Det är nog en hel del som minns den gamla slagdängan 1 öre mer för Mjölken, skriven av Ulf-Peder Olrog i början av 1950-talet. Nåväl, sedan dess har vi haft inflation och idag höjs ersättningen med 9,4 öre per kilo både för vanlig och ekologisk mjölk.
Efter höjningen blir det så kallade a contopriset för konventionell mjölk 534,3 öre per kilo och 612,4 öre per kilo för ekologisk. Det är bra förr producenterna och dåligt för den ensamstående mamman med fyra små barn, som dyker upp som exempel i de mest häpnadsväckande fall, vi andra klarar nog höjningen.
Jag är glad över att producenterna får rimligt betalt för sin produkt, men hur handlar vi? Vem har producerat mjölken i de märkeslösa, något lägre prissatta, som står i mjölkdisken? Vad är den mjölkens ursprung? Om det vet vi knappast något om! En svensk flaggan på förpackningen kan var en vis information, men när blir importerad mjölk svensk?
Böndernas lönsamheten måste öka om Sverige ska klara av både den gröna omställningen av lantbruket och öka vår livsmedelsberedskap. Men hur villiga är producenterna? För att lyckas behöver alla delar i kedjan från gård till konsument vara med och bidra. Vill vi det när vi väljer framför förpackningarna? Priset lockar, eller hur!
Kan vi konsumera mer mjölk när råden är att minska! Trotts att väldens befolkning ökar är de globala mjölkvolymerna stabila.
Fakta om Arla
Arlas 8 000 mjölkbönder, varav 2 000 i Sverige, är både ägare av företaget och leverantörer av mjölken. Tillsammans beslutar Arlabönderna om priset de får betalt i kooperativets sju nordeuropeiska länder. Priset baseras främst på protein- och fettinnehåll, samt den enskilda gårdens hållbarhetsarbete.
