Svenska värderingar

Hur har vi det med värderingarna? Det har blivit allt fler bostadslösa!

En växande grupp bostadslösa är pensionärer. Om deras öden berättade SVT i april 2018. En växande grupp flyktingar och migranter får bostad medan det för den växande gruppen pensionärer behov av anpassat boende ignoreras. Sedan tidigare har  skyddsbehövande kvinnor och grupper med psykisk ohälsa eller missbruksproblem, samt unga som behöver studentbostad eller egen bostad drabbats.

Bostadslösa människor och barnfamiljer kan i dag inte räkna med mer hjälp än av plats på härbärgen eller vandrarhem. För familjer i upplösning är en skilsmässa snuddande nära en bostadslöshet. 

Sverige har länge bortsett från att det saknas begränsningar för flyktingmottagandet. Länge tycks politiska beslut ignorera att antalet bostäder begränsar att alla kan få ett tak över huvudet.
Riksdagen beslutar med lag att nyanlända bostadsbehov löses av kommunernas. Nu börjar en rad kommuner att säga upp de tillfälliga kontrakten efter att den tvååriga etableringstiden har löpt ut.  Beslutet har också anmälts till förvaltningsrätten med motivering att lagen feltolkas och att kommunen även fortsättningsvis är skyldig att tillhandahålla bostäder till nyanlända.  Lagkrav att kommunen har absolut skyldigheter mot övriga bostadslösa saknas. 

Flertalet av dagens lagkrav riskerar redan att sticka i ögonen på andra bostadslösa när klart olika regler och prioriteringar gäller. Är meningen att enbart nyanlända ska garanteras boende bör man vara uppriktig med det och argumentera för varför man vill särbehandla en grupp och ställa den mot andra. Att skicka signalen att nyanlända är välkomna medan pensionärer som under hela sitt liv byggt Sverige inte är värda att värna är knappast gynnsamt för samhällsmoralen. 

Kommuner som nu säger upp kontrakten gör det med utgångspunkten att ”alla ska behandlas lika”. Dessutom kan bostäderna snart komma att binas upp av nya riksdagsbeslut för nya kommunalt placerade tilldelade nyanlända. 

Vi har hamnat i en situation där riksdagsledamöterna lever i en bild där det inte räcker med att politikerna kommer överens över blockgränserna om hur bostadsbyggandet anpassas till en omfattning som krävs och i en prisklasser som de bostadslösa har råd med. 

I Sverige har det alltid varit en regel att man aldrig ställer grupper mot varandra. Under den senaste alliansregeringen blev det uppenbart att det var så man gjorde. Pensionärer, arbetslösa och sjuka skulle pressas med olika medel där jobb skatteavdraget är det lysande exemplet. Ekonomi är till stor del vad politik handlar om. Riksdagens lagstiftning påverkan av bostadspolitiken visar på en sprängkraft som politikerna helt underskattat. 

I Sverige är bostadsfavörer ett uppenbart effektivt sätt att skapa motsättningar som sliter isär hela folkhemsbygget.

Invandringen för stor för Moderater!

Foto: Pawel Flato

Välkommen till verkligheten Herr minister och ni andra som ser allt som en dröm i rosenrött.

Migrationsministern har nu satt ner foten och sagt att dagens asylinvandring inte är hållbar.

Moderaterna är nu inte ensamma att minska invandringen till Sverige. Hur det ska gå till är en frågorna att lämna till en statlig utredning som om tio år föreslår åtgärder på dagens förhållanden, eller i bästa fall till den kommande valrörelsen 2014.

Migrationsminister Tobias Billström, menar både ”volymen” för såväl asylinvandringen som anhöriginvandringen måste sänkas.

Moderaterna har alltid velat ställa högre krav på egen försörjning för den som får ta hit anhöriga. Verkligheten är att det kravet endast gäller för mindre än en procent av de som tar emot anhöriga idag, i verkligheten kommer 99% av de anhöriga hit till hushåll där den enda inkomsten är ett försörjningsstöd från kommunen. Vilket inte är rimligt enligt Billström. En fråga är då om de som fattar besluten om försörjningskrav vet vad de beslutar?

Som stöd för Billström åsikt ges i tidningen Dagens Samhälle visade att var tredje moderat kommunstyrelseordförande anser att Sverige borde ta emot färre flyktingar. Det finns även en enorm klyfta mellan kommunpolitiker och riksdagspolitiker i alla partier. Gemensamt för kritiken från kommunpolitikerna som får ta konsekvenserna av dagens riksdagsbeslut är att de menar att staten bör ta ansvar för de kostnader de förorsakar.

Vad tycker egentligen de som betalar för kalaset i kommunerna med större barngrupper, sämre skola och minskad äldreomsorg. Vad anser de unga som försöker etablera sig i samhället med att få en egen bostad?

När tar riksdagen ansvar för sina beslut och slutar lasta över ansvaret på kommunerna?
När får vi se att riksdagen tar beslut om mer byggande av bostäder så att de som nu finns i Sverige kan flytta till eget boende?