EU-kommissionen

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kandiderar för en andra mandatperiod som ordförande.

Nu ligger von der Leyens framtid i händerna på liberalerna och de de gröna-gruppen, de i särklas största förlorarna från den senaste EU-valet.  Parlamentet har 720 ledamöter  och von der Leyen behöver minst 361 röster. Han förväntas få stöd av sitt eget Europeiska folkpartiet (EPP), som har 188 platser. Dessutom räknar von der Leyen också med stöd från de socialistiska och liberala fraktionerna.  De tre fraktionerna har totalt 401 platser, men det förväntas att runt en tiondel av parlamentsledamöterna från dessa fraktioner inte stöder von der Leyen. Historiskt  klarade sig von der Leyen med ett nödrop  2019, då hon fick nio  röster fler än vad som krävdes för att den gången bli vald.  I det senaste EU-valet ledde det till att extrem högern ökade, medan de största förlorarna var liberalerna och de gröna grupperna. Von der Leyens ställning är oviss och i rådande läge blir  liberalerna och de gröna nu kungamakare. Deras stöd krävs för att von der Leyen ska kunna fortsätta leda EU-kommissionen. Båda fraktionerna vet att von der Leyen behöver deras stöd och kräver givetvis flera krav för sitt stöd.   

Von der Leyens framtid är i högsta grad osäker. Det är ett rimligt antagande att inte hela EPP-gruppen kommer att stå enat bakom von der Leyen. De franska republikanerna och Fianna Fail har redan sagt att de inte kommer att ge henne sit stöd. De franska och italienska socialisternas stöd för von der Leyen kan också utebli.  

Von der Leyen är nu engagerad i ansträngande förhandlingar om stöd. Hon har träffat sin egen EPP-fraktion, socialisterna, liberalerna och även de gröna.  Tyvärr handlar många EPP-parlamentariker uppträder som bromsklossar, de oroar sig för Europas konkurrenskraft och vill hindra den gröna omställningen. Därför hindras von der Leyen att på allvar samtala med de gröna.  Samtidigt kan von der Leyen inte vända sig till Melonis den högerpopulistiska European Conservatives and Reformists (ECR)-gruppen, som splittrad i interna strider och utmanas av le Pen som är på väg att skapa en ny stötte högerextrem grupp i parlamentet. Socialisterna har utövat påtryckningar på von der Leyen att inte bilda en allians med några högerpopulister då Liberaler, de gröna och socialisterna i denna fråga drar undan sitt stöd. 

Men om parlamentet i början på sin mandatperiod skulle rösta ner kandidaten (von der Leyen) till kommissionens chef, återstår för Europeiska rådet att presentera en ny kandidat. Det är dock inte uteslutet att Högsta rådet, bestående av ländernas ledare, skulle presentera samma kandidat igen. 

Om von der Leyen får stöd av majoriteten kan hon börja bilda en ny EU-kommission. En av de föreslagna ledamöterna är Kaja Kalla, Estland, nominerad  för utrikesfrågor och säkerhetspolitik. Enligt EU:s fördrag blir Kaja Kalas även vice ordförande för Europeiska kommissionen.

Europaparlamentet kommer att rösta om von der Leyens utnämning som EU-kommissionens ordförande torsdagen den 18 juli. 

En fråga som berör oss i Europa betydligt viktigare än den tuppfäktning som pågår i USA.

Tidövatalet och nazistirötter oroar EU

”Sverige: ett inte vidare lugnande ordförandeskap för Europeiska unionen”, löd en rubrik i Frankrikes största tidning Ouest-France, i veckan. Det följdes av texter som oroar sig för vad i Frankrike definieras som extremhöger när det skrivs om den svenska statsministerns regeringsunderlag. Ordet ”naziströtter” är återkommande när det skrivs om det land som i årtiondet varit en modell för såväl franska partier på såväl vänster- som högerkanten.

Nu talas det i tv-kanalen Euronews även om den nya, svenska spionlagen som en av bistrare vindar som blåser över Sverige.

Reformen av asylrätten och klimatåtgärder liksom den så kallade växtskyddsförordningen och restaurering av natur-förslaget till 2030 är EU-projekt som beskrivs som i farozonen under det svenska ordförandeskapet.

I klartext handlar det om att drastiskt öka andelen skyddad natur för att främja den biologiska mångfalden. Och där är synen på svenskt skogsbruk ofta annorlunda i södra Europa mot den svagare norra delen. Fast oro och krig i Europa är inget som verkar påverka Sveriges statsminister Ulf Kristersson.

Vad som intresserar  Ulf Kristersson ärr att köpa fransk kärnkraftsteknologi. Två nya kärnkraftverk står på önskelistan. Något som tomten inte kommer att bli glad för. Alla länder har sina nationella intressen och Sverige verkar bara ha ett sprunget ur  Ulf Kristerssons med skygglappar dolda verklighet och det är mer kärnkraft.

Det som händer är att Sverige riskerar att bli omsprunget av både Norge och Finland! Kärnkraftstokige Finland satsar med Norsk hjälp och vindkraft på att bli ledande inom tillverkningen av fossilfri el och fossifritt stål! Norsk storsatsning i Finska Ingå kommun för vätgas och fossilfritt stål då tron på att högerregeringen inte kommer att bejaka den svenska satsningen.

Övriga satsningar på framtiden som Nordvolt, SSAB och norra Sverige verkar saknas i Ulf Kristerssons vision om framtiden. Det kommer att väcks mycken oro i det europeiska samarbetet under den tid Sverige håller i ordförandeklubban i EU. Hur ska EU-ordförande Kristersson leda en balansgång utan någon synbar plan, mellan att strategiskt rusta EU för framtiden och att samtidigt undvika att skapa en statsunderstödd planekonomi genom att skapa skattefinansierade stöd som inte gynnar långsiktig hållbara lösningar och samtidigt ha Tidövatalet som grund.