Den första opinionsmätningen för 2013 har redovisats av Expressen/Demoskops. Expressens kampanj mot SD och järnrören har haft resultat, SD når den högsta opinionsnoteringen någonsin med 9,2 %.
Samtidigt är det allt tydligare att de tre mindre allianspartierna har problem. KD och Centern är i gungning. KD har länge legat under spärren till riksdagen medan Centerpartiet kämpar med inre strider kring ett nytt idéprogram. Allmänt känt är ju att Centern är ett idélöst parti.
Mellan blocken är det jämt medan ett valresultat skulle ge en kraftig övervikt för oppositionen. Alliansens politik har fungerat under en tid men nu när allt fler siffror pekar åt fel håll kan varken populära åtgärder som skattesänkningar utlovas eller att alliansens mantra om arbetslinjen andas trovärdighet när arbetslösheten blivit rekordhög. Hur ska alliansen nu kunna ge trovärdiga och tydliga besked framåt om vad den vill.
KD och Folkpartiet vill prioritera arbetet med skolfrågorna. Fast de flesta eleverna saknar rösträtt och inte kan ge sina synpunkter på att de ska mätas och pressas till resultat. Önskemålen verkar gå åt det motsatta hållet med en ökning av den lärarledda undervisningstimmarna och en minskning av lärarnas administrativa börda. Hur denna ekvation ska gå ihop är svår att förstå då all mer mätningar och betyg ska genomföras.
När det gäller Vänsterpartiet har de inte haft någon stabil kurva i opinionen, den ligger en eller två procent över riksdagsspärren och lär så förbli fast drömmen är som för alla partier att öka. Då återstår bara att vänta ut politiken.
Socialdemokraterna är det största parti med förväntningar på sig hur de ska beskriva hur arbetslösheten ska minska och hur de anser att de allt sämre resultaten i skolan ska hanteras. Fast det lär nog dröja innan partiet gör sina utspel. Det är säkert oroande att de tidigare kamraterna V och MP för politik som i många stycken inte sammanfaller med Socialdemokraternas och att det kan uppstå sprickor lätta att angripa.
Miljöpartiet har en allt större längtan till ministerposter och siktar på att bli det tredje största partiet även efter 2014. Deras paradnummer med klimatfrågorna har tonats ned medan de delar synen på den fria invandringen med Vänsterpartiet. Frågan är hur invandringen löses med denna syn? I dagens samhälle råder en skriande brist på bostäder för unga och hur stora bostäder i en hast ska trollas fram till nyanlända är för den objektiva betraktaren en gåta.
Sist och som vanligt hanteras Sverigedemokraterna. Efter Expressens och medias drev mot järnrören verkar partiet opinion stabiliserats på en ny nivå kring 10 procent. Hur blocken ska hantera detta verkar både media och de politiska partierna vara helt rådvilla kring. Partiet är med god marginal vågmästare. Politiken kan vara enkel med att se på hur invandringen har påverkat samhället. Samtidigt har allianspolitiken sopat ner sjuka och arbetslösa i en underklass oberoende om det gäller inflyttade eller personer födda i Sverige. Så länge andra partier talar om frågor som inte berör de sämst lottade i samhället kommer stödet för ett parti som framför de enkla lösningarna att finnas.
Hur politiken ser ut efter 2014 blir spännande. Utspel av alla de slag är dock att vänta.
Lee Tok
