Borgerligheten

Frågan om problemen med borgerligheten är komplex och kan variera beroende på olika sammanhang och tolkningar. De som är positiva till att vara röstare på borgerligheten anser sig ha något att vinna på att avskärma sig från de som de anser mindre lyckade individerna. Tankarna går till nazisternas syn att de som är svaga skall utplånas. Ett samhälle där individen är stark gentemot andra är självfallet ett ideal i ett borgerligt samhälle. Här nedan finns några av de vanliga tankarna och kritik som kan riktas mot borgerligheten som politisk system:

    1.    Ökad ojämlikhet och sociala klyftor: Kritiker hävdar att borgerliga politiska åtgärder och politik ofta gynnar de rika och privilegierade medan de missgynnar de fattiga och sårbara i samhället. Detta kan leda till ökade sociala klyftor och ojämlikhet.

    2.    Bristande miljöhänsyn: Borgerliga politiska inriktningar har  anklagats för att inte prioritera miljöfrågor tillräckligt högt och för att motarbeta eller bromsa åtgärder för att bekämpa klimatförändringar och skydda miljön till förmån för ökad tillväxt och ekonomiska styrmedel varvat med sänkt skatt för en elit på inkomstskalan.

    3.    Privatisering av offentliga tjänster: Kritiker hävdar att borgerliga politiker ofta förespråkar privatisering av offentliga tjänster och verksamheter, vilket leder till minskad tillgänglighet för svaga grupper, ökade kostnader och kvalitetsproblem inom viktiga samhällssektorer som vård, utbildning och infrastruktur när vinstintresset är styrande.

    4.    Företagsmakt och korruption: Borgerliga politik har ibland anklagats för att gynna stora företag och näringslivsintressen på bekostnad av allmänhetens intressen. Detta leder till en situation där företagsmakt och ekonomiska intressen har för stor inflytande över politiken på bekostnad av den breda folkliga intressenterna.

    5.    Bristande socialt skyddsnät: Kritiker hävdar att borgerliga politik ofta resulterar i nedskärningar av sociala program. Detta leder till att försämringar i det sociala skyddsnätet och göra det svårare för svaga grupper att klara sig ekonomiskt. De resursstarka gynnas när avgifter och krav på egen finansiering av verksamheter ställs upp. Svaga grupper går miste av viktiga samhällstjänster och ett starkt ideellt föreningsliv.


Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika skalor av borgerlighet och att kritiken mot denna politiska inriktning kan variera. Just nu styrs Sverige av en svag borgerlighet orkestrerad av populisterna Sverigedemokraterna. Samtidigt finns det också de som ser fördelar med en borgerlig politisk inriktning, såsom betoning på individuell frihet, marknadsekonomi, företagsamhet och sänkta skatter. De politiska diskussionerna och debatten om dessa frågor är en viktig del av demokratin och det politiska spelet i vad som anses vara de demokratiska länderna.

Så när vi nu står inför ett stundande EU-val kommer det ideologiska skåpmaten fram och retoriken blir högröstad. I slutändan blir valet denna gång mer en opinionsundersökning och betygsättning av Sveriges regering. Tydligt är att regeringsmakten kostar för Liberalerna och KD som uppenbart riskerar att få lämna EU-parlamentet medan Socialdemokraterna i opposition ser ut att ha en betydande valvinst att se fram emot.

EU-valet förväntas allmänt bli en framgång för extremhögern och huruvida den skall anses som borgerlig eller inte är en fråga som framtiden får utvisa. Klart är dock att extremhögern har svårt att samla sina åsikter om olika frågor.

Det nya normala Sverige!

Det nya normala Sverige!  Ett land i kris.

Brist på skyddsutrustning!

Avsmakad av medicin.
Brist på intensiv vårdplats.
Avsaknad av personal.
Stopp i insatsvaror, permitteringar.
Statens goda finanser utraderade på en vecka!

Globaliseringen har lett till att vi hellre tar lägre priser och låter underbetalda människor på andra sidan klotet göra det vi kan spar pengar på.

När det blir störningar i transporterna, genom att EU-LÄNDER STÄNGER GRÄNSER eller att Kina stänger ner städer drabbas vi av brister. Det är ett fatalt lättsinne och en pyramidal glömska om hur det har varit. På 40-talet kunde Sverige under avspärrningen under kriget med svårigheter klar försörjningen. Vi tillverkade fortfarande kläder och skor! Bilar , de få som fanns kunde köras på gengas. Vår självförsörjning var i grunden god fast besvärlig. Nu konstateras att det endast är tre matvaror som det finns full försörjningsgrad på vilket i ett längre perspektiv får betraktas som katastrof.  Därtill kommer att befolkningen ökat och att landsbygden avfolkats.

När det gäller den kommunala utjämningen har vi hört Stockholm och Danderyd skrika om den stora orättvisan. Nu under coronapandemin förväntas glesbygden ta ansvar för sommarbonde stockholmare. Glest med sjukvård i ÅRE MEN STORSTADSFOLKET VILL  ATT ORTEN SKA VARA ÖPPEN NÅGRA VECKOR OM ÅRET, när de har ledigt! Var finn solidariteten och insikten att storstan inte fungerar utan en levande landsbygd. Inte finns den i alla fall på börsskärmarna.

Det mest lustiga är att ekonomer oroar sig mer för ekonomin än för människors liv.

Historiks har vi fått en rad okloka beslut i arv från alliansåren. Alliansens skrotande av arbetsmarknadsutbildning till förmån att lära individer att skriva CV, köpet av fossilkraft i Europa, fri etablering för bilprovare eller utförsäljningen av vården är något av det som hände under de åtta förlorade åren. Apoteksutförsäljningen under alliansen förändrade tillgången på läkemedel. Apoteken hade endast skyldighet att inom ett antal dagar leverera en medicin som ej fanns i lagret. Självfallet skulle man inte ha mer läkemedel än det som gick åt, allt för att slippa binda kapital i lagerhållning. Däremot utökades sortimentet med olika skönhetsprodukter i syfte att öka omsättningen och i slutändan vinsten.

Nationellt skrotades lagerhållningen av viktiga mediciner då det inte längre var en lönsam verksamhet för de nya apoteksaktörerna. Det kramades ut mer i vinster mot människors hälsa när tillgången på viktig medicin inte längre  av beredskapsskäl lagerhålls.

Är det nu med corona dags att fundera på om det är rimligt att vi satsar på globaliseringen som den GUD vi tillber för ökade vinster och skandalöst utnyttjande av lågkostnads arbetskraft. Eller ska vi i ökad grad skall lita till våra egna resurser och arbetsinsatser.