Kris eller utveckling för SD?

Sverigedemokraterna når nya rekordnivåer i allt fler mätningar. Samtidigt utan några skandaler tappar Vänsterpartiet nästan 2 procentenheter i SvD/Sifos väljarbarometer för november. Det fanns enorma förväntningar på vänsterledaren Jonas Sjöstedt, medan det för Åkesson enbart finns negativa förtecken. Sverigedemokraterna når däremot sin högsta siffra i Sifo, med 8,5 procent av väljarna, en stadigt uppåtgående trend under hösten.

En huvuddel av mätningen var gjord före den uppmärksamhet om filmen från en krogkväll sommaren 2010. Fast det verkar inte ha påverkat den sista fjärdedel av intervjuerna i mätningen.

SDs ambition att växa till tredje största parti ser ut att nås genom att de potentiella väljarna hämtas från i förta hand Moderaterna och i andra hand från Socialdemokraterna och den tredje gruppen partilösa. Huvudströmningen kan ha sin grund i personer som är trötta på partiernas likriktning, retoriskt flum, slapphet, HBT, EU, invandring och brottslighet. 

Moderaternas förnyelse och förflyttning mot mitten från tiden i skymundan i unkna valstugor har lämnat många brunskjortor hemlösa. SD når grupper som söker konkreta åtgärder på de problem man uppfattar omkring sig i vardagen. SD möter den gruppen med saklighet och ett rättframt, verklighetsbeskrivande och tydligt språk.

Den enda statiskt noterbara förändringen är att Vänsterpartiet tappar 2 procentenheter, i SvD/Sifos mätning i november. Centern och KD har uppenbart fått sällskap runt 4% spärren.

Kris för V, C och KD, utveckling för SD?

Partiopinionen svajar!

Enligt Sifos väljarbarometer i maj 2012 är Sverigedemokraterna med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti. Uppgången på 1,9 procentenheter sedan april är mer än felmarginalen.
Invandrarfrågorna som var dominerande när partiet röstades in i riksdagen är nu mindre centra för dem som nu säger att de stöder SD, enligt Sifo.

SD större än tre allianspartier och Vänsterpartiet! 
Något värt att analysera.

Kristdemokraterna hamnar åter under riksdagsspärren. Partiet har fortsatt att föra fram underlivsfrågorna och andra ingrepp i personers självständiga handlande vilket inte har uppskattats av det verkliga folket.
Folkpartiet har dalat med ständig snålblåst kring skola, kärnkraft och EMU. Ingen av dessa frågor har en god klang.
Centerpartiet försöker med olika styrningar och skattelättnader få fart på ekonomin till synes helt utan verkan. Sänkta löner för unga ger inte det stöd som kan förväntas. Sedan har Annie Lööf visat sig okunnig och utan svar i en rad frågor.
För Vänsterpartiet blev det en uppgång med Jonas men sedan när det gäller lösningar på verkliga frågor har medvinden avtagit till ett stampande kring 5%.

Den trend som gäller är tydlig i att små partier äts upp av de större. Undantagen är  Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som i politisk mening saknar ett större parti att konkurrera med.

Miljöpartiet kan i många frågor liknas med en "mager socialdemokrati". En rad frågor liknar Socialdemokraternas medan det finns betydande inslag av borgerliga värderingar. Något som leder till att MP varken är det ena eller andra fast i svensk block-politik betraktas de som röda.

Sverigedemokraterna saknar motsvarighet och för en egen politik. Att vara mot invandring, globaliseringen och EU är frågor som växer sig allt starkare då andra partier släpper dem. I Europa växer även den typen av partier vilket visar på hur instabil det fredsprojekten kan vara. Den misslyckade integrationen kommer inte att försvinna, resurskamp mellan etablerade i Sverige och ökad invandring i tider av ekonomisk stagnation kommer snarare att göra ämnet tydligare och enklare att argumentera i. Sverigedemokraterna har i många frågor stöttat alliansen och i ett fåtal frågor de röd-gröna.

Vad kommer att hända i det svenska partisystemet. Broder 4% kommer inte räcka till om flera allianspartier ligger kring eller under 4% spärren till Riksdagen. För V kan kamrat 4% utebli då Socialdemokraterna är på väg mot revansch. Miljöpartiet rider vidare på sin framgångsvåg då de ännu inte behövt ta ansvar för något betydande förutom den allt mer kritiserade och i många kommuner misslyckade friskolereformen.

Kvar står då SD! Det partiet har enligt alla de andra inta haft inflytande på något. Det kan vara något som befolkningen kommer att uppleva som helt legitimt att lägga en betydelselös (protest)röst på det partiet. Samtidigt kan konstateras att allt fler anser att partiet ska betraktas som ett vanligt parti och att det de säger ska granskas före att allt avfärdas med att de är rasister. Den enkla retoriken från många vänstersympatiserande journalister kommer inte att hålla vid nästa val och möjligheten är att SD ungår granskning och får ökat stöd.


Lisa P

Sveriges räddare?

Rekord när S ökat med ytterligare 4,5 procentenheter, säger SvD/Sifos väljarbarometer för mars 2012.
Socialdemokraternas  framgång bygger dessutom inte på att det är kanibalism inom den rödgröna gruppen. Nu skriver de stora drakarna om att M-väljarna flyr till Socialdemokraterna som rekordökar två månader i rad.

Socialdemokraterna har sedan Stefan Lövfén tog över ökat med 9,1 procentenheter i SvD/Sifos väljarbarometer och de rödgröna får egen majoritet med 50,1 procent av väljarstödet.

Vad gör Löfvén med S?
Han som  är kärnkraftsvän ska regera med två grupperingar som är tveksamma till energiformen. Om det går galet hur stor del av Sverige blir obebolig. Hur mycket mer av pensionspengar och risker ska satsas på europakten? Löfvén tar en rejäl högersväng och lovar ingenting vilket verkar göra partiet mer aptitligt för folket på högerkanten. Nu med en riktig mjukispamp vid rodret vågar människor ta steget från det falska arbetarpartiet till det äkta!

Att Lövfén ligger bakom framgången är uppenbar. Han är man, har en arbetarbakgrund om än kort, håller sig till fakta dvs tråkig, verkar rensa bort det gamla gardet och förhoppningsvis kommer med något nytt.

Vi får vänta med spänning på om det kommer någon ny politik  och om partiet kan stå enigt när det snart gäller i EU- och riksdagsvalet 2014.