Liten historisk bakgrund till elmarknaden kan ju vara av vikt att påminna om. Under den borgerliga regeringsperioden 1991–94 förbereddes en avreglering av elmarknaden. Planen var att elmarknaden skulle avregleras 1995, att det inte blev av berodde på att Socialdemokraterna vann valet 1994.
Inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen var frågan het och infekterad. Till sist genomfördes avregleringen av den svenska elmarknaden 1996.
Avregleringen av elmarknaden innebar att konkurrens infördes mellan elleverantörerna. Tanken var att genom ett aktivt val av elleverantör och avtalsform skulle en elanvändare kunna sänka kostnaden för elen.
Sedan vet vi hut det har gått. De stora kraftföretagen köpte upp de små energibolagen och kommunerna var mer än villiga att sälja. Ett oligopol blev resultatet.
När företagen byggt tillräckligt med kablar till kontinenten började de svenska priserna harmoniera med priserna i Europa. EU lagar har dessutom hjälpt till att skapa en större marknad med tvång att leverera. Vi ser nu att med Ryssland minskade gas export har priserna i Sverige kraftigt stigit, trots att här används lite gas. Nu är vi där, under protest, får vi gilla läget. Priserna går i höjden och elenergi har blivit en handelsvara och det är hushållen och svensk industri som får betala priset.
När näringsminister Maud Olofsson under sin tid såg uppenbarligen inte det allvarliga i dessa höjda elpriser. Hon negligerade det strukturella problemet och gjordes de stigande elpriserna till ett individuellt problem, tyvärr har du valt fel verkade vara svaret.
Hur skulle man annars tolka hennes goda råd till landets elkonsumenter? Sätt in treglasfönster, tilläggs-isolera, byt lampor och släck ljuset, var lösningen för elkonsumenterna. Inte heller statsminister Reinfeldt verkade förstå vidden av problemet. Han konstaterade endast att vintern är strängare än vintrarna förr i tiden. Att avregleringen av elmarknaden har ökat priserna var inte något som påverkat Olofsson och Reinfeldt. Deras politiker villa sälja ut delar av Vattenfall skulle minska politiska utrymmet att genom ägarinflytande styra en del av elproduktionen.
Men högern försummade möjligheten använda statliga Vattenfall som prispressare eftersom de menar att det skulle rubba konkurrensen och binda upp den fria (oligopol) marknaden.
Nu 2022 har Moderaterna blivit Marxister och vill införa planekonomi med bidragsstöd, för storförbrukare, inom elmarknaden. Dåliga beslut och ideologisk trångsynthet kommer förr eller senare slå tillbaka. Den fria marknaden ska nu styras med subventioner för sen grupp som ”slösat” med el. En grupp som inte, efter högerns råd, satt in treglasfönster, tilläggs-isolerat, byt lampor och framför allt inte släck ljuset.
De brunblå högerpartierna tvår sina händer och lägger allt ansvar på den den enskilde.
