Allianspartierna försvarar slaveriet i fas-3
Syftet med fas 3 var att få långtidsarbetslösa till arbetslivet. Systemet har beskrivits i media som hänsynslöst utnyttjande av arbetsgivare där arbetslösa har fastnat i den nymoderna formen av slaveri, fas-3 är arbete utan lön.
Ylva Johansson uppträdde i Riksdagen på ett mycket kraftfullt sätt. Det tråkiga var att regeringen ständigt frågade vad som är oppositionens förslag? Mehmet Kaplan framförde att Riksdagens opposition har en kontrollfunktion av vad regeringen gör men inte har rätten att ställa förslag.
Alliansens företrädare försvarade fas 3 som en form av att komma närmare en ”känsla” att ha ett arbete. På något sätt verkar det som om regeringspartierna yrvaket undrar vad de ska göra.
Eftersom regeringen styr arbetsmarknaden med förordningar och inte av lagar kan inte riksdagen besluta om förändringar i fas 3. Det som kommer att ske är att riksdagen sänder en signal till regeringen att ändra i förordningen kring fas 3. Regeringen är skyldig att följa uppmaningen och redovisa vad man gör för att förändra reglerna. Däremot kan regeringen i snigelfart redovisa förändringsarbetet.
Riksdagens egna utredningar visar att de personer som hamnat i fas-3 blir inlåsta där. Kvar står då frågorna vad regeringen vill och hur långtidsarbetslösheten ska bekämpas och hur de som är arbetslösa ska kunna kompetensutvecklas till arbetsmarknadens behov. För de arbetslösa ligger den verkliga ondskan i att en myndighet som Arbetsförmedlingen kan skrämma de arbetssökande så att de inte vågar uttala sig om verksamheten eller en anordnare.
Det kan konstateras att Socialdemokraterna nu fått en företrädare i Ylva Johansson som på ett tydligt sätt visar vem som står för en förnyad och modern syn på arbetsmarknaden.
Med spänning väntar vi på de skarpa förslagen från (S) och på vad regeringen kommer att förändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar