Det är inte enbart Eylafjallagökull som sprider aska över Europa. Ledande ekonomer runtomkring i världen - som till exempel Paul Krugman och Greg Mankiew varnar nu för att hela EMU-projektet kan komma att gå om intet.Är det rimligt med nödhjälp till en fuskare? Borde inte massdemonstrationerna vara en varningsklocka för alla eurokramare. Här hänger sig många politiker åt en makaber uppvisning i konsten att vara blinda och döva. Reinfeldt skyller på att socialdemokraternia inte säger ett ja till euron medan folkpartiets rabiata företrädare skriker euro ått alla och det nu!
Greklands problem är inte en effekt av EMU-medlemskapet. Grekland och andra EMU-länder har olika problem varav flera är självförvållade. Krisen handlar om att dessa problem delvis förvärrats av EMU-medlemskapets autonomibegränsningar. EMU medlemskapet underlättar inte problemlösandet. Frånvaron av möjligheten att bedriva egen valuta- och penningpolitik gör det näst intill omöjligt att förändra ekonomin med efterfråga och export.
Politiker binder även ris på sin egen rygg när de uttalar att skattesänkningar är en enda utvägen. Reganomics är modell för den svenska allianspolitiken där skattesänkningar och ökat utbud av tjänster är nyckeln. Samtidigt ska allt fler ut i arbete med målet att de offentliga sektorn och behohovet av att skatter ska minska. Regans politik misslyckades då den byggdes på ett galopperande budgetunderskott. Tyvärr är det lättare att som politiker lova utgiftsökningar med reformer/ bidrag än att tala om skatteintäkter för att betala dem.
Politiken med löften är grunden för en valseger! Sedan är det inte så viktigt hur den ska betalas. EMU ska inte enbart betraktas som ett ekonomiskt projekt, utan ska i lika stor utsträckning betraktas som ett politiskt projekt. Den marknadsanpassning som nyliberalismen misslyckades med på 1980-och 1990-talen skulle EMU lyckas med.
Vill vi verkligen ropa ja i Folkpartiets kör till EUs förenade stater genom att avhända oss all ekonomisk och politisk autonomi?
Ska vi tvingas sänka löner och sociala skyddsnät så fort det kärvar i ekonomin?
Är vägen fram ökade klyftor och en nivillering för att kunna bilda en federal överstat?
Var detta det som förespråkarna om ett EU-medlemskap verkligen drömde om?
Det är som sagt inte enbart Eylafjallagökull som sprider aska över Europa. Upplösningen och askpridning som kommer inifrån systemet är farligare än den som kommer utifrån. EMUs ekonomiska modeller som bygger på diskutabla vetenskapsteoretiska antaganden har nu mött verklighetens euroland. Epitetet PIIGS skapades. EMUs största fara ligger i Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien.
Kärnfrågan i EMU är hur länder som går i olika takt kan ha samma valuta utan att vara en politisk union? Kommer EMU området att minska genom uteslutning av länder eller blir steget en politisk union?
Varje dag kan vi se hur konflikterna och problemen med EMU tydliggörs. Nyliberalerna vill med vackra omskrivningar förse Sverige med EMUs tvångströja. Vilka politiska motiv driver nyliberalerna i denna galna riktning mot undergången?
Levande nu men sen?
Greklands problem är inte en effekt av EMU-medlemskapet. Grekland och andra EMU-länder har olika problem varav flera är självförvållade. Krisen handlar om att dessa problem delvis förvärrats av EMU-medlemskapets autonomibegränsningar. EMU medlemskapet underlättar inte problemlösandet. Frånvaron av möjligheten att bedriva egen valuta- och penningpolitik gör det näst intill omöjligt att förändra ekonomin med efterfråga och export.
Politiker binder även ris på sin egen rygg när de uttalar att skattesänkningar är en enda utvägen. Reganomics är modell för den svenska allianspolitiken där skattesänkningar och ökat utbud av tjänster är nyckeln. Samtidigt ska allt fler ut i arbete med målet att de offentliga sektorn och behohovet av att skatter ska minska. Regans politik misslyckades då den byggdes på ett galopperande budgetunderskott. Tyvärr är det lättare att som politiker lova utgiftsökningar med reformer/ bidrag än att tala om skatteintäkter för att betala dem.
Politiken med löften är grunden för en valseger! Sedan är det inte så viktigt hur den ska betalas. EMU ska inte enbart betraktas som ett ekonomiskt projekt, utan ska i lika stor utsträckning betraktas som ett politiskt projekt. Den marknadsanpassning som nyliberalismen misslyckades med på 1980-och 1990-talen skulle EMU lyckas med.
Vill vi verkligen ropa ja i Folkpartiets kör till EUs förenade stater genom att avhända oss all ekonomisk och politisk autonomi?
Ska vi tvingas sänka löner och sociala skyddsnät så fort det kärvar i ekonomin?
Är vägen fram ökade klyftor och en nivillering för att kunna bilda en federal överstat?
Var detta det som förespråkarna om ett EU-medlemskap verkligen drömde om?
Det är som sagt inte enbart Eylafjallagökull som sprider aska över Europa. Upplösningen och askpridning som kommer inifrån systemet är farligare än den som kommer utifrån. EMUs ekonomiska modeller som bygger på diskutabla vetenskapsteoretiska antaganden har nu mött verklighetens euroland. Epitetet PIIGS skapades. EMUs största fara ligger i Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien.
Kärnfrågan i EMU är hur länder som går i olika takt kan ha samma valuta utan att vara en politisk union? Kommer EMU området att minska genom uteslutning av länder eller blir steget en politisk union?
Varje dag kan vi se hur konflikterna och problemen med EMU tydliggörs. Nyliberalerna vill med vackra omskrivningar förse Sverige med EMUs tvångströja. Vilka politiska motiv driver nyliberalerna i denna galna riktning mot undergången?
Levande nu men sen?
