Europa lider av extremhettan stampar klimatdebatten på stället. Från högerns håll ropas på mer kärnkraft som lösningen. Från en vilsen riksdag kämpas för sänkta skatter på koldioxidutsläpp från våra bränslen. Allt för att vinna poäng och eventuella röster från en frustrerad allmänhet.
Det borde vara omöjligt att blunda för exemplen på extremhettan i Sverige och Europa, men ändå verkar det som om det är den allmänna meningen att det är något övergående. Vi ser nu att naturen tar tillfället i akt och rakbladsskarpa ostron och giftiga insekter får fäste i naturen p.g.a. att medeltemperaturen höjts. Vårt fria badliv hotas. Torka blir ett alt tydligare gissel för odlare av vår mat och oväntade invasioner av växtätande insekter inträffar. Ha i minnet invasionen av en fjäril från Grekland som kunde ta fram en ny generation glupska växtätare larver i vår varma sommar. Vi ser att allt fler av våra inhemska arter är hotade och rödlistas. Är detta en naturlag?
I Sydsverige talar sjukvården om hur de förbereder sig på att ta emot ett stort antal patienter med värmerelaterade symtom. Barn får inte vistas utomhus för värmen och på äldreboenden serveras glas och andra svalkande åtgärder tillgrips. Är det bara att behandla symtomen och inte orsaken?
Det är inte sänkta skatter på det som triggar klimatförändringarna som är lösningen! Snarare orkar politikerna inte handla med åtgärder som minskar klimatförändringen. Är det den rätta vägen att sätta käppar i hjulen för den industri som arbetar för omställningen?
Valet att välja det mest populistiska vägen är alltför enkel. Däremot är vägen att angripa problemet svår och motsägelsefull. Någon större enighet i frågan kommer aldrig att uppnås då målet för alla partier är makten.
Devisen att det alltid är enklare för förnekare är att åtgärder gör av någon annan och på andra platser är alltför genomsyrande i nationalisthögerns blåbruntankevärld. Problemet är att de som styr på de platser som nationalisterna tänker sig ska genomföra förändringar styrs av samma tankar som nationalisterna själva. Alltså händer ingenting mer än att munvädret fladdrar allt högre!
Konsekvensen av klimatförändring och politisk ovilja att vidta åtgärder, blir för den breda allmänheten stigande priser, i en allt mer krympande global resurs som i förläggningen gör alla fattigare.
