Valet 2010 gick till historien som då makthavarna tyckte att folket röstade fel. Bortsett valresultatet så beskriver alliansens företrädare det som demokratins seger.
Politikerna vill få fram bilden av att Sverige har ökat politikerförtroende. Argumentet för det skulle vara att valdeltagandet steg. Nästan 85 procent av de röstberättigade gick och röstade och enligt vallokalsundersökningar ökade förtroende för politiker från 54 till 70 procent, jämfört med 2006.
Det paradoxala är bara att valet 2010 samtidigt är det val i modern tid som medborgarna givit upp sin stämma och visat på felaktigheter i genomförandet och formulerat överklaganden till valprövningsnämnden.
Men det finns faktiskt skäl för politikerna att fundera över varför det strömmade in så många överklaganden? Den svenska vallagen saknar en tidsgräns för hur snabbt misstankar om felaktigheter ska granskas. Enligt ”god internationell valsed” bör det ske inom några dagar. När valprövningsnämndens beslut om omval kom i februari sattes den långa valproceduren igång.
Grunden för omvalet var ett antal borttappade röster som kunde förändrat valresultatet. Och då gällde det valresultatet för de etablerade partierna. Inte för de partier som vill in i de politiska församlingarna.
Maktens företrädare vill ge oss illusionen att vi har världens mest rättvisa och särkra valsystem.
Fast hur är det. Partier som sitter i fullmäktige och partier som nått 1% i Riksdagsvalet får fria valsedlar och sina sedlar utlagda av 10.000-tals kommunanstälda. Övriga partier får betala valsedlarna och distribuera dem själva. Är då detta demokratiskt och rättvist? Därtill kommer de stora partistöd som partier i valda i församlingar får tillsammans med bidrag från okända som inte behöver redovisas.
Det valsystem som de etablerade partierna värnar om är ett system som gynnar dem själva. De får allt färre medlemmar, allt färre politiskt aktiva i församlingarna och allt mer stöd av det offentliga.
Vi får hoppas att omvalet väcker en debatt om den svenska valprocessen. Förtroendet för de politiker som beslutar om utformningen bör granskas. Människor är mer utbildade och kunniga. I valet 2010 handlade det mest om att mandatfördelningssystemet och om att allianspartierna eventuellt förlorat något mandat och makten i kommunen.
Den grundläggande frågan blir om det är medborgarna eller politikerna i de etablerade partierna som ska bestämma vad som är folkviljan? Eller om nya politiska krafter ska ges möjlighet att påverka!
