Glädje för S-regeringen!?

SVT / Novus

Vad blir resultatet av att SD blir större än Moderaterna?

Två skäl till att S-regeringen sitter kvar.

Lämnar KD riksdagen blir det svårt att bilda en alliansregering. Kamrat 4% riskerar att bli ett sänke i detta val. Vilken moderat funderar på att stödrösta funderar över om det är en bortkastad röst att lägga sin röst på KD för att de ska bli kvar i  Riksdagen och  samtidigt öka möjligheten för SD att blir större än Moderaterna.

Blir SD större än M kräver SD att få statsministerposten. Detta kommer inte att hända då L och C inte deltar. Ingen kan i dagsläget tro att M och SD bildar en minoritetsregering.











Det blir visserligen en svag S-regering som ingen av partierna förutom SD vill fälla.
I förlängningen återstår för S-regeringen att utlysa omval som förläggs under våren 2019 eller i samband med EU-valet.


Det blir en utmaning för det svenska politiska systemet. Kommer folkets vilja att bli politikernas?

Opinion 2013

Den första opinionsmätningen för 2013 har redovisats av Expressen/Demoskops. Expressens kampanj mot SD och järnrören har haft resultat, SD når den högsta opinionsnoteringen någonsin med 9,2 %.

Samtidigt är det allt tydligare att de tre mindre allianspartierna har problem. KD och Centern är i gungning. KD har länge legat under spärren till riksdagen medan Centerpartiet kämpar med inre strider kring ett nytt idéprogram. Allmänt känt är ju att Centern är ett idélöst parti.

Mellan blocken är det jämt medan ett valresultat skulle ge en kraftig övervikt för oppositionen. Alliansens politik har fungerat under en tid men nu när allt fler siffror pekar åt fel håll kan varken populära åtgärder som skattesänkningar utlovas eller att alliansens mantra om arbetslinjen andas trovärdighet när arbetslösheten blivit rekordhög. Hur ska alliansen nu kunna ge trovärdiga och tydliga besked framåt om vad den vill.

KD och Folkpartiet vill prioritera arbetet med skolfrågorna. Fast de flesta eleverna saknar rösträtt och inte kan ge sina synpunkter på att de ska mätas och pressas till resultat. Önskemålen verkar gå åt det motsatta hållet med en ökning av den lärarledda undervisningstimmarna och en minskning av lärarnas administrativa börda. Hur denna ekvation ska gå ihop är svår att förstå då all mer mätningar och betyg ska genomföras.

När det gäller Vänsterpartiet har de inte haft någon stabil kurva i opinionen, den ligger en eller två procent över riksdagsspärren och lär så förbli fast drömmen är som för alla partier att öka. Då återstår bara att vänta ut politiken.

Socialdemokraterna är det största parti med förväntningar på sig hur de ska beskriva hur arbetslösheten ska minska och hur de anser att de allt sämre resultaten i skolan ska hanteras. Fast det lär nog dröja innan partiet gör sina utspel. Det är säkert oroande att de tidigare kamraterna V och MP för politik som i många stycken inte sammanfaller med Socialdemokraternas och att det kan uppstå sprickor lätta att angripa.

Miljöpartiet har en allt större längtan till ministerposter och siktar på att bli det tredje största partiet även efter 2014. Deras paradnummer med klimatfrågorna har tonats ned medan de delar synen på den fria invandringen med Vänsterpartiet. Frågan är hur invandringen löses med denna syn? I dagens samhälle råder en skriande brist på bostäder för unga och hur stora bostäder i en hast ska trollas fram till nyanlända är för den objektiva betraktaren en gåta.

Sist och som vanligt hanteras Sverigedemokraterna. Efter Expressens och medias drev mot järnrören verkar partiet  opinion stabiliserats på en ny nivå kring 10 procent. Hur blocken ska hantera detta verkar både media och de politiska partierna vara helt rådvilla kring. Partiet är med god marginal vågmästare. Politiken kan vara enkel med att se på hur invandringen har påverkat samhället. Samtidigt har allianspolitiken sopat ner sjuka och arbetslösa i en underklass oberoende om det gäller inflyttade eller personer födda i Sverige. Så länge andra partier talar om frågor som inte berör de sämst lottade i samhället kommer stödet för ett parti som framför de enkla lösningarna att finnas.

Hur politiken ser ut efter 2014 blir spännande. Utspel av alla de slag är dock att vänta.

Lee Tok

Järnrörsopinion!

Järnröret!

Det hjälper inte med att media gör stor sak av filmen från Kungsgatan i Stockholm 2010 när ­Jimmie Åkessons tre parti­kamrater Kent Ekeroth, ­Erik ­Almqvist och ­Christian Westling beväpnar sig med järnrör och använder ord som ”babbe”, ”hora” och ”blatte-lover”. Trotts att media skriker skandal blir det inget lyft för Folkpartiet som tillsammans med SD tappar 1,5% i opinion.

 

Skandalen ser nu också ut att ha satt fortsatt spår hos väljarna där alliansens partier backar och de tre mindre hamnar nära 4% spärren i Aftonbladet/United Minds december barometer. Flertalet som intervjuats om sina partisympatier har svarat efter att Expressen publi­cerade SD-filmen den 14 november i år.

Den skakiga opinion som de tre mindre allianspartierna uppvisat fick ingen sjus uppåt sedan media samfällt lanserat järnrörsskandalen. De små allianspartierna borde vunnit på den negativa stormen kring SD, men så verkar det inte ha blivit. I andra väljarundersökningar från andra opinionsinstitut har SD ökat och är tredje största parti. 

 

Hur ska Folkpartiet förklara sin tillbakagång? Är det politiken som det är fel på?

Kristdemokraterna fortsätter att ligga under spärren till riksdagen och är på väg att få sällskap av både Centern och Folkpartiet. Sedan finns det statsbärande partiet med Fredrik ­Reinfeldt som får hela alliansens kris att ­hantera i knät.

Trevlig jul får vi tillönska alla nagelbitare i de små allianspartierna. Vad är oddset för ett liv efter 2014?

Partiopinionen svajar!

Enligt Sifos väljarbarometer i maj 2012 är Sverigedemokraterna med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti. Uppgången på 1,9 procentenheter sedan april är mer än felmarginalen.
Invandrarfrågorna som var dominerande när partiet röstades in i riksdagen är nu mindre centra för dem som nu säger att de stöder SD, enligt Sifo.

SD större än tre allianspartier och Vänsterpartiet! 
Något värt att analysera.

Kristdemokraterna hamnar åter under riksdagsspärren. Partiet har fortsatt att föra fram underlivsfrågorna och andra ingrepp i personers självständiga handlande vilket inte har uppskattats av det verkliga folket.
Folkpartiet har dalat med ständig snålblåst kring skola, kärnkraft och EMU. Ingen av dessa frågor har en god klang.
Centerpartiet försöker med olika styrningar och skattelättnader få fart på ekonomin till synes helt utan verkan. Sänkta löner för unga ger inte det stöd som kan förväntas. Sedan har Annie Lööf visat sig okunnig och utan svar i en rad frågor.
För Vänsterpartiet blev det en uppgång med Jonas men sedan när det gäller lösningar på verkliga frågor har medvinden avtagit till ett stampande kring 5%.

Den trend som gäller är tydlig i att små partier äts upp av de större. Undantagen är  Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som i politisk mening saknar ett större parti att konkurrera med.

Miljöpartiet kan i många frågor liknas med en "mager socialdemokrati". En rad frågor liknar Socialdemokraternas medan det finns betydande inslag av borgerliga värderingar. Något som leder till att MP varken är det ena eller andra fast i svensk block-politik betraktas de som röda.

Sverigedemokraterna saknar motsvarighet och för en egen politik. Att vara mot invandring, globaliseringen och EU är frågor som växer sig allt starkare då andra partier släpper dem. I Europa växer även den typen av partier vilket visar på hur instabil det fredsprojekten kan vara. Den misslyckade integrationen kommer inte att försvinna, resurskamp mellan etablerade i Sverige och ökad invandring i tider av ekonomisk stagnation kommer snarare att göra ämnet tydligare och enklare att argumentera i. Sverigedemokraterna har i många frågor stöttat alliansen och i ett fåtal frågor de röd-gröna.

Vad kommer att hända i det svenska partisystemet. Broder 4% kommer inte räcka till om flera allianspartier ligger kring eller under 4% spärren till Riksdagen. För V kan kamrat 4% utebli då Socialdemokraterna är på väg mot revansch. Miljöpartiet rider vidare på sin framgångsvåg då de ännu inte behövt ta ansvar för något betydande förutom den allt mer kritiserade och i många kommuner misslyckade friskolereformen.

Kvar står då SD! Det partiet har enligt alla de andra inta haft inflytande på något. Det kan vara något som befolkningen kommer att uppleva som helt legitimt att lägga en betydelselös (protest)röst på det partiet. Samtidigt kan konstateras att allt fler anser att partiet ska betraktas som ett vanligt parti och att det de säger ska granskas före att allt avfärdas med att de är rasister. Den enkla retoriken från många vänstersympatiserande journalister kommer inte att hålla vid nästa val och möjligheten är att SD ungår granskning och får ökat stöd.


Lisa P