Marknaden börjar repa sig men då störtdyker Saabs försäljning. En industri som inte helt har avskilts från vad det en gång var. Under de senaste 15 åren har SAAB varit på väg att taxa in för gott.
Endast dåliga rådgivare och extrema optimister kan bortförklara slutet. Vi får vara glada över att de USA baserade GM haft en inställning som saknat verklighetsförankring då de fortsatt att pumpa in miljarder i SAAB. Bilarna har givit en betydande sysselsättning i Sverige, ja rent av var femte peroson är beroende av bilen. Att tro att någon ny köpare av märket skulle kunna vända trenden är ytterst svårt att förstå, snarare kommer allt fler att komma till insikt att bilens tid har varit. Bilen är ändå en mogen produkt som passerat 100 år, vilken annan produkt mer än glödlampan har klarat det? Att bilismen fortfarande finns kvar bygger på brist på visioner och nostalgiska värderingar där personlig frihet ingår som en betydande faktor.
Klimatförändringarna har varit kända länge och ett fortsatt kol- och oljeberoende kan inte fortsätta hävdar några onyktra forskare. Till klimatmötet i Köpenhamn kommer ingenting att hända som vrider utvecklingen åt rätt håll. När det skulle behövas minst 85% sänkningar av koldioxid utsläppen talas om 20% sänkning till 2020 så har vi att förvänta oss fortsat ökade utsläpp. Inte mitt bord påpekar allt fler politiker, snarare är det grannens problem.
I de framtida lösningarna på våra kommunikationer kommer bilen att spela en allt mindre roll. Det konstaterandet gör alla som inte lever i den nostalgiska visionen om personlig frihet. Men tyvärr kommer inte USA eller Kina att ändra sina värderingar om vad som är en bra livsstil. I USA är bilarna väldigt många och stora i Kina växer bilflottan snabbare än vad det finns vägar att färdas på vilket snabbt behöver åtgärdas med flerfiliga motorvägar. Den framtida konkurrensen om de sinade oljekällorna är ytterligare en faktor som talar mot bilen som transportlösning. Fast det har ingen betydelse i den retoriska politiska debatten, där gäller fortfarande att storleken har betydelse.
Lika okunnig om verkligheten verkar Statsminister Fred Rein vara när han trodde på att en liten biltillverkare skulle kunna ta även SAAB och driva det med vinst. Drömmar hör hemma i sömnen inte i det vakna tillståndet har alla små barn lärt sig. Näringsministerns brist på initiativ inför en oundviklig framtid för SAAB har varit häpnadsväckande passiv och utan visioner utom när det gäller att stötta sonens luftaffärer.
När nu 20.000 arbetstillfällen slås ut borde staten handla med kraft! Var är arbetslinjen? Det enda som händer verkar vara att regeringen solar sig i glansen som EUs ordförande medan allt fler varsel planeras och Västsverige sjunker.
Frågan som allt fler oroligt ställer är är. Vad kommer sen?
Under tre år har alliansen lyckats med att duka av det flödande bordet så att det nu knappt finns mer än benen kvar! In i famtiden med alliansens brömmar!
I Tokstad har som vanligt de åtta partierna förskansat sig i Glashuset och tänker inte ha någon åsikt.
Att det inköptes bussar tillverkade i Tokstad för lokaltrafiken får räcka som politisk manifestation.
