Klimatavtalet i Baku

Jublet när klimatavtalet klubbades i Baku fastnade snabbt i halsen.  Hos vem, kan vän av ordning fråga sig? Pengarna, utsläppen, fossila bränslen – på alla områden används ordet ”katastrof”.  Men för stödpartiet till vår regering jublas det. En accelererande uppvärmning av klimatet långt över 1,5°C ses som en välsignelse enligt sverigedemokraterna och något som det går att leva med. Möjligen för oss, men hur länge.

För några är överlevnaden för mänskligheten inte något viktigt. Däremot skattesänkning på det som ökar klimatpåverkan, det är viktigt. Hur många hål i huvudet skall KD-ledaren tappert utropa?
För den som orkar läsa de allt mer alarmerande klimatrapporterna ter sig läget dystert. För inte kan några få göra hela jobbet! Om några blundar och inte vill föredra livsstil. För det är det som saken gäller, livsstilen.

Vi importerar hälften av vår mat! Om tillgången på importerad mat sinar, vad är då att göra? Mer skattesänkning hjälper inte fast det är otroligt nog verkar vara nuvarande regerings enda lösning. Problemet är att pengar inte går att äta. Marknaden reagerar snabbt och den signalerar högre priser. För några blir det svårt att äta som tidigare medan en del har ekonomiska muskler och knappast bryr sig.

Var hamnar vi till sist. Där vi alltid har varit faktiskt, en kamp om resurserna, grunden för krig nu som i historien. Karl Xll misslyckande i flertal förlorade drabbningar var för svensk del slutet på den korta stormaktstiden då vi stal oss till fåtalets välstånd. Att göra som ryssarna duger inte i en värld som kallar sig civiliserad, fast det tycke Romarna också att de var, civiliserade alltså.

Har vi som lever nu något ansvar inför framtiden, där vi inte kommer att deltaga? Det enkla är att gå på som vanligt och strunta i hur det kan tänkas bli framöver. Det verkar vara den lösningen som vår nuvarande regering styr emot, ”katastrof”.  

Men politiker har bara ansvar under den period de är valda.

Poseidon

Vattenfall-vd:n Anna Borgmenar gör klart att projektet Kriegers Flak söder om Skåne  pausas och det finns risk att samma sak händer med parken Kattegatt Syd utanför Falkenberg. Vattenfall anser att om inte staten står för kostnaden för kablarna in  till stamnätet, blir det svårt att få ihop ekonomin. Då blir det ingen utbyggnad. Dessutom har vi några kommuner som är rabiata motståndare till vindkraft.

När klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) beskriver betydelsen av tillståndet för Poseidon, påpekades att tillståndet förutsätter att parken ska vara färdigbyggd ”senast 2034”. Men vad är värdet av regeringens tillstånd, om projekt som ges klartecken, saknar förutsättningar för lönsamhet? Kommer regeringen tvinga Vattenfall till att bygga med medveten förlust?

Vattenfall kommenterade beslutet  och rest frågetecken om  hur de nu ska göra, först ska de studera regeringens beslut. Vad är att studera? Går inte kalkylen ihop så inte går man vidare. Fast som vi sett så är regeringen fixerad på enorma subventioner till kärnkraft, och helt öppen med att det är skattebetalarna som ska stå för kalaset.

Tydligt är att vattenfall behöver all tid för att analysera om det finns något ekonomisk förutsättning kring vindkraft till havs. För en som står och ser på kan det KD ledda styret i Öckerö kommun argument vara nog för att bevara turisternas lekstuga.

Argumentet att vindkraften inte är att lita på stämmer inte till havs. De höjder på verken som här anges 240 till 340 meterhöga, ger alltid elproduktion. Vinden blåser alltid mer på högre höjder. Det  givna exemplet är de 115m höga verken på Lilllgrund som stod färdiga 2007.

Medelvinden vid Lillgrund är omkring 8-10 m/s och årsproduktionen på 0,33 TWh, vilket motsvarar ett utnyttjande av installerad effekt på 34 procent, eller en medeleffekt på  38 MW. Detta motsvarar el till cirka 28 000 villor (12 000 kWh, villa och år).  Lillgrunds 0,33 TWh/år. Med antagande om 25 års livslängd, möjligen 35 år, kommer anläggningen under åren att producera drygt 8-11 TWh, och få en  investeringskostnaden per kWh blir cirka 22 öre. 

De verk som nu utvecklats och de höjder som gäller kommer att ha helt andra värden av tillförlitlighet än vad Lillgrund uppvisar. Det tråkiga är att de inte kommer att byggas med nuvarande regeringspolitik.

Inget företag gör medvetet en investering som inte blir lönsam! Varför tror regeringen det?

Gamla hjuspår!

Så var det den första november, ett tag sedan vår hjältekonung Gustaf ll Adolf härjade i Europa. Nåväl universitet och lärosäten grundade han i alla fall! Något positivt. Nu kom beskedet att regeringen höljer skatten på el för andra gången under valperioden, löftet var annars i valrörelsen en sänkning. Hur lurade kan vi medborgare bli? Det är ju ännu så att medborgarskap krävs för att delta i riksdagsvalet. Men som sagt när skatten sänkts för de rikaste får man kläms ut så mycket som möjligt utav de som har svårt att inhandla en falukorv.

Så var det Gustaf ll Adolf! Han gjorde Sverige stort. En sentida efterföljare finns i USA som snart går till val. Nu ska USA åter ta ledningen som världspolis och i ekonomin. Det ska ske genom att bilindustrin åter ska bli störst och bäst, fast på bilar råda det ett betydande överskott. Mer olja skall fram och vindkraft ska bekämpas. Det gamla skall väckas till liv ur sin slummer. Det är så man vinner val i USA, samma ide som den svenska kungen, förlåt, regeringen influerad av SD tror på.

Att leva med drömmar bruka i slutändan leda till ett hårdhänt uppvaknande. Det är som att pissa i byxan, först är det något varmt sedan kommer kylan.

Alla de som tyket att vi ska gå på som tidigare kommer att bli besvikna. Ska mänskligheten överleva, 3° temperaturökning, dit vi är på väg mot, blir det inte så stora ytor på jorden som blir beboeliga. Men vad gör det! De där andra klarar vi oss utan. Eller kan vi det?

Men vad gör vi mer än rustar upp militären. I framtiden finns det kanske inget att försvara. Men varmt blir det, så fortsätt köra i gamla hjulspår! Sedan kommer stupet. Men det är då, eller hur?