Klimatförändringarna gör oss fattiga, inte nivån på bensinenpriset

Europa lider av extremhettan stampar klimatdebatten på stället. Från högerns håll ropas på mer kärnkraft som lösningen. Från en vilsen riksdag kämpas för sänkta skatter på koldioxidutsläpp från våra bränslen. Allt för att vinna poäng och eventuella röster från en frustrerad allmänhet.

Det borde vara omöjligt att blunda för exemplen på extremhettan i Sverige och Europa, men ändå verkar det som om det är den allmänna meningen att det är något övergående. Vi ser nu att naturen tar tillfället i akt och rakbladsskarpa ostron och giftiga insekter får fäste i naturen p.g.a. att medeltemperaturen höjts. Vårt fria badliv hotas. Torka blir ett alt tydligare gissel för odlare av vår mat och oväntade invasioner av växtätande insekter inträffar. Ha i minnet invasionen av en fjäril från Grekland som kunde ta fram en ny generation glupska växtätare larver i vår varma sommar. Vi ser att allt fler av våra inhemska arter är hotade och rödlistas. Är detta en naturlag?

I Sydsverige talar sjukvården om hur de förbereder sig på att ta emot ett stort antal patienter med värmerelaterade symtom. Barn får inte vistas utomhus för värmen och på äldreboenden serveras glas och andra svalkande åtgärder tillgrips. Är det bara att behandla symtomen och inte orsaken?

Det är inte sänkta skatter på det som triggar klimatförändringarna som är lösningen! Snarare orkar politikerna inte handla med åtgärder som minskar klimatförändringen. Är det den rätta vägen att sätta käppar i hjulen för den industri som arbetar för omställningen?

Valet att välja det mest populistiska vägen är alltför enkel. Däremot är vägen att angripa problemet svår och motsägelsefull. Någon större enighet i frågan kommer aldrig att uppnås då målet för alla partier är makten.

Devisen att det alltid är enklare för förnekare är att åtgärder gör av någon annan och på andra platser är alltför genomsyrande i nationalisthögerns blåbruntankevärld. Problemet är att de som styr på de platser som nationalisterna tänker sig ska genomföra förändringar styrs av samma tankar som nationalisterna själva. Alltså händer ingenting mer än att munvädret fladdrar allt högre!

Konsekvensen av klimatförändring och politisk ovilja att vidta åtgärder, blir för den breda allmänheten stigande priser, i en allt mer krympande global resurs som i förläggningen gör alla fattigare.

Kristdemokraterna röstfiskar i en brun dimma

Inför valet förra året fanns det en överhängande risk att Kristdemokraterna skulle ramla ur riksdagen och i desperation så slängde partiet ur sig de ena grodan efter den andra. Resultatet blev en brun dimma som sänkte sig över partiet. Politiken handlade om att Sverige demokraterna hellre röstar på en KD/M regering än på något annat. Den logik som KD/M för fram är då att SD röstar med dem i allt utan att ställa några krav! Hur brunögt är det? Sedan verkar folket upptäckt den bruna nyansen och i protest lämnat de liberala partierna för något som kan kallas svek.

KD STEG FRÅN 2% TILL DAGENS OPINION PÅ 8%. 

Det är mycket populistiskt gläfsande som rinner ur dem, men hur är det med alla människor som drabbats av deras servett skiss till budget? 

Vad är det egentligen partiet vill åstadkomma?

Ett säkert kort är att korta köerna genom att tillföra mer pengar. Fast löses vården köer med den åtgärden. Människorna blir inte fler så vad ska pengarna användas till?

Mer trygghet för äldre, mer trygghet för familjen och samhället. Ska ett övervakarsamhälle byggas?
Löser ny kärnkraft den globala uppvärmningen, löser det önskan om nollutsläpp 2045? Om 25 år är det inte säkert att det finns en jord möjlig att bo på.

KD, det är genom att samarbeta som de stora frågorna kan lösas inte med populistiskt röstfiske i den bruna dimma.

Hoppet ute för klimatet!

I Aftonbladet 28/2-2019 står att läsa

"Klimatfilosofen Roy Scranton lindar inte in sitt budskap. Det är redan kört, vi måste sluta hoppas på vår överlevnad och påbörja en palliativ vård av mänskligheten.

Han menar att miljöaktivister som Greta Thunberg kämpar i onödan.

– Hennes projekt kommer att misslyckas, säger klimatfilosofen och skribenten."

Ja vist kan det kännas så. Vi som var unga på 1970-talet och engagerade i Framtiden i våra händer inser att det gått 50 år  sedan medvetenheten om att vårt sätt att leva inte är hållbart. På 1980-talet ställdes hoppet till miljöpartiet som politiskt tog upp kampen. Det har nu gått 40 år och det som hänt är mest kosmetika i jämförelse med problemen.

Globaliseringen har medfört att vi konsumerar i en del av värden och producerar i en annan där priset är lägre. Däremellan har vi kinapaketen som snabbt med transportflyg kommer till oss. Vi paketerar oss själva i flygplan för att ta oss till billiga turistorter, desto längre bort desto mer status. Nu har det i EU väckts en insikt om att flygets frälsestatus att stå över allt ansvar i klimatkrisen behöver få ett slut. Medvetenheten hos de tre svenska högerpartierna SD-M-KD verkar vara helt obefintlig när inte det tafatta försöket att lägga en minimal miljöavgift på flyget slopas.

Ett samhälle som drivs av flödande energi var mycket lättare att skapa på 70-talet när jordens befolkning var mindre och energiförbrukningen lägre. Redan på 1940-talet var det behov av livsrum som ledde till ett globalt krig. Nu är vi på 75 år fem gånger fler människor där allt mindre livsrum finns för var och en. Globalisering börjar allt mer att ifrågasättas till politikernas ensidiga tillväxt mantra.

Var kommer Greta Thunberg och de unga in? De som ska lev 2030, 2040. 2050, 2060, 2070 och 2090? 75 år från nu? Greta Thunberg är 16 år och blir pensionär 2050. Vad är det för framtid som väntar? Inte är det särskilt troligt att framtiden blir bra. Allt hänger på om politiker idag orkar ta de tunga besluten som kräver att vårt sätt att leva ändras. De som gör detta kommer att röstas bort, vem tar då ansvar? Populisterna och klimatförnekarna självklart, och färden mot stupet förverkligas för ingen avstår frivilligt något för något så oberäkneligt som klimatet.

När sista Grönlandsisen smält och havet stigit 50m vad har vi då?