Är kärnkraften säker, Studsvik tänjer på risker?

I Europa talas om att kärnkraften är en hållbar lösning på klimatförändringen. Dock ses ingen lösning på restprodukterna. Frågan blir ett problem för kommande generationer tusentals år framåt.

När tunnor med radioaktivt avfall från Studsvik som förvarats i Forsmark undersöktes visade sig innehållet vara mer långlivat än som deklarerats. Av 10000 tunnor som sänts till mellanlagret i Forsmark ska 2800 tunnor sändas tillbaka till Studsvik, där det ska byggas ett mellanlager för avfallet.

Svensk kärnbränslehantering, SKB, ska återsända 2 800 tunnor med radioaktivt avfall till Studsvik orsaken är att tunnorna har förvarats felaktigt sedan slutet på 1900-talet. Avfallet är mer långlivat än de specifikationer som gäller vid Forsmark.

Det har sänts cirka 10000 tunnor till Forsmark som hittills förvaras i ett bergrum 50 meter under havsbotten.

Är detta ett svartepetter spel? 

Studsvik är ett vinstdrivande företag där billigaste lösning på problem görs för ekonomisk vinning och tänja på sanningen ger vinster. Varför skulle avfallet från Studsvik annars innehålla farligare ämnen än vad som deklarerats.

De otillåtna långlivade radioaktiva ämnen i tunnorna är en risk som ska minskas med ett mellanlagra bygg på Studsvik. Det blir nya kostnader som tär på vinsten. 

 

Sedan är frågan vad som finns i det Ryska avfallet som är räddningen för vinst för Studsvik?

 

Parallell till Forsmark 2006

Det är omöjligt att se härdsmältorna i Fukushima som en isolerad japansk händelse. Det som sker är en direkt parallell till olyckan i Forsmark 2006. Det var enbart turen som räddade oss från en härdsmälta.

De gemensamma svagheterna hos världens 439 reaktorer är behovet av ändlös elförsörjning. I säkerhetssammanhang kallas detta säkerhetssystem för UPS, uninterruptible power supply.

Slutar kärnkraftverkens enorma dieselgeneratorer att fungera så innebär det att pumpar för kylvatten och andra reaktorstyrsystem sätts ur funktion och inom några timmar är härdsmältan en realitet.

Härdsmältan i Fukushima var redan en realitet när tsunamimin slog ut dieselaggregaten.

För att hindra stopp i elförsörjningen har alla kärnkraftsanläggningar flera parallella elförsörjningssystem och dubbla antalet generatorer än vad som krävs. Fyra stycken dieselgeneratorer för att vara säker på att minst två av dem ska kunna generera den el som behövs. Fungerar enbart en innebär det att det blir haveri fast det tar längre tid.

Även i Sverige var det nära att ett kärnkraftverk förlorat sin elförsörjning, närmast ett haveri skedde i Forsmark 2006. Orsaken den gången var flera mänskliga misstag. Att två av dieselgeneratorerna den gången inte fungerade berodde på att de hade ett inbyggt fel som fanns även i de som ändå fungerade.

Japans informationen kring händelseförloppet i landets hotade kärnkraftsanläggningar är höljd i dunkel. De vill ju inte för omvärlden tappa ansiktet över ett misslyckande.

Forsmark och härdsmältorna i Japan blottlägger kärnkraftens sårbarhet. I Japan handlade det om tsunamin och i Forsmark var det den mänskliga faktorn som orsakade stopp i elförsörjningen.

Händelserna i Japan har redan fått europeiska länder att reagera men hur handlar de länder som är i behov av någon form av elförsörjning?

Det som hänt kommer att analyseras under lång tid. Behovet av kylning i reaktorerna måste fungera. Men hur kan kylningen garanteras?