Ulf Kristersson varför?

Det blev inget borgerligt regeringsförsök. 

Det som redan på förhand saknade förutsättningar att lyckas visade sig i verkligheten stämma. De högröstade kraven att ersätt Löven med ingenting hade givetvis ingen framtid. Hoppet har verkat ståt till en tom plats i Riksdagen och till några vildars enskilda ställningstagande. När vildarna uttalat sig och den tomma platsen fyllts fanns inget av konservativa drömmars chans kvar.

Hur är det nu med knäckfrågan C och V? Inte endast i energifrågorna  är Centern och Vänstern någorlunda överens. Det är  tydligt att partierna drar åt samma håll i flykting- och integrationsfrågorna. I landsbygdsfrågorna är det lokalt en självklarhet att de båda partierna att samarbeta. I  klimatfrågan torde det inte finnas några betydande motsättningar. Set ur ett demokratisk utgångspunkt är  partierna C i grunden ett folk­rörelse­parti, V något mer diffust demokratiskt folkstyrt. Båda partierna uppmuntrar dock sina medlemmar att engagera sig i lokala frågor. Det stor hindret är att de från helt olika håll utformar sin  samhällssyn som grund för  politiken.

Att från KD, SD och M med bifalls rop av L att i varje tillfälle ha åsikten att rösta bort Löven utan att ha något alternativ är mycket lika barn som träter i sandlådan. Barn är inte helt färdiga i sin utveckling och det verkar de höger konservativa värderingarna heller inte vara. Det är dock inte att utesluta att ett sådant alternativ finns utvecklat vid nästa val.

När liberalerna är avlägsnade får det i en kommande regering  ändå anses att S och MP kommer att ha en betydande profil. Nu när det visat sig att det tydligt saknas alternativ till politik utformad från den vänstra sidan av mittlinjen. V och C med MP medling kan nog komma överens om en stor del av politiken den tid som är kvar till nästa ordinarie val.

Stafettpinnen har talmannen överlämnat till Stefan Löfven.

 

Nyamko Sabuni säger nej, nej och åter nej!

Nyamko Sabuni säger nej, nej och åter nej!

Liberalena verkar ha tagit en strategi om att det är bättre att lämna RIKSDAGEN vid ett extraval och sedan satsa på att återkomma med en borgerlig regering med SD.

Det är Liberalerna och inte vänsterpartiet som för tillfället har nyckeln i regeringsloppet. C-ledaren Annie Lööf öppnar för L-ledaren Nyamko Sabuni att ta förnuftet tillfånga, något som inte verkar logiskt för Nyamko Sabuni.

Liberalerna kör nu in i kaklet för en liberal borgerlig regering med stöd av SD!  Liberalernas partistyrelse hade ett extrainsatt möte idag där det läkt ut att ledningen är allt annat än enig över Nyamko Sabunis handlande. Nyamko Sabuni vill inte vara delaktig ett nytt avtal med vad som i praktiken (sedan januari) blir både S, V, C och MP. Centerpartiet har öppnar en dörr och Nyamko Sabuni slår snabbt igen den och reglar med argument att med SD stöd finns förutsättning för en borgerlig regering!

I SCB:s stora partisympatimätning i juni fick Liberalerna bottennoteringen 2,5 procent om förhållandet står sig den  i extravalet åker Liberalerna ut ur riksdagen.

Nyamko Sabuni spelar Svarte Petter i ett mycket högt spel med liberalerna och sig själv som partiledare.
I extravalet bör väljaren ställa sig frågan Varför rösta på liberalerna för att få en moderatregering?

16 sidor med regeringstext!

Ett genombrott i svensk politik!

Det skadliga allianssamarbetet bröt av en kaxig nyvald KD-ledare som tog död på en logisk överenskommelse. Därefter fortsatte kaxigheten med att rösta fram en populistisk KD-M budget reservation tillsammans  med stödpartiet SD. En beslut som riksdagen tog och som skakade om de svenska myndigheterna som ägnade tid åt meningslös arbete med att anpassa sig till reservationen. 

C och L visade på uppenbara svårigheter att inse hur det parlamentariska läget ser ut och vinglade in på en linje som saknar logik i samma utsträckning som KD ock M. 

Efter att C och L vänt ut och in på sig ett antal vändor kommer de slutligen till sans och inser att om SD och V ska hållas utan inflytande så är  ett samarbete med S den enda vägen ut. Lika fullt kommer strålglansen kring KD och M att plötsligt släckas nu när de tillsammans med ytterlighetspartierna avgör Riksdagsbeslut..

Grattis får man säga i slutändan till både  S som spräckte alliansen och till KD som slog in den första kilen genom att splittra alliansen i den viktiga frågan hur Sverige ska regeras med en minoritetsregering.

Till ytterlighetspartierna SD och V är ett hopp om framtida framgångar tänt. Nu kan de tycka i stort sätt vad som helst men i slutändan är de tvingade att rösta lika med KD och M för att fälla regeringens förslag. Hur är chansen att det kommer att ske allt för många gånger?

Till MP får sägas att ni kom undan med skrämselhicka! Nästa val kan  antalet partier i Riksdagen drastiskt ändras för de små partierna.

FAS 3?

Allianspartierna försvarar slaveriet i fas-3

Syftet med fas 3 var att få långtidsarbetslösa till arbetslivet. Systemet har beskrivits i media som hänsynslöst utnyttjande av arbetsgivare där arbetslösa har fastnat i den nymoderna formen av slaveri, fas-3 är arbete utan lön.

Ylva Johansson uppträdde i Riksdagen på ett mycket kraftfullt sätt. Det tråkiga var att regeringen ständigt frågade vad som är oppositionens förslag? Mehmet Kaplan framförde att Riksdagens opposition har en kontrollfunktion av vad regeringen gör men inte har rätten att ställa förslag.
Alliansens företrädare försvarade fas 3 som en form av att komma närmare en ”känsla” att ha ett arbete. På något sätt verkar det som om regeringspartierna yrvaket undrar vad de ska göra.

Eftersom regeringen styr arbetsmarknaden med förordningar och inte av lagar kan inte riksdagen besluta om förändringar i fas 3. Det som kommer att ske är att riksdagen sänder en signal till regeringen att ändra i förordningen kring fas 3. Regeringen är skyldig att följa uppmaningen och redovisa vad man gör för att förändra reglerna. Däremot kan regeringen i snigelfart redovisa förändringsarbetet.
Riksdagens egna utredningar visar att de personer som hamnat i fas-3 blir inlåsta där. Kvar står då frågorna vad regeringen vill och hur långtidsarbetslösheten ska bekämpas och hur de som är arbetslösa ska kunna kompetensutvecklas till arbetsmarknadens behov. För de arbetslösa ligger den verkliga ondskan i att en myndighet som Arbetsförmedlingen kan skrämma de arbetssökande så att de inte vågar uttala sig om verksamheten eller en anordnare.

Det kan konstateras att Socialdemokraterna nu fått en företrädare i Ylva Johansson som på ett tydligt sätt visar vem som står för en förnyad och modern syn på arbetsmarknaden.
Med spänning väntar vi på de skarpa förslagen från (S) och på vad regeringen kommer att förändra.

Den stora trekampen

Maktsugna Per Matthof har grandiost visat på stor aktivitet och tagit upp kampen med Holkpartiets Matt Ruda om vem som är först, kvickast och bäst.

Matthof har skrivit under 70 av motionerna i Riksdagen. I ett försök att bredda sin företrädare och Ruda har det skrivits om en hel del smått och ett antal motioner tenderar att få löjets skimmer över sig. Motioner om pant på cigarettfimpar och att välja kung och drottning är dock seriösa och lyfter viktiga samhällsfrågor.

Som vanlig är även Matthof positiv till ökad invandring och friskolor till alla barn. Vem som i slutändan ska betala är oskrivet och möjligen en blunder av den kreative Matthof. Avundsjuka från Holkpartiet har observerats i lokalpressen så nu är det upp till Holkpartiets Matt Ruda att anstränga sig ytterligare att komma med ny information om ledningsdragningen till GUD.

Frida Underlat