Fredrik Reinfeldt som bidragstagare.

Det har framkommit att Fredrik Reinfeldt tar ut fullt avgångsvederlag på 156.000 kronor i månaden trots att han för en timmes föredrag kan ersättas med 100.000. Pengarna går in i hans aktiebolag. Genom  företaget, Fredrik Reinfeldt AB, erbjuder han sig att vara rådgivare och hålla föreläsningar. Hans momsinbetalningar hittills i år motsvarar intäkter på cirka 2,2 miljoner, skriver SVT. Det skulle motsvara två veckors heltidsarbete.

Avgångsvederlaget för en månad är mer än den som hamnat i Alliansens "slutliga lösning" Fas 3 kan få ut under ett helt år.

När Fredrik Reinfeldt statsminister var det enda som gällde "arbetslinjen" och bidrag var något fult. Någon logisk förklaring till detta är att han varit statsminister och behöver starta upp sitt företag. Jämförelsen med det sovande folket är att de får låna till sina företag och riskera livlånga skulder om de inte lyckas.

För att gardera sig ytterligare så finns för Fredrik Reinfeldt  del en riksdagsersättning  på 40.000kr i månaden fram till 2020. Fast denna kan han inte ta ut nu och så tillkommer så småningom en väl tilltagen pension.

Det är inte längre tal för Fredrik Reinfeldt om att öppna sitt hjärta. Så det är alltid så att de som utarmar de svagaste i samhället är de som snor åt sig de finaste godbitarna.


Så ska vi inte glömma den tidigare statsministern Göran Persson som efter valförlusten 2006 tog ut fullt avgångsvederlag samtidigt med sitt arbete som pr–konsult med ett eget bolag. Han  följde reglerna.

FAS 3?

Allianspartierna försvarar slaveriet i fas-3

Syftet med fas 3 var att få långtidsarbetslösa till arbetslivet. Systemet har beskrivits i media som hänsynslöst utnyttjande av arbetsgivare där arbetslösa har fastnat i den nymoderna formen av slaveri, fas-3 är arbete utan lön.

Ylva Johansson uppträdde i Riksdagen på ett mycket kraftfullt sätt. Det tråkiga var att regeringen ständigt frågade vad som är oppositionens förslag? Mehmet Kaplan framförde att Riksdagens opposition har en kontrollfunktion av vad regeringen gör men inte har rätten att ställa förslag.
Alliansens företrädare försvarade fas 3 som en form av att komma närmare en ”känsla” att ha ett arbete. På något sätt verkar det som om regeringspartierna yrvaket undrar vad de ska göra.

Eftersom regeringen styr arbetsmarknaden med förordningar och inte av lagar kan inte riksdagen besluta om förändringar i fas 3. Det som kommer att ske är att riksdagen sänder en signal till regeringen att ändra i förordningen kring fas 3. Regeringen är skyldig att följa uppmaningen och redovisa vad man gör för att förändra reglerna. Däremot kan regeringen i snigelfart redovisa förändringsarbetet.
Riksdagens egna utredningar visar att de personer som hamnat i fas-3 blir inlåsta där. Kvar står då frågorna vad regeringen vill och hur långtidsarbetslösheten ska bekämpas och hur de som är arbetslösa ska kunna kompetensutvecklas till arbetsmarknadens behov. För de arbetslösa ligger den verkliga ondskan i att en myndighet som Arbetsförmedlingen kan skrämma de arbetssökande så att de inte vågar uttala sig om verksamheten eller en anordnare.

Det kan konstateras att Socialdemokraterna nu fått en företrädare i Ylva Johansson som på ett tydligt sätt visar vem som står för en förnyad och modern syn på arbetsmarknaden.
Med spänning väntar vi på de skarpa förslagen från (S) och på vad regeringen kommer att förändra.

Bajstsädning räddar arbetslinjen

Alliansregeringen klargör att bajsstädning är ett typexempel på arbetslinjen.
Edvard Unsgaard (M) skriver på Facebook. ”tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!”

Tokstad har ett stort antal invandrare som driver företag. Även om det finns en stor nerskräpning som flera redan påpekat både från Holkpartiet, de Blå-Gula samt Socialpartiet är frågan om det finns tillräckligt med bajs för att hylla arbetslinjen. Frågan är om vi ska stå upp för Tokstad och göra det stora behovet här och där för att tillfredsställa den lokala Halvmånens hyllande av arbetslinjen. Att stå upp och göra det stora behovet är inte det normala sättet att utföra saken men desto vanligare i olika invandrargrupper. Hur ett sådant påstående ska värderas är osäkert. Är en beskrivning av verkligheten rasistisk eller vetenskaplig? Själv verkar Unsgaard uppröras över att det sociala samhället kritiserar honom och människor som fäller kränkande kommentarer om invandrare och inte lyfter sakfrågan om bajset.

Ett mer utbrett bajsande här och där verkar vara ett av de sista hoppen för arbetslinjen när det gäller att hitta arbeten som inte finns. Slutstationen fas 3 där det gäller sysselsättning kan ju fyllas med arbetslösa som den ena gruppen får bajsa i trapphus medan den andra städar. På detta intelligenta sätt skulle full sysselsättning kunna uppnås och alla blir nöjda. Från de som befolkar Riksdagen och skriver de politiska klara tankarna får vi den vackra synen på vad som är politikens värdegrund.

För att nu öka den ekonomiska aktiviteten väntar vi på att nya regler kring skatteavdrag för bajssanering kommer att införas av alliansen.

Per Fager