Vinnare och förlorare

EU-valet gav tre kraftiga vinnare, tre överlevare och fyra förlorare.

Vinnarna Miljöpartiet som redan satt i parlamentet och ökade två platser. De nya partierna som tog sig in var  Sverigedemokraterna med två mandat och Feministiskt initiativ med ett mandat.

Överlevarna var Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Förlorarna var Piratpartiet, Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna. Värst för förlorarna gick det för Piratpartiet som förlorade sina två mandat och fick lämna parlamentet. Det partiet klarade var 1% spärren för fria valsedlar. De kan om fem år återkomma. De EU-positiva partierna fick sig en knäpp på näsan. Folkpartiet tappade ett mandat och klarade med nöd att bli större än Sverigedemokraterna. Moderaterna som betraktar sig som det statsbärande partiet blev enbart det tredje största omsprunget av Miljöpartiet. På valnatten förklarade Socialdemokraterna att de gjort ett svagt val men att de försvarat sina platser.

Hur gick det sedan? Sluträkningen gav miljöpartiet ett fjärde mandat på Socialdemokraternas bekostnad. Centerpartiet fick en inkryssad kandidat som representant.

 

Vilken påverkan får valets resultat?

Troligen betyder det ingenting. För vad betyder egentligen valet? De stora partigrupperna socialister och kristdemokrater och höger fortsätter att styra med sina kompromisser. Den förändring med ökat antal kritiska partier kommer troligen inte att betyda något mer än att de styrande öser sin avsky över dem. Avsky som även riktar sig mot de människor som lagt sin röst på partierna.

Möjligen så blir det ändå en förändring i arbetet inom EU. Parlamentet valt av folken kommer fortsatt att vara i mindre betydelse än de icke folkvalda kommissionen. Herrarna strider om vem som ska bli ordförande.

Fast har de inre grälen och kompromisserna någon större betydelse för dig?

Tokvändning av Wanja kring strejkrätten

Wanja Lundby-Wedin medelar nu att den inre marknaden kommer att ifrågasättas!
I en kritisk kommentar på det sociala toppmötet i Bryssel menar Europafackets ordförande, LO-chefen Wanja Lundby-Wedin, att utvecklingen på den inre marknaden kommer att ifrågasättas om kommissionen struntar i strejkrätten inom EU. Wanja Lundby-Wedin sade att hon var besviken över att kommissionen vägrade att följa rådet från den förre kommissionären Mario Monti om att ändra lagstiftningen så att inre marknaden inte skulle inskränka de fackliga rättigheterna.
”Vi är mycket besvikna att kommissionen, efter uppmuntrande signaler, gjorde ändringar i sista minuten. Åtagandet relaterat till strejkrätten blev försvagat. Trots att alla referenser till Mario Montis förslag blev borttagna hoppas vi fortfarande att kommissionen efter fyra månaders konsultationer går vidare och levererar. Om det inte sker kommer den inre marknadens framtida utveckling att bli ifrågasatt”, sade Wanja Lundby-Wedin.

Efter att lagt sig platt inför Lisabonfördraget där det lät helt annorlunda från Wanja Lundby-Wedin och Europafacket. Då fanns en möjlighet att påverka strejkrätten och fackens roll, men den talades bort mot fördelarna med ett nytt fördrag.

På det sociala toppmötet, då arbetsmarknadens parter mötte ordförandena för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy, för kommissionen, José Manuel Barroso och ordförandelandet Belgiens premiärminister Yves Leterme, varnades för flera manifestationer och protester mot de sociala nedskärningarna i EU.

Det är en felaktiga analysen att nedskärningar är rätt väg till ekonomisk återhämtning i EU. Verkligheten är att nedskärningarna är det synliga tecknet på EUs väg mot ruin.

Efter demonstrationerna den 29 september planerar Europafacket att genomföra nya protester mot nedskärningarna den 15 december inför nästa EU-toppmöte. Några år förent kan upplevas. Det var ju helt andra toner som Europafacket spelade inför Lisabonfördraget.

Dock är det bättre att vakna sent än aldrig, även för Europafacket!

Lee Tok