Centerns tydlighet?

Centern ständiga kamp mot tydligheten fortsätter. 
Efter den interna programkrisen får Centern i januari 2013 sitt lägsta resultat hittills i en SvD/Sifo-mätning och hamnar under riksdagsspärren. Det är inte enbart programkrisen det handlar om. Det handlar även om att Centern ska bli tydlig i alla frågor. En handlar om gränsvärden för gift i maten vi äter. Den interna striden står mellan miljöminister Lena Ek och jordbruksministern Eskil Erlandsson. Ek vill behålla dagens gränsvärden medan Erlandsson vill öppna för mer gift i maten. Orsaken att striden blossat upp är att en skrivelse skulle ha skickats in till EU om hur Sverige ska förverkliga en vision om giftfri mat.

Centern vill nu vara tydlig och får Erlandsson som han vill vinner bönderna och giftindustrin. Rötslam och annat kan då i större utsträckning komma in i matproduktionen. Vi tackar för den eftersträvade tydligheten i Centern där miljön hanteras som allt mer ointressant. Traditionen från Fälldins tid med att ingen reaktor skulle startas fortsätter. Dagens Center är för utbyggd kärnkraft och visar tydligt att mat och miljö inte är en viktig fråga för den gröna Center. Partiet visar upp alt mer Potemkinkulisser för att undvika visa vad man egentligen står för.

Att sedan den röstande boskapen nu väljer att strömma från Centern till de reaktionära Krisdemorkaterna är inget att förundras över. Det är trångt för två små extrempartier i den borgliga svinhjorden!

– Det är ju aldrig värt att riskera folkhälsan totalt sett, säger Eskil Erlandsson till Svt på frågan om konsumtion av dioxinfisk är värt neurologiska skador.

Centerpartiet drev fram Sveriges undantag från dioxingränsvärdet!

Inom EU finns gränsvärden för dioxin och dioxinlika PCB:er i bland annat fisk. Vildfångad fet fisk från Östersjöområdet, som strömming och lax, innehåller ofta halter som överskrider dessa gränsvärden. Sedan 2002 har Sverige haft ett tillfälligt undantag från EU:s dioxingränsvärde som innebär att Sverige får sälja fisk som överskrider gränsvärdena på den svenska marknaden.

Permanent undantag från 2012

Från 2012 har Sverige ett permanent undantag från gränsvärdet för dioxin i fisk. De fiskar det gäller är vildfångad strömming/sill större än 17 cm, lax, röding, öring och flodnejonöga som fiskas i Östersjöområdet, inklusive Vänern och Vättern.

Inför regeringens beslut om huruvida de skulle ansöka om ett undantag eller ej, fick Livsmedelsverket och Fiskeriverket i uppdrag av regeringen att ta fram underlag om undantagets betydelse för folkhälsan respektive fiskerinäringen. Livsmedelsverkets slutsats var att det ur ett folkhälsoperspektiv vore bättre att låta EU:s gränsvärde gälla även i Sverige. Ett undantag från gränsvärdet innebär att exempelvis den strömming man köper i butik kan innehålla mer dioxiner och PCB än i övriga EU. Regeringen beslutade efter en sammanvägning av Livsmedelsverkets och Fiskeriverkets utredningar att förorda ett undantag från gränsvärdet. 


Krav på information om kostråd 
En förutsättning för det svenska undantaget är att Livsmedelsverket informerar om riskerna med fet fisk från Östersjöområdet, och om verketskostråd om fisk. Råden innebär att barn och kvinnor i barnafödande ålder ska äta fet fisk från Östersjöområdet högst 2-3 gånger per år. Läs mer om råden på länken till höger. Livsmedelsverket ska årligen rapportera till EU-kommissionen om de åtgärder som vidtas för att sprida denna information. Livsmedelsverket ska också redovisa hur vi ser till att fisk som överskrider gränsvärdet inte exporteras till andra EU-länder.

EUs högerextrema

EU-kommissionär Cecilia Malmström varnar nu för att den fria rörligheten av varor, tjänster och idéer. Det är inte bra att nationalistiska partier ser ut att få framgångar vid EU-valet 2014

Malmström menar på att högerextrema partier växer sig allt starkare i den ekonomiska krisens Europa, samtidigt som de blir bättre på att samarbeta och börjar bilda gemensamma europeiska plattformar. Detta borde framstå som drömmen i folkpartiets tankevärd där den fria rörligheten prisas. Att dessa partier växer fram borde vara en väckarklocka för att EU-arbetet går i fel riktning. 

Det borde för den enkla medborgaren framstå som svårt att rika och fattigare länder ska dela på samma valuta och regler. Avståndet mellan en kommissionär och en vanlig medborgare är oerhört stort. Dessa är ju inte heller valda av medborgarna utan tillsätts över deras huvuden.Att smälta samman så många språk, kulturer och folk låter sig knappast göra utan gnissel när de sociala och ekonomiska klyftorna inom EU dramatiskt ökat med utvidgningen.

Vad har då de som är förespråkare av unionen bidragit med för den breda massan medborgare när EU-konstitutionen ska vara överordnad alla andra lagar, inklusive nationella grundlagar? Knappast mycket vettigt med regler om storlek på jordgubbar, äpplen och hur mycket en gurka får vara böjd. Medan förespråkarna för EU snärjer in sig i det interna arbetet med utvidgning av befogenheter tröttnar alt med medborgarna som drabbas av besluten.

När det nationellt går dåligt efter år av EU-stöd och uppblåst ekonomi eller som i flera euro länders ekonomiska fusk är det inte onormalt att det uppstår krafter som vill annat. Är det då inte rimligt att nationella rörelser ser EU-parlamentet som den styrande plattformen att ta sig till? Att Malmström ser högerextrema som ett hot är underligt. Hela EU-tanken göder ju dessa strömningar då allt mer nationella särarter ska avskaffas för den heliga rörligheten och likriktningen av medborgarna.

Opinion 2013

Den första opinionsmätningen för 2013 har redovisats av Expressen/Demoskops. Expressens kampanj mot SD och järnrören har haft resultat, SD når den högsta opinionsnoteringen någonsin med 9,2 %.

Samtidigt är det allt tydligare att de tre mindre allianspartierna har problem. KD och Centern är i gungning. KD har länge legat under spärren till riksdagen medan Centerpartiet kämpar med inre strider kring ett nytt idéprogram. Allmänt känt är ju att Centern är ett idélöst parti.

Mellan blocken är det jämt medan ett valresultat skulle ge en kraftig övervikt för oppositionen. Alliansens politik har fungerat under en tid men nu när allt fler siffror pekar åt fel håll kan varken populära åtgärder som skattesänkningar utlovas eller att alliansens mantra om arbetslinjen andas trovärdighet när arbetslösheten blivit rekordhög. Hur ska alliansen nu kunna ge trovärdiga och tydliga besked framåt om vad den vill.

KD och Folkpartiet vill prioritera arbetet med skolfrågorna. Fast de flesta eleverna saknar rösträtt och inte kan ge sina synpunkter på att de ska mätas och pressas till resultat. Önskemålen verkar gå åt det motsatta hållet med en ökning av den lärarledda undervisningstimmarna och en minskning av lärarnas administrativa börda. Hur denna ekvation ska gå ihop är svår att förstå då all mer mätningar och betyg ska genomföras.

När det gäller Vänsterpartiet har de inte haft någon stabil kurva i opinionen, den ligger en eller två procent över riksdagsspärren och lär så förbli fast drömmen är som för alla partier att öka. Då återstår bara att vänta ut politiken.

Socialdemokraterna är det största parti med förväntningar på sig hur de ska beskriva hur arbetslösheten ska minska och hur de anser att de allt sämre resultaten i skolan ska hanteras. Fast det lär nog dröja innan partiet gör sina utspel. Det är säkert oroande att de tidigare kamraterna V och MP för politik som i många stycken inte sammanfaller med Socialdemokraternas och att det kan uppstå sprickor lätta att angripa.

Miljöpartiet har en allt större längtan till ministerposter och siktar på att bli det tredje största partiet även efter 2014. Deras paradnummer med klimatfrågorna har tonats ned medan de delar synen på den fria invandringen med Vänsterpartiet. Frågan är hur invandringen löses med denna syn? I dagens samhälle råder en skriande brist på bostäder för unga och hur stora bostäder i en hast ska trollas fram till nyanlända är för den objektiva betraktaren en gåta.

Sist och som vanligt hanteras Sverigedemokraterna. Efter Expressens och medias drev mot järnrören verkar partiet  opinion stabiliserats på en ny nivå kring 10 procent. Hur blocken ska hantera detta verkar både media och de politiska partierna vara helt rådvilla kring. Partiet är med god marginal vågmästare. Politiken kan vara enkel med att se på hur invandringen har påverkat samhället. Samtidigt har allianspolitiken sopat ner sjuka och arbetslösa i en underklass oberoende om det gäller inflyttade eller personer födda i Sverige. Så länge andra partier talar om frågor som inte berör de sämst lottade i samhället kommer stödet för ett parti som framför de enkla lösningarna att finnas.

Hur politiken ser ut efter 2014 blir spännande. Utspel av alla de slag är dock att vänta.

Lee Tok