Klimatförändringarna gör oss fattiga, inte nivån på bensinenpriset

Europa lider av extremhettan stampar klimatdebatten på stället. Från högerns håll ropas på mer kärnkraft som lösningen. Från en vilsen riksdag kämpas för sänkta skatter på koldioxidutsläpp från våra bränslen. Allt för att vinna poäng och eventuella röster från en frustrerad allmänhet.

Det borde vara omöjligt att blunda för exemplen på extremhettan i Sverige och Europa, men ändå verkar det som om det är den allmänna meningen att det är något övergående. Vi ser nu att naturen tar tillfället i akt och rakbladsskarpa ostron och giftiga insekter får fäste i naturen p.g.a. att medeltemperaturen höjts. Vårt fria badliv hotas. Torka blir ett alt tydligare gissel för odlare av vår mat och oväntade invasioner av växtätande insekter inträffar. Ha i minnet invasionen av en fjäril från Grekland som kunde ta fram en ny generation glupska växtätare larver i vår varma sommar. Vi ser att allt fler av våra inhemska arter är hotade och rödlistas. Är detta en naturlag?

I Sydsverige talar sjukvården om hur de förbereder sig på att ta emot ett stort antal patienter med värmerelaterade symtom. Barn får inte vistas utomhus för värmen och på äldreboenden serveras glas och andra svalkande åtgärder tillgrips. Är det bara att behandla symtomen och inte orsaken?

Det är inte sänkta skatter på det som triggar klimatförändringarna som är lösningen! Snarare orkar politikerna inte handla med åtgärder som minskar klimatförändringen. Är det den rätta vägen att sätta käppar i hjulen för den industri som arbetar för omställningen?

Valet att välja det mest populistiska vägen är alltför enkel. Däremot är vägen att angripa problemet svår och motsägelsefull. Någon större enighet i frågan kommer aldrig att uppnås då målet för alla partier är makten.

Devisen att det alltid är enklare för förnekare är att åtgärder gör av någon annan och på andra platser är alltför genomsyrande i nationalisthögerns blåbruntankevärld. Problemet är att de som styr på de platser som nationalisterna tänker sig ska genomföra förändringar styrs av samma tankar som nationalisterna själva. Alltså händer ingenting mer än att munvädret fladdrar allt högre!

Konsekvensen av klimatförändring och politisk ovilja att vidta åtgärder, blir för den breda allmänheten stigande priser, i en allt mer krympande global resurs som i förläggningen gör alla fattigare.

Miljöpartiet i Almedalen, det blåbruna hotet.

Av samtliga tal så var det från miljöpartiet som var mest framåtblickande. Utan att ta klimathotet på allvar ingen framtid för människan. Är det inte ett klart budskap.

Det som var tankeväckande var att utan miljöpartiet i riksdagen så  är vägen till katastrof oundviklig, citat från Per Bolund tal i Almedalen.

"Nu när barnen har gått på sommarlov vill jag prata matte med de vuxna. Mellan de två regeringsalternativen är det just nu ganska jämnt. Ett par procent skiljer de rödgröna från de brunblå partierna. Det råder ingen tvekan om att utan Miljöpartiet i riksdagen blir det med stor sannolikhet en blåbrun valseger. Utan oss blir det den mest konservativt nationalistiska regering Sverige någonsin skådat som får tillträda, som ger full makt och inflytande till Sverigedemokraterna över vårt land."

Bolund förklarade att fossilförespråkarna gör allt för att marginalisera miljöpartierna.

"Högern verkar ha gett upp att vinna valet med sin egen politik. Att försöka att systematiskt trycka ut oss ur riksdagen tycks vara deras sätt att försöka ta makten. Och de verkar inte sky några medel. Förtalskampanjer, lögner och falsk information har blivit vardagsmat i svensk höger-politik."

Orsaken till att fossil förespråkarna inte vill ha förändring är enligt Bolund.

"Miljöpartiets klimatpolitik hotar nämligen den fossila makten och kapitalet. Vi tvingar fossilindustrin att betala för att de förstör för alla oss andra. Fossilindustrin är en mångmiljardindustri och de pengarna använder de. Journalist efter journalist har avslöjat hemliga kampanjer, ryskfinansierad propaganda och mångmiljonbelopp från organiserade aktörer för att stoppa gröna politiker runtom i Europa och försöka få Miljöpartiet ur riksdagen."

Så vad är valet för den som inte vill ha en  blåbrun regering, enligt mp?

"Vi ska inte låta den konservativa kampanjen pressa den enda rösten för klimat och miljö ut ur riksdagen! För den rösten behövs nu mer än någonsin!

En röst på Miljöpartiet är en röst för en rödgrön regering, men det är också en röst på en regering som driver en stark miljöpolitik och som på allvar svarar på det akuta hot som miljökrisen och klimatnödläget är. "

Miljöpartiet må vara litet men det har stora ambitioner för framtiden. Det är solklart att efter århundraden av industrialisering där välståndet byggts på rovdrift av naturen  så är vi nu i stället tvungna att samverka med naturen, det är det som ska skapa det framtida välfärdssamhället. Till skillnad till den blåbruna alliansen som endast förklarar att alt som inte är bra är Socialdemokraternas fel, eller maktbegär. Men vad är då de blåbrunas planer? De har inte någon framtidsplan när deras plan är att fortsätta i redan upptrampade spår och att ansvaret är någon annans, lång borta.

Bolund förklarar

"Den senaste tiden har en sak blivit smärtsamt tydlig:

Utan Miljöpartiet – ingen klimatpolitik.
Utan klimatpolitik – ingen framtid."

Så var det till sist frågan var den enskilde väljaren ska lägga sin röst?

Ska det bli en bortkastad röst på framtiden eller ska det bli en röst för framtiden. Om rösten läggs på den blåbruna alliansen så är den för framtiden helt bortkastad. Läggs röster till vänsterpartier eller socialdemokraterna verkar den delvis bli bortkastad. Och så Centerpartiet, den stora jokern och helt omöjlig i sammanhanget. 

Slutsatsen blir att en röst på framtiden väger tyngst på miljöpartiet.