister och som inte ville bli sovjetiserade.

Den förnekande delen är inte bara antik historia. Katastrofen i norra Ukraina vid kärnkraftverket i Tjernobyl – den värsta kärnkraftsolyckan i historien – förnekades i veckor 1986, och det var under Mikhail Gorbatjov, inte Stalin, Nikita Chrusjtjov eller Leonid Brezhnev. Cirka 5 miljoner människor exponerades för farliga nivåer av strålning, och hundratusentals fick doser som är tillräckligt höga för att öka risken för olika cancerformer. Utöver de dödsfall som resulterade omedelbart och under de följande åren, är förorenade jordbruksmarker nära Tjernobyl fortfarande osäkra idag, och kommer att förbli så i många år framöver. Och nu är naturligtvis regionen en del av det heta kriget, slagfältet som är Ukraina.

1990 och 1991 ledde Ukraina vägen till självständighet för de före detta republikerna i Sovjetunionen. Ukraina etablerade sig som en helt oberoende stat, och den sovjetiska krigföringen mot den staten upphörde officiellt. 1994 gick Ukraina med på att återlämna de tusentals kärnstridsspetsarna på sitt territorium till Ryssland. En viktig bestämmelse i denna överenskommelse – godkänd av Ryssland såväl som USA och Storbritannien – var garantin för Ukrainas nationella suveränitet och territoriella integritet. 1997 undertecknade Ryssland och Ukraina ett avtal om gränser som erkände ukrainsk suveränitet över Krim och arrenderade ut flottbasen i Sevastopol till Ryssland. Ändå har Ryssland under Putin brutit mot dessa avtal och garantier mer än en gång: i sin illegala annektering av Krim 2014, och nu i sin invasion av och direkta attack mot hela Ukraina.

Även om det inte finns något enskilt dokument i internationell rätt som kodifierar krigsförbrytelser, har Ryssland ratificerat olika konventioner som ett medlemsland i FN. Det finns också mer än 100 år av ackumulerad internationell lag som styr korrekt genomförande av väpnade konflikter. Brott mot mänskligheten har inte kodifierats i ett särskilt fördrag om internationell rätt, men det finns en gemensam lista. Folkmord erkändes först som ett brott enligt internationell rätt 1946 av FN:s generalförsamling.

De grymheter som Ryssland har begått i sitt nuvarande krig mot Ukraina tycks innefatta krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Men sovjeterna begränsade sin accepterade betydelse av brott mot mänskligheten på 1940-talet. Ryssland begår allvarliga brott mot ukrainare i Ukraina. Den är inte engagerad i ett rättvist krig, utan en invasion – en oprovocerad attack byggd på det sovjetiska arvet av krigföring och Putins invanda vanor av desinformation och bedrägeri.

För idag, spelar det inte bara roll vad som händer i Ukraina. Experter över hela det politiska spektrumet har sagt att kriget i Ukraina har förändrat världen, att det har förändrat den globala politiken. Nej, det har avslöjat dem. Allt är inte sötma och ljus i internationella relationer. Regimsskillnader spelar roll. Fred genom styrka är en tidlös princip och behövs nu mer än någonsin. Ukraina har väckt västvärlden på nytt.

Vid 20-årsåldern var det få ukrainare som visste vad västvärlden betydde. Nu gör alla det. Återigen har västvärlden blivit synonymt med begreppen civilisation, rättsstatsprincipen och frihet. Att vidmakthålla dessa principer kommer att kräva en ukrainsk seger och en skarp tillrättavisning till den siste arvtagaren och förkroppsligandet av sovjetisk makt.

Artikeln är baserad på:

Dr. Elizabeth Edwards Spalding, vice ordförande för Victims of Communism Memorial Foundation (VOC), grundande direktör för Victims of Communism Museum och Senior Fellow vid Pepperdine University School of Public Policy .

Ursprungligen publicerad i The National Review.

Länk: https://victimsofcommunism.org/the-soviet-past-in-putins-war-on-ukraine/

Ryska federationen invaderar Ukraina, konsekvenser!

1932 -33 Stalins Svält av Ukraina, folkmord Holodomor.

 

Stalins idé var att straffa Ukraina. Med upp till  6 miljoner döda i svälten verkar inte vara nog för dagen ledare i Ryssland eller att erkännas i Sverige.

Ryska federationen invaderar Ukraina, vad får det för konsekvenser!

 

Efter 100 dagar beräknas de ryska förlusterna till 30.000 döda och 10% av all utrustning. 

Denna gång drivs ukrainare på flykt och en global svält skapas.

 

Den fria världen måste fortsätta att pressa den Ryska federationen genom att ge Ukraina den hjälp som behövs. Allt annat ger katastrofala globala konsekvenser.

Rysslands andra invasion av Ukraina har varit katastrofal. Det oprovocerade och onödiga kriget har resulterat i att 14 miljoner ukrainare har blivit flyktingar. Tusentals ukrainare mördats, och många har mist livet när det försvarat sitt land.

Hittills efter 100 dagar kan mer än 30 000 ryska soldater dödats. Trots den förödelse som kriget orsakat fortsätter allt utan slut. Ukraina är ett land inom Rysslands inflytandesfär, och kriget är ur Ryska federationen maktposition rättvist. Förhållandet mellan dessa länder måste lösas. Men det blir svårt när det ena landet hävdar att det endast finns angriparens, den starkes åsikt som ska gälla.

Vad leder invasionen (den särskilda operationen) till?
För det första har den ryska invasionen av Ukraina lett till en dramatisk ökning av gas- och livsmedels-priserna. Rysslands invasion har minskat utbudet av energi och mat globalt.
Enligt en färsk CNBC -rapport snurrar inflationen från jordbruksprodukter och energi utan kontroll. Med andra ord har dessa stigande priser lett till skenande inflation över hela världen. I Sverige ser vi det konkret vid bensinpumpen och att ekonomin för vissa företag kollapsar.

För det andra har Rysslands invasion av Ukraina förhindrat Ukrainas export av mat. Medan rika länder har drabbats av ekonomiska effekten av stigande livsmedelspriser, har andra kämpat för att få mat, främst i Afrika och Mellanöstern. Ryssland har placerat sin flotta vid Svarta havet och skapat en blockad. Kan blockaden inte brytas finns det en genuin oro för att en global svältkatastrof inträffar. I Sverige kan vi klaga på stigande matpriser och skrika högt på kompensation.

För det tredje och med tanke på den senaste tidens stigande energi- och livsmedelspriser och den ökade inflationen, oroar ekonomer för möjligheten av en global lågkonjunktur och i värsta fall stagnation i ekonomisk tillväxt. I Sverige ser vi stigande räntor och priser. Bostadsmarknaden är på väg att kollapsa.

Att återhämta sig från en lågkonjunktur går ofta långsamt. Detta är särskilt påtagligt då många länder fortfarande kämpar för att återhämta sig från de ekonomiska effekterna av coronavirus-pandemin. I Sverige har vi snart val där populisterna troligen kommer att ha stora framgångar.

Många känner oro över stigande priser, högre inflation, hunger i världen och potentialen för en global recession. Fortsätter Ryssland sitt oprovocerade krig i Ukraina kommer konsekvenserna att spridas globalt. Det är ytterst viktigt att de internationella samfunden att stoppa Ryssland och dess illegala krig.

Världen kan pressa ryssarna genom att implementera sanktioner mot Ryska federationen, och den måste ge Ukraina den hjälp som behöver för att slut på kriget. För vår del kommer vi i Sverige att få betala en del av Ukrainas räddning. Om Ryssland fortsätter sitt oberäkneliga beteende mot grannländer från det forna Sovjet, kommer världen att mötas av betydande och otrevliga konsekvenser. Även för grannländer till Sverige!

Kommer vi med vår trygghetsnarkomani att acceptera krympande köpkraft eller kommer vi att dras in i en spiral av överbud av löneökningar som inte leder någonstans utan endast skapar kaos?

Nato! Sverige har efter 70 år tänkt färdigt?

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan NATO bildades. I de länder som ingår har en trygghet rått. Länder som befriades från Sovjetiskt förtryck har i blixtfart anslutit sig till alliansen.

För Finland har det handlat om en balansakt på slak lina med grannen i öster. Sverige har i stor politisk enhet levt i drömmarnas värld att hotet österifrån inte längre fanns.

Ett neutralt land, med 44 miljoner innevånare blir grymt attackerat från öster. Nu försvarade sig landet . 

Efter 80 dagar av krig konstaterar den ukrainska försvarsmakten de ryska förlusterna

27 200 ryska soldater  

1218 stridsvagnar, 

2934 pansarfordon, 

551 kanoner, 

195 multi-raket ramper, (Stalinorglar)

88 luftvärnssystem,

200 militärflygplan,

163 helikoptrar, 

411 drönare och 95 kryssningsmissiler, 

13 fartyg sänkta.

Det Ukrainska folket har ett okänt antal offer. Kvinnor och barn flyr inom landet sam utomlands. Bostadshus bombas, infrastruktur förstörs till vilken nytta?

Vi ser, fast några verkar fortfarande blunda, vad Ryssland är kapabelt till. Hela agerande får katastrofala följder över hela klotet. Mat blir liggande i silon och stjäls av Ryssarna. Den prisuppgång vi ser på mat Sverige kan vi leva med fast i fattigare länder handlar det om liv eller död.

Vi minns simmaren 2018,  inte torkan! Nu ser det ut som samma sak upprepas 2022! Det är inte bara krig som ställer till det utan även de klimatförändringar som vi åstadkommer med billig fossil olja. 

Fast behövdes det ett krig i Europa för att ta klimathotet och omställningen på allvar?

Ukraina svälten 100 år

 Zelenskys rådgivare: Ryssland tar inte fredssamtalen på allvar
Alexander Rodnyansky, rådgivare till Ukrainas president Volodymyr Zelensky, sa till BBC på måndagen 21 mars att Ryssland inte tog fredssamtalen på allvar och endast sågs som vilseledande för väst.
Ryssland använder samtalen för att övertala västländer att inte införa fler sanktioner, sa Rodnyansk. "De använder dessa samtal för att avleda uppmärksamheten från vad som händer på slagfältet", sa han.
"Vanligtvis diskuteras inte chanserna till fred när man bombar fiendens städer", tillade Rodnyansk.

Känns de ryska taktiken igen. Under andra världskriget tillämpades terrorbombning som ett medel att knäcka civilbefolkningen. Något som Finland, Estland, Polen och övriga blivande öststater fick känna på. Samtidigt hyllades den kommunistiska diktaturen som en i segrarmakterna. Fast det var ju inte Sovjets tanke att låta folken få sin frihet åter i de erövrade områdena. Tanken var att de skulle bli sovjets lakejer och bli en språngbräda för den världskommunism som var målet. Att sedan folken inte vill samma sak blev tydlig med Berlinmurens fall och upplösningen av Sovjetunionen december 1991.

Nu har Ryssland fått en ny Tsar, med all makt i sina händer. Han verkar brinna för att upprätta Sovjet 2.0. Fast folket verkar inte vilja samma sak. Med invasionen av Ukraina skrivs ett nytt blad i DEN RYSKA EXPANSIONSPOLITIKEN. Även denna gång visar det sig att folket inte vill. En rädd diktator sitter i Kreml lika isolerade som Lenin en gång nerpissad av sin älsklingskatt. Katten kunde ju inte förstå de grymheter som Lenin utförde på den kortlivade staten Ukraina.
Huruvida dagen diktator har en katt eller ej vet vi inte med säkerhet. Fast situationen är likartad, inte någon rusning till att stödja diktatorn.

Tyskland räds att tappa 4,5% av BNP om man stänger den ryska gasen. Ett litet offer mot vad Ukrainarna offrar? I Sverige oroas man av stigande matpriser och bränslepriser. Vad är det för offer i jämförelse med Ukraina?

En eloge till de fackförbund som vägrar hantera ryskt gods på vägar och i hamnar. De har mer ryggrad än de styrande politikerna i Europa.

Det finns få levande som minns att till Sverige importerades ukrainskt vete 1922 samtidigt som det var massvält i Ukraina. Kommunisterna ville med metoden tvinga ukrainarna till lydnad. Med våld och svält blir det inte några bestående segrar. Så är vi nu där igen! 

Förhoppningen är att det inte lyckas att kuva ett fritt folk denna gång heller.

Rysslands expantion i Ukraina

Det har påbörjats ett krig i Ukraina. Den första angriparen var Ryssland som annekterade Krim. Den andra angriparen är det egna folket.

Bakgrunden kan betecknas som etnisk. De som talar en ukrainsk och en rysk variant av ryska! När Sovjet upplöstes öppnades ett antal konflikter om befolkningens identitet utifrån språk , kultur och religion. Konflikter som inom Ryssland pågått i 25 år! Det var mellan åren 1991-1999 ett inbördeskrig i Jugoslavien som delade landet efter vilken religion människorna hade. Motsättningar som skapades av ett antal makthungriga personer. Sverige kom då att ta emot ett stort antal flyktingar från alla sidor i konflikten. Efter detta trodde de flesta att konflikterna i Europa skulle minska.

Nu tar Ryssland steget att hota länder som blev självständiga efter Sovjets och kommunismens fall 1991. Tidigare har incidenter hänt i de Baltiska staterna och delar av andra länder har ockuperats av ryska trupper. Detta har västvärlden beskådat med lama protester. Nu organiserar Ryssland en kampanj mot Ukraina.  I den inledande fasen verkar människorna på Krim tycka att det var bra med bytet av land. Den ryska hungern upphör inte utan nu understöds annekteringen av östra Ukraina.

Putin verkar anse att alla som vill bli ryssar får bli det inklusive det landområde de bor får bli en del av Ryssland.

Det hände något i Odessa.  Ett 40-tal människor dödades

varav 31 personer när en fackföreningsbyggnad sattes i brand.  I byggnaden uppehöll sig många proryska separatister utanför stod de som försvarade Ukraina. De inne brända hindrades från att lämna byggnaden och hjälp sattes halvhjärtat in.

Putin och separatister har fått sina martyrer.

Har Putin fått den ursäkt han behöver för att öppet sända in rysk militär och pansar? När Sovjetstaten försökte detta mot människorna i Riga misslyckades man. Ukraina är betydligt större och har ockuperats av Ryssland och Sovjet. Det historiska folkmordet under sovjettiden då Stalin exporterade Ukrainas skördar till Europa och samtidigt lät ukrainska befolkningen som tog fram den svälta. De som protesterade avrättades. Vi levde gott i Europa på folkmordet!

Ska den Ryska aggressionen mot Ukraina leda till ett storskaligt inbördeskrig?

Ukrainarna minns historien, men behöver den upprepas?

Står vi i EU upp får folkens självbestämmande?

Afrikas horn har ett desperat behov av mat.

På Afrikas horn är det ett desperat behov av mat. Snabbt växer antalet personer med svår undernäring i Kenya. 

Unicef finns på plats för att hjälpa. Beräknar från FN visar att tio miljoner människor riskerar svält till följd av torkan på Afrikas horn. Unicef varnar för att en halv miljon barn riskerar att svälta ihjäl. Som om det inte hjälper så råder stor vattenbrist i Somalia.

Under många år har insatser genomförts att borra brunnar. Detta har haft en positiv påverkan på befolkningens hälsa. Antalet individer har kraftigt ökat samtidigt som grundvattnet sjunkit och en dag tar det slut. Befolkningsökningen förväntas fortsätta i Afrika medan Europa och Asien spås en minskning.

Det var på 50-talet som den senaste långa torkan rådde i Afrika. Nu när torkan åter är här har befolkningen kraftigt ökat och ökar ännu snabbare med en inflyttning av somalier. Risken är att det skapas enorma flyktingströmmar som ökar den humanitära katastroffen samt skapar en politisk instabilitet i regionen.

Var åttonde människa finns i Afrika på en femtedelar jordens landyta. Afrika har den näst största befolkningen efter den största av alla kontinenter Asien. Afrika är gles befolkat och till stor del beroende av att bruka jorden. Flest bor där det är ett tropiskt klimat, fuktigt, varmt och lagom mycket nederbörd.

Det föds många barn och afrikanernas medelålder är låg då hälften är under 15 år. Afrikanska städerna växer snabbt, vissa har fördubblat sin befolkning vart tionde år. Mot denna bakgrund kommer befolkningsökningen, katastrofer och krig att fortsätta. När stabil tillgång på vatten och mat minskar kommer flyktingströmmarna att öka. Somaliska flyktingar representerar den värsta humanitära katastrofen och hur kommer länderna som nu tar emot dem att handla? Kommer Kenyas regering att vilja ta emot fler somalier vilket ökar de politiska spänningarna i ett redan turbulent Kenya.

Vi som lever utanför Afrika har ett ansvar i det som sker. Törst efter välstånd med priset av rovdrift på naturen och befarad klimatförändring är vårt bidrag. Vi pumpar upp de sista dropparna olja och sprider radioaktivitet för vi kräver vårt välstånd. Det finns även en önskan om att alla människor ska leva ett värdigt liv. Tråkigt bara att de inte har som vi. Att detta inte går ihop är inget att oroa sig för. Jorden är ju endast en och de som inte kan överleva går ju under. Så har det alltid varit med arternas utveckling och människan är den enda art som kan tänka framåt och som inte frivilligt anpassar sin utbredning och antal till vad naturen långsiktigt skulle må bra av.