Häxjakten på riksdagspartiet SD

Trots att media med Expressen i spetsen driver skandalösa påhopp på SD-ledamöter  och Sverigedemokraterna ökar partiet i opinionsmätningarna och har i november rekordmånga sympatisörer. Det verkar som om SD på både kort och lång sikt fortsätter med den uppåtgående opinionstrenden.

Medias så kallade SD-affärer verkar förstärka bilden av partiet både bland anhängarna och bland motståndarna och riskerar att inte leda till annat än mer politiskt förakt. Varför ge sig på en grupp som ständigt är utskälld, förtalad, hotad och jagad.

 

Politiskt kämpar Moderaterna och Socialdemokraterna med att fånga medelklassväljarna i storstäderna och blundar för att det finns en frustration bland många människor över ökande klyftor och utanförskapet. 25 procent av väljarna verkar anse att SD har den högsta trovärdigheten i invandringspolitiken medan det är inte så många som anser att det är den viktigaste frågan. De flesta talar om frågor som jobben, arbetslösheten, ekonomin och skolan är viktigare. De etablerade partierna ger inga signaler om någon opposition som kan kanalisera oron. Allt fler ungdomar utan arbete och bostad och allt fler sjuka och arbetslösa i Fas3 lägger grunden för SD:s opinion. 

SD godis

Etablerade politiker slår vakt om sina egna förmåner och det leder till att ingen tar strid för de frågor som SD prioriterar. De många som röstat på SD har oftast gjort det av missnöjesskäl. Med insomnad politiker är det ingen som mobiliserar mot problemen i samhället utan lämnar fältet fritt för SD. Antingen lägger man sin röst på SD som en protest mot Sjuklövern (ett öknamn för de sju traditionella riksdagspartierna) eller som alternativ av att man är kritisk till invandring.

SAS?

Tiden för flyget som en lyx närmar sig slutet. Mångfald är fint och marknadsutsättning leder till minskade intäkter.

Ett nätverksbolag med nav får högre kostnader jämfört med ett bolag som flyger punkt till punkt med fyllda plan och sänkt standard.

Tyvärr SAS. Om intäkterna inte räcker krävs en förändring. Liksom turerna kring SAAB så har vi samma situation här. Det går inte att fortsätta som tidigare samtidig som förändring  inte verkar  möjlig.

Ingen kan i längden leva på credit och 19 november kan vi få läsa ordet konkurs i löpet.

Kris eller utveckling för SD?

Sverigedemokraterna når nya rekordnivåer i allt fler mätningar. Samtidigt utan några skandaler tappar Vänsterpartiet nästan 2 procentenheter i SvD/Sifos väljarbarometer för november. Det fanns enorma förväntningar på vänsterledaren Jonas Sjöstedt, medan det för Åkesson enbart finns negativa förtecken. Sverigedemokraterna når däremot sin högsta siffra i Sifo, med 8,5 procent av väljarna, en stadigt uppåtgående trend under hösten.

En huvuddel av mätningen var gjord före den uppmärksamhet om filmen från en krogkväll sommaren 2010. Fast det verkar inte ha påverkat den sista fjärdedel av intervjuerna i mätningen.

SDs ambition att växa till tredje största parti ser ut att nås genom att de potentiella väljarna hämtas från i förta hand Moderaterna och i andra hand från Socialdemokraterna och den tredje gruppen partilösa. Huvudströmningen kan ha sin grund i personer som är trötta på partiernas likriktning, retoriskt flum, slapphet, HBT, EU, invandring och brottslighet. 

Moderaternas förnyelse och förflyttning mot mitten från tiden i skymundan i unkna valstugor har lämnat många brunskjortor hemlösa. SD når grupper som söker konkreta åtgärder på de problem man uppfattar omkring sig i vardagen. SD möter den gruppen med saklighet och ett rättframt, verklighetsbeskrivande och tydligt språk.

Den enda statiskt noterbara förändringen är att Vänsterpartiet tappar 2 procentenheter, i SvD/Sifos mätning i november. Centern och KD har uppenbart fått sällskap runt 4% spärren.

Kris för V, C och KD, utveckling för SD?

"Blatte, babbe och hora"

På talar om verkligheten!

Det har blåst upp en mediastorm kring Sverigedemokraternas riksdagsmän. Pressen är snabb i sin insamling av uppgifter. En video filmad före att riksdagsledamöterna blev invalda i riksdagen 2010. Resultatet av filmen har blivit en förtroendefråga. Fast frågan är om det är pressen som drivit en ensidig osaklig rasistkampanj mot SD?

Har nu medierna börjat att beskriva verkligheten i stället för att beskriva hur medier och andra partier tycker att partiet ska beskrivas? Då kan vi anse att medierna tar sin uppgift på allvar och faller in i sin roll som den tredje stadsmakten i det att de beskriver i stället för att driva en rasistkampanj. Det är helt rätt att skjuta Jimmie Åkesson i spelet  http://jesper.nu/spel/the-typical-invandraren  medan det blir ett ramaskri om en Sverigedemokrat håller i ett rör? Hur skulle media reagera om det var stadsministern som skulle skjutas? Det har ju hänt en gång att en stadsminister skjutits i verkligheten.

Var finns det nolltolerans mot att politiker utsätts för hot! Har nu medierna tagit ställning för att det är rätt att skjuta partiledaren Åkesson? Eller är det så att hot mot SD är helt i sin ordning? Den här händelsen är i och för sig händelser som utspelar sig två och ett halvt år tillbaka i tiden. Men det är klart att  sådant här påverkar partiet. Huvudfrågan är om det är till fördel eller nackdel?

Ord som "blatte, person med utländsk bakgrund enligt SAOL", "babbe, förkortning av kebab alternativt nedsättande beskrivning av utlänning" eller "hora som frekvent används av vissa grupper som har en nedsättande syn på kvinnor". En uppgift för medierna återstår att beskriva vad som finns bakom dessa ord. Vilka ord ska istället användas för att beskriva vad som avses.

Det räcker knappast att köra drev mot den som använder ett ord som står för något. Det bör även påminnas om grundlagen och yttrandefriheten. Politik är i grunden till för att diskutera samhällets utveckling. För politiker ska det vara tillåtet att diskutera samhällsfrågor, även de som kan uppfattas som obehagliga. Det är inte givet att skepsis mot invandring är samma sak som rasism.

Som sagt, på talar om verkligheten!