EU-kommissionen

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kandiderar för en andra mandatperiod som ordförande.

Nu ligger von der Leyens framtid i händerna på liberalerna och de de gröna-gruppen, de i särklas största förlorarna från den senaste EU-valet.  Parlamentet har 720 ledamöter  och von der Leyen behöver minst 361 röster. Han förväntas få stöd av sitt eget Europeiska folkpartiet (EPP), som har 188 platser. Dessutom räknar von der Leyen också med stöd från de socialistiska och liberala fraktionerna.  De tre fraktionerna har totalt 401 platser, men det förväntas att runt en tiondel av parlamentsledamöterna från dessa fraktioner inte stöder von der Leyen. Historiskt  klarade sig von der Leyen med ett nödrop  2019, då hon fick nio  röster fler än vad som krävdes för att den gången bli vald.  I det senaste EU-valet ledde det till att extrem högern ökade, medan de största förlorarna var liberalerna och de gröna grupperna. Von der Leyens ställning är oviss och i rådande läge blir  liberalerna och de gröna nu kungamakare. Deras stöd krävs för att von der Leyen ska kunna fortsätta leda EU-kommissionen. Båda fraktionerna vet att von der Leyen behöver deras stöd och kräver givetvis flera krav för sitt stöd.   

Von der Leyens framtid är i högsta grad osäker. Det är ett rimligt antagande att inte hela EPP-gruppen kommer att stå enat bakom von der Leyen. De franska republikanerna och Fianna Fail har redan sagt att de inte kommer att ge henne sit stöd. De franska och italienska socialisternas stöd för von der Leyen kan också utebli.  

Von der Leyen är nu engagerad i ansträngande förhandlingar om stöd. Hon har träffat sin egen EPP-fraktion, socialisterna, liberalerna och även de gröna.  Tyvärr handlar många EPP-parlamentariker uppträder som bromsklossar, de oroar sig för Europas konkurrenskraft och vill hindra den gröna omställningen. Därför hindras von der Leyen att på allvar samtala med de gröna.  Samtidigt kan von der Leyen inte vända sig till Melonis den högerpopulistiska European Conservatives and Reformists (ECR)-gruppen, som splittrad i interna strider och utmanas av le Pen som är på väg att skapa en ny stötte högerextrem grupp i parlamentet. Socialisterna har utövat påtryckningar på von der Leyen att inte bilda en allians med några högerpopulister då Liberaler, de gröna och socialisterna i denna fråga drar undan sitt stöd. 

Men om parlamentet i början på sin mandatperiod skulle rösta ner kandidaten (von der Leyen) till kommissionens chef, återstår för Europeiska rådet att presentera en ny kandidat. Det är dock inte uteslutet att Högsta rådet, bestående av ländernas ledare, skulle presentera samma kandidat igen. 

Om von der Leyen får stöd av majoriteten kan hon börja bilda en ny EU-kommission. En av de föreslagna ledamöterna är Kaja Kalla, Estland, nominerad  för utrikesfrågor och säkerhetspolitik. Enligt EU:s fördrag blir Kaja Kalas även vice ordförande för Europeiska kommissionen.

Europaparlamentet kommer att rösta om von der Leyens utnämning som EU-kommissionens ordförande torsdagen den 18 juli. 

En fråga som berör oss i Europa betydligt viktigare än den tuppfäktning som pågår i USA.

Förvirringen i Europeiska unionen

Den politiska förvirringen i Europeiska unionens ledning ökar, och främst mellan de stor nationernas högerkanter!

Italiens premiärminister Giorgia Meloni, som uppvaktas av både EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europas mest framstående högerextrema ledare Marine Le Pen. Politikerna vill fortsätta att håller alla dörrar  öppna inför valet till Europaparlamentet.
Nu strax innan valet, föreslår ledaren för den franska högerradikala nationella rörelsen (RN) Le Pen att tillsammans med Melon bilda en supergrupp som förenar alla höger partier i Europaparlamentet. Le Pens National Front tillhör den högerextrema gruppen Identity and Democracy (ID), medan Melonis Italiens Bröder-parti tillhör gruppen European Conservatives and Reformists (ECR, där Sverigedemokraterna SD ingår), som inte är fullt så extrema. 

Vissa analytiker menar att Le Pens handlande är taktik och skall tolkas som ett hot mot mittenhögerpartiet European People's Party (EPP där Moderater och Kristdemokrater ingår) och dess kandidat till EU-kommissionens chef, von der Leyen. Framväxten av en stark politisk kraft på den extrema högerkanten skulle hota EPP och deras nuvarande koalitionspartner, socialisterna och liberalerna, som tillsammans har kontrollerat Europaparlamentet. 

Von der Leyen kan bli beroende av Meloni och ECR  och till och med  samarbeta med dem efter valet. Den samlade extrem högern skulle kunna få inflytande på två huvudfronter. För det första kan de förhindra en andra period för von der Leyens mandat. För det andra skulle de förändra  EU-inriktning i migrations- och klimatpolitik.

Än så länge har Meloni inte öppnat sina kort. Von der Leyen och EPP har undvikit att utesluta en koalition med ECR. Snarare behövs Italiens och Melonis hjälp att övertala sin allierade i  Ungern. Minister Viktor Orbán ska övertalas att gå med på EU-stöd till Ukraina.

Spaniens ECR-ledamot Hermann Tertsch anser att det är hög tid att högern går samman mot EPP och socialisterna för att hindra deras planer, till förmån för mer europeiska intressen. De konservativa borde  enas om att hålla EPP ansvariga för styret av Europa. Spaniens Tertsch ser lösningen att skapa en enad högergrupp efter valet.

Den strategiskt tänkande Le Pen har erbjudit Melon alla möjlighet i EU-parlamentet om högerpartierna når ett bra resultat i valet. Själv handlar Le Pen försiktigt för att, senare mer rumsren, satsa kunna satsa på att bli Frankrikes nästa president.

Att Meloni lämnat alla alternativ öppna för sig själv, möjligen för att efterträda Von der Leyen. Har Italien  varit så nära Europeisk inflytande tidigare, saken är något som präglar den Italienska högern.

Åsiktsskillnaderna mellan högern i Frankrike och Tyskland är monumental. Le Pens Frankrike,  försöker framställa sig själv som mer mainstream-konservativa. I åratal har Le Pen försökt ta avstånd från bakgrunden till Tysklands högerextrema parti Alternativ för Tyskland (AfD).  Extremismen urartade efter skandaler med hyllningen till Hitler som fick ID-gruppen att kast ut AfD.

AfD:s uteslutning från ID kan göra extremhögern ännu mer splittrad och Le Pens rörelse än mer sårbar, eftersom de har förlora en del av sin nuvarande grupp av EU- parlamentariker till en ytterligare mer högerorienterad grupp om AfD beslutar sig för att skapa en egen grupp i  Europaparlamentet. AfD kan rent av nästan utplånas i valet då en utbrytargrupp har möjligheten att bli större

Efter valet var ska då Sverigedemokraterna ingå? 

Bland de (normalt) höger extrema eller bland extremhöger extremerna? 

Att förvänta vad de framtida högerextrema grupperna kommer att hitta på är en öppen bok, klart är dock att isolation med resande av murar är budskapet för SD.

Så vad väljer DU?